Ida… det känns som att ingen äter de ca 2000kcal man ska äta per dag. Är det normalt att inte göra det? För jag har jättemycket matångest för jag tror inte att alla äter 2000kcal så jag har typ börjat svälta mig själv. Tror du att alla äter ca 2000kcal/dag?

SVAR: Hej och tack för din kommentar. Det här är en fråga som jag absolut inte har en aning om och det spelar ingen roll vad/hur någon annan äter utan du ska bara äta så att du mår bra. Vill någon annan leva på 1000kcal om dagen så låt dem göra det men jag kan säga dig att det varken är bra, hälsosamt eller hållbart och denna personen har garanterat inte den energi den behöver för att orka leva ett kul liv. Jag vet att det är svårt och att man blir påverkad av vad andra gör men försök att bara fokusera på dig själv och att varje dag ge din kropp den energin den behöver för att orka. Om det är 2000kcal, 2500kcal eller 3000kcal spelar ingen roll. Räkna inte kalorier utan ät bra mat tills du är mätt och känner att du har energi. Jag kan säga att folk håller på med så mycket konstigheter och det behöver inte vara dåligt då vi alla har olika behov/problem som spelar in hur vi lägger upp vår kost. Jag till exempel får jätte ont i magen av avokado så därför undviker jag det, medan avokado kanske är värsta supermaten för någon annan som mår kalas av att äta denna frukt med massa bra fetter och andra nyttigheter. Så håll bara fokuset på dig själv och ditt välmående. Kroppen är det finaste du har så a hand om den och att svälta den är bara dumt! Ge den kärlek istället!

Kramis

Question/answen in swedish. Use google translate.

Hej Ida. Jag vill bara börja med att säga att jag rå diggar dig och du är en stor inspiration för mig. Jag brinner för träning och kost och det är så kul och läsa och få inspiration från människor som gör detsamma. Mina förhållanden till det blev dock extrema för lite mer än ett år sedan. Det blev en ond cirkel. Jag följde ett träning och kostschema från en PT som gjorde sitt jobb helt fel och det hela resulterade i att jag blev sjuk och fick ortorexi. Efter månader med alldeles för mycket träning och för lite mat sa kroppen stopp. Min vikt nådde 46 kilo och jag är 1.70 lång. Jag tog tag i mitt problem tack och lov, anlitade en ny PT som fick mig på fötterna. Det har varit en lång och jobbig resa, min mat är inte längre den ångesten den var (även om den inte är helt borta) och jag älskar min träning mer än någonsin. Nu har jag energi varje pass och det är så fantastiskt. Det är många saker som än idag påverkar mig från den perioden som var förra året men jag är så glad att jag väger över 10 kg mer och har former idag. Sedan jag tog tag i problemet har jag kört till punkt och pricka efter mitt kostschema men jag känner att det är en sorts bubbla det också. Att ständigt väga maten, leva med matlådor och på något sätt vara begränsad när man tex blir tillfrågad av vännerna om att följa med på lunch. Det är inte det att de inte finns hälsosamma alternativ jag gillar utan det är just det där schemat som sätter stopp. Det är inte de att jag har problem att leva hälsosamt och äta näringsrikt för det är det jag älskar. Det är pappret där det står vad jag ska äta och hur mycket. Jag har haft en dag i veckan jag haft fri dag i kosten och det har blivit som en vana att då ”kunna” gå ut och äta med vännerna. Tror du förstår vart jag vill komma. Jag har även börjat studera och tiden blir knapp till att ha matlådor färdiga hela tiden då min utbildning är väldigt tuff och intensiv. Att kunna ta steget, lägga schemat åt sidan, enbart äta hälsosamt (självklart med undantag att unna mig ibland också som jag gjort ibland på mina valfria dagar) skulle vara ännu ett steg i rätt riktning. Min fråga är om du har några tips till mig hur jag ska komma dit? Ska jag bara göra det och hur ska jag gå tillväga? Ska jag fortsätta väga maten för att hålla koll på hur mycket jag får i mig? Det skapar en rädsla att ta det här steget, jag vill inte att det ska bli fel. Jag vill inte falla tillbaka, jag vill bara få det att fungera utan att leva efter ett papper och massa mått. Nu blev det väldigt långt här och rörigt kanske. Undrar bara om du har några tips på hur jag kan gå till väga? Jag menar, jag kan inte leva efter ett papper resten av mitt liv men jag vill inte falla tillbaka. Jag vill hitta en bra balans utan måsten kring ett schema..

