I helgen fick jag en kommentar som gjorde mig så otroligt glad…
”Hej Ida! Det här kommer förmodligen låta precis som vad så många andra redan sagt till dig, men känner ändå att jag vill skriva några rader till dig… Jag är tjugotre år gammal och kämpar som så många andra kring vad jag ska göra i framtiden, vilken skola kommer jag komma in på, hur jag ser ut, hur jag “borde” vara och andra vardagliga – i tiden liggandes – problem. Och här kommer du in i bilden: Du är en sådan otrolig ljusglimt i mitt liv! Jag menar inte din blogg utan jag menar Du – på det sättet hur du ser på dig själv och hur du värnar om alla, både dina vänner, kollegor och oss på andra sidan bloggen. Att dag efter dag få ta del av bitar av ditt liv gör mitt liv så mycket lättare och roligare. Det känns helt ärligt (utan att vilja låta som en stalker) som att du är en vän, en person som man ser upp till, blir inspirerad av och många gånger finner tröst hos. Du är en sådan makalöst fin förebild för så många människor och du förtjänar all cred för att du är den du är! Du gav mig motivationen att börja kriga mot min ätstörning och fortsätter att pusha mig varje dag, utan att du själv vet om det. Och det var kanske det jag ville få fram i det här alldeles för långa meddelandet. Hoppas du läser detta, och tack för allt!”
De här orden gör mig mållös och att få höra det betyder så mycket för mig och gör att jag vet att jag valt rätt spår i mitt liv och ger mig motivation att fortsätta blogga. Ni säger att jag motiverar er och sprider glädje hos er varje dag, men jag vill att ni ska veta att NI mina älskade läsare gör samma sak till mig. Ni ger mig så mycket glädje och kärlek varje dag så STORT tack och massa kramar och kärlek till er! ♥
//English: A swedish comment.
