Jag får nästan ett tiotal mail från er läsare varje dag där ni berättar om er ätstörning. Det fullkommligt skär djupt ner i mitt hjärta när jag läser era historier och jag önksar att jag skulle kunna komma till varenda en av er och ge er en stor kram. Jag vill att ni ska veta att jag är super smickrad över att ni väljer att maila mig och berätta om er sjukdom och jag skulle inget hellre än att sitta och svara på alla mail hela dagen, men tyvärr finns inte den tiden så tar upp ämnet här istället.

Det finns många typer och många grader av denna fruktansvärda sjukdom och tyvärr så är det nästan ovanligare bland tjejer att aldrig ha lidit av av någon form/grad av ätstörning än att inte ha gjort det. Varför har det blivit så här? Varför blir den här sjukdomen allt vanligare och vanligare? Varför vill man skada sig själv på det viset? Gör man det för sig själv eller gör man det för andra? Handlar det om kontrollbehov?

Ni frågar mig i mailen om jag lidit av en ätstörning? Svaret är ja det har jag, dock i en mildare form. Det hände under min dansutbildning då jag ville vara perfekt. Jag förstod aldrig hur jag hamnade där men allt grundade sig i prestation och att jag ville göra rätt. Äta rätt, träna rätt, ha rätt kroppsform. Att varje dag se sig själv i spegeln i tighta kroppsstrumpor och bli bedömd och kritiserad av lärare var inte bra för mig då jag är väldigt tävlingsinriktad och gick in 100% för att passa in. När kostrådgivaren vi hade i skolan sa att man bara fick äta 1 näve nötter i veckan då de innehöll mycket kalorier så gjorde jag självklart som hon sa, för jag ville göra rätt. Egentligen hade 10 nävar nötter om dagen varit en mer lagom mängd för mig och för mitt kaloribehov för att prestera på de 8 timmars träning vi hade om dagen. Behöver jag ens säga att jag mådde piss? Jag var som en vandrande Zombie.

Som tur är har jag alltid haft ett stort intresse för träning, kost och hälsa och fast jag inte var utbildad då, så visste jag att det här inte var hälsosamt! Jag bestämde mig en dag för att nu fick det vara nog, det här är inte värt det! Det var min målmedvetenhet som tog mig in i skiten, men det var även min målmedvetenhet som tog mig ur den. Det var inte lätt, men det var så värt det och det går!

Jag berättar det här för att jag hoppas kunna hjälpa någon av er och inspirera till att bli frisk. Våga berätta, våga sök hjälp, våga släppa kontrollen och skämms inte för det! Ni är absolut inte ensamma och ingen kommer döma er! Era kroppar är det viktigaste ni har och ni måste vårda dem med kärlek och lära er att älska dem. Det kommer vara så värt det!

Skickar