Ida… det känns som att ingen äter de ca 2000kcal man ska äta per dag. Är det normalt att inte göra det? För jag har jättemycket matångest för jag tror inte att alla äter 2000kcal så jag har typ börjat svälta mig själv. Tror du att alla äter ca 2000kcal/dag?
SVAR: Hej och tack för din kommentar. Det här är en fråga som jag absolut inte har en aning om och det spelar ingen roll vad/hur någon annan äter utan du ska bara äta så att du mår bra. Vill någon annan leva på 1000kcal om dagen så låt dem göra det men jag kan säga dig att det varken är bra, hälsosamt eller hållbart och denna personen har garanterat inte den energi den behöver för att orka leva ett kul liv. Jag vet att det är svårt och att man blir påverkad av vad andra gör men försök att bara fokusera på dig själv och att varje dag ge din kropp den energin den behöver för att orka. Om det är 2000kcal, 2500kcal eller 3000kcal spelar ingen roll. Räkna inte kalorier utan ät bra mat tills du är mätt och känner att du har energi. Jag kan säga att folk håller på med så mycket konstigheter och det behöver inte vara dåligt då vi alla har olika behov/problem som spelar in hur vi lägger upp vår kost. Jag till exempel får jätte ont i magen av avokado så därför undviker jag det, medan avokado kanske är värsta supermaten för någon annan som mår kalas av att äta denna frukt med massa bra fetter och andra nyttigheter. Så håll bara fokuset på dig själv och ditt välmående. Kroppen är det finaste du har så a hand om den och att svälta den är bara dumt! Ge den kärlek istället!
Kramis
Question/answen in swedish. Use google translate.
Hellou!
Du skriver ibland att du haft problem med lalergier, och jag undrar om du någon gång haft eksem? Om du haft det, vad hjälpte för dej?
Häölsningar en som har eksem och prövat… allt….
Har du testat den här? http://hjartebogard.se/ekebosalvan
Jag jobbade i en hälsokost tidigare och det var väldigt många som var nöjda med den här. Framförallt de som sade sig ha ”provat allt”.
Hej! Jag har en dålig självbild som följt med mig länge. Jag har haft bättre och sämre perioder. Jag har efter ca 4 år fått tillbaka mensen (pga under 1 års överträning/undernäring/stress – vilket ej varit fallen resterande 3 år, den har bara inte kommit) vilket visar på att kroppen gillar läget. Dock har jag gått upp 15 kg och har 30% fett (184cm 81kg) Jag vet hur man äter hälsosamt och jag ligger på ca 2000 kcal/dag. Jg älskar träning men på grund av att min kropp stelnar till, blir trött och smärtar (skälen undersöks) så kommer jag liksom aldrig igång med träning som jag vill. Och varje gång man kommer en bit så slår smärtan till och jag får lägga två vveckor på stretch och lätt yoga (smärtan är väldigt handikappande på det sättet) Det blir så tungt att ta sig upp igen och tro på att man kan ta sig framåt. Detta ger också mycket prestatiomsångest för träningen vilket gör att jag ibland skiter i det. Det som skrämmer mig mest är att det inom mig börjar växa matångest och självförakt igen, speciellt nu när min kropp inte är som kag trivs med. Jag gräver ner mig själv och fixerar vid proteiner, kalorier osv. Ibland leder detta till att jag hetsäter (inga enorma mängder men ändå en hel del oplanerat, tänk typ en halv js burk) Jag funderar stark på om jag ska börja skita helt i kaloriräkning och bara gå på magkänslan och näringsrika livsmedel och träna det som går för stunden. Det känns som att kroppen hittar sin väg till hälsa kanske… för jag vill bli Stark och ha balans i kroppen! men så börjar rädslan för att jag ska äta för mycket och gå upp mer i fett eller äta för lite protein så att jag tappar muskler…. Jag vet ju hur besatt jag låter och det är en varningsklocka. Det finns väl ingen direkt konkret fråga men jag hoppas du har något råd eller kan dela med dig om någon kunskap!
Hej Ida!
Hur får man in en hälsosam livsstil? Vanor kanske? Men gamla vanor är även svåra att bryta. För mig är en hälsosam livsstil en livsstil där JAG mår bra – inte en livsstil till för alla, utan anpassad efter mig och min kropp. I mitt fall gäller det lite konditionsträning och husmanskost med regelbundna måltider – helst många. Dock kan jag inte träna (någonting alls) – på grund av skador. Och egentligen vill jag bara ut och springa. Det var lättare då, att få in bra vanor. Att inte slänga i mig ett kilo godis per dag. Men när man har hittat vad som hjälper en, och det inte går att utföra, vad gör man då?
Förr när jag försökte göra det på rätt sätt. Ta tag i mig själv. Blev det alltid svart eller vitt. Antingen blev det 1 ägg till frukost, kvarg till lunch, en kyckling bit till kvällsmat eller så blev det en total överdrift med mat och godis och snacks (tro mig när jag säger att ”överdrift” är en underdrift för att förklara mitt ätande.) Idag drömmer jag om kostplanerna jag skriver ner, men de är svåra att genomföra – kanske för att de är för snåla för vad jag egentligen behöver. Hoppas du kanske kan hjälpa mig, i all denna förvirring.
Kram
Hej Amanda och tack för din kommentar! Den där balansgången du pratar om är svår att hitta och ofta är det så att det blir för mycket åt det ena eller andra hållet istället och speciellt om man är en allt eller inget människa. Att du nu inte kan träna är tråkigt men inget att få panik över för du kommer ju bli frisk en dag och kunna börja träna igen. Har man svårt att hitta balansen i kosten kan det vara en bra ide att anlita en kostrådgivare som lägger upp en hälsosam kostplan som du kan följa så du vet att du får i dig allt du behöver och inte behöver överäta. Att ha en plan att följa kan vara en bra riktlinje för att hitta en balansgång. Sedan kommer du lära dig vad som är för mycket och för lite tillslut och du kanske redan vet det egentligen men mycket enklare att följa om någon annan säger det till en. Kramis
Hej Ida. Jag har en fundering, som jag har tänkt väldigt mycket på. Ofta dyker det upp frågor kring ”mina vänner accepterar inte att jag äter nyttigt”, i mitt fall är det motsatsen. OBS: Jag sätter inte mig emot vänner som vill leva hälsosamt, verkligen inte. Men hur ska jag som vän agera/tänka när ens väns matbeteende triggar ens inre självskadebeteende?
För att ge ett exempel. Igår var det pizza och bio som gällde. Hen beställde in en sallad, vi andra kebabpizza. Vi köpte godis, hen köpte kalorifri energidryck. Och – ja. Jag förstår hen. I do. Men den där inre känslan av ”hej, jag måste hem nu nu nu och svälta mig själv” går igång hejvilt och jag kan inte släppa mitt självhat. (Det har alltid varit tungt att hänga med vänner som väger tjugokilo mindre, är nära till underviktiga och konstant klagar på all mat och sina kroppar. Att vara uppväxt med vänner som har ”fobi” för tjocka människor påverkar en när man har haft föräldrar som konstant konstaterar ”du är större nu” alternativt ”du är mindre nu än vad du var förra vintern” Då vikt och utseende blir en så betydande roll. Jag önska mest att alla kunde titta och känna – hej jag är finast i världen, precis som du!)
Så, självklart förstår jag att det är jag som bör förändra min syn – och absolut inte vilja förändra min vän. Men hur? Har funderingar på att gå till en psykolog, för det går överstyr och snart kommer sommaren – som tyvärr känns tusen gånger jobbigare när man känner att ”fy fan vad vackra exakt alla är – förutom jag”. Men har du några tips? Är psykolog det rätta? När man inte har någon annan att prata med? Och jag anser ju inte att det är min vikt jag bör ändra på (även om känslan säger att det är allt, exakt allt, jag vill) utan jag tror att hur man ser på sig själv sitter där inne någonstans. Det är ju inte fel på min kropp, det är fel på mina tankar om den.
Och kom ihåg att vara vacker är inte allt. Man kan vara vacker, eller ful som stryk, sjukligt underviktig, normalviktig eller ha extrem fetma, skära sig själv i armarna, ha cancer, dricka för mycket pepsi max, hata sina valkar, älskar sina valkar, misslyckas i skolan, köpa en för dyr tröja, tycka att man duger eller inte gör det, och FORTFARANDE vara VÄRDEFULL och VIKTIG! Det värdet, det riktiga, inre människovärdet, har ingenting med ens yttre attribut att göra. Det är lätt att se hos andra, men svårt hos sig själv. Men sannolikheten att just du är den enda som inte är lika värdefull som alla andra, när så många andra känner samma sak, är rätt liten 😉
DU ÄR VACKER SOM DU ÄR.
Låter så klyschigt, men fan så sant. Låt alla andra må dåligt och ägna sina dagar åt små petitesser som kalorier och kilon. De är inlåsta i sitt huvud och kan uppenbarligen inte njuta av livet till fullo. Det är ju godis och en kebabpizza lite nu och då som krävs för att kunna leva. Vad skall man njuta av en spinkig kropp om man dör imorgon? Inte unnat sig något av det bästa som finns.
Njut av din kropp. Avsluta varje dag med att skriva 1-3 BRA saker om dig själv (goda gärningar, bra val, ett lyckat prov, snygg i håret) och börja dagen med att muntligt säga ”idag är jag snygg och skall ha en jävligt bra dag”. Testa två veckor och det kommer kännas bättre. Tvinga dig till positiva tankar så kommer de per automatik till slut. Lycka till!
Hej A och tack för din kommentar! Jag svara på den i ett inlägg så håll koll. Kram Ida
Jag har själv svårt att tillämpa dessa tankar men lägg hellre energi på sådant som ger dig något än att fokusera på vad andra äter och tänker eller skulle tycka. Man behöver bara minda sin egen business 🙂
Hej! Tänkte bara ge en eventuell förklaring till att du får ont i magen av avokado. Avokado innehåller soritol och anses ha hög FOD-map (du har säkert hört talas om den dieten). Jag håller själv på att testa den dieten i hopp om att bli av med min IBS. Det går ut på att undvika den mat som har hög FOD-Map, vilket även kan vara nyttig mat i sig som viss frukt som äpple, päron exempelvis!
Skulle väldigt gärna vilja ha mer inlägg till hur du tänker kring hur tjejer ska lyckas med att bygga muskler och hur man bör dela upp muskelgrupper.
Jag vet vad fodmap är. Funkar den för dig? Jag har en överkänslighet mot avokado enligt mitt allergitest. Så tråkigt då avokado är så gott men inte värt det om man får ont i magen. Tack för önskningen, det kommer fler inlägg om styrketräning 🙂
i can just recommend EVERYONE to start inutive eating. stop counting calories and macros and all that. listen to your body, eat healthy (and with healthy i dont mean all this i only eat salads diets, i mean, good fats, good carbs and good protein) eat until you feel satisfied and dont choose how much you eat because of calories. lets say you want to eat around 400-500 calories for lunch but after this portion you still hungry, then eat more! your body knows best how much he needs and what he needs. if you really would listen to your body more istead of your brain we all would be fine, trust me. your body dont crave for unhealthy suger stuff if you would just listen to it, its the brain who play tricks with you cuz most of us forbit us those kinda stuff, so we crave it even more (in our head).
so all i wanna say is listen to your body and you will be fine!
I totally agree 🙂