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Jag förstår vad du menar och det här är ofta det som blir problemet när man börjar köra efter matschema och därför jag är lite emot att man ska köra efter strikta scheman där man väger eller mäter mat. Det leder väldigt ofta till osunda förhållanden och lätt att man får dåligt samvete eller känner sig begränsad av dem. När jag hjälper folk med kost så kör jag därför mer coaching och vägledning då det för mig handlar om att välja bra mat med kvalité och som boostar kroppen istället för massa hetsig kaloriräkning hit och dit.

Jag själv har aldrig kört efter ett speciellt uträknat kostschema och jag tror ingen människa varken mår bra av det eller att det håller i längden. Skulle jag rådge dig skulle jag säga att du slänger iväg det där schemat och börjar fokusera på näringsinnehållet och kvalitén i maten istället för att räkna och att du lyssnar på din kropps signaler. Ät regelbundet och tills du är mätt. Det ger dig en större frihet och väljer du bra mat så kommer du hålla en hälsosam vikt.

Jag själv har valt att leva ”begränsat” (som många kallar det) då jag utesluter mjölk, gluten och vissa andra produkter och det är inte för att jag tror att jag blir tjock av att äta dem utan för att min mage mår så mycket bättre. Jag är inte allergisk och jag tycker det är supergott med både bröd och yoghurt men för mig är konsekvenserna av konsumtionen inte värt det och där av väljer jag att avstå med vissa undantag ibland, men då är jag beredd på konsekvenserna 🙂 Men jag kan fortfarande äta ute varje dag då det i stort sett finns både mjölkfria och glutenfria alternativ ute och jag struntar fullständigt i kaloriinnehållet. Det gör att jag alltid kan följa med och äta ute med vänner och bekanta så för mig blir inte det här en begränsning då det är mycket lättare att fråga efter ett glutenfritt alternativ än att säga till restaurangen att väga/mäta maeb.

Så mitt råd till dig… att äta är en stor del av livet och något man ska kunna njuta av tillsammans med vänner. Släng matschemat och ät bra mat med kvalité regelbundet tills du blir mätt och undvik de produkter som din mage reagerar negativt mot så matsmältning/magen funkar som den ska. Träna och rör på dig regelbundet med fokus på att bli stark och må bra. Det är en hållbar livsstil som kommer göra att du håller en hälsosam vikt resten av livet.

Ta hand om dig och lycka till! Kram Ida

.

Kom ihåg att njuta av maten. Den ger din kropp energi och näring att kunna leva varje dag ♥

”Fan vad jag är tjock, ful och äcklig! Mina ben är alldeles för stora och fyllda med celluliter. Rumpan är hängig och för platt. Magen är en stor degklump som vägrar försvinna och armarna kommer jag inte visa i linne i sommar så som de fladdrar. FY! Bikini är det inte ens frågan om i sommar! Folk  kommer ju skratta och tycka att jag är äcklig! Varför kan inte jag bara få vara smal som alla andra? Igår åt jag choklad, FAN varför gjorde jag det? Jag kan ge mig på att den chokladen satte sig direkt på magen. Nej det blir att köra 2 pass på gymmet imorgon och det blir bara en måltid och det ska vara sallad. Jag hatar min kropp!”

Anorexi. Ortorexi. Bulimi. Ätstörningar. Alla de här orden gjorde ont i mig att skriva. Jag vet att många av er tänker så om er själva och jag har en gång i tiden också gjort det. Varför?! Varför gör vi så mot oss själva?! Att trycka ner sig själv och sin kropp på det här viset är vidrigt! Kroppen är något helt fantastiskt som vi fått för att kunna leva i den här underbara världen. Varför inte ge den kärlek istället och fokusera på alla bra saker med kroppen. Den gör så att vi kan gå, springa, sitta, träna, leka, umgås, simma, äta, se, höra, lukta, känna, älska och mycket mer varje dag. Hur fantastiskt är inte det så varför inte istället ge den kärlek varje dag?

Liknande tesxtrer som ovan får jag dagligen skickat till mig från er läsare och det gör ont i mig att läsa. Jag vill inte att ni ska säga så om er egen fantastiska kropp. Jag vet att det inte är lätt att ta sig ur de här tankarna om sig själv men det går och det finns hjälp att få. Har fått mycket frågor om jag har bra tips på ställen man kan vända sig till om man vill ha hjälp med en ätstörning. Jag vet tyvärr inget så därför frågar jag nu er?

Tipsa jättegärna om ställen man kan vända sig till för att få hjälp med sin ätstörning? Alla tips är mer än välkomna och de behövs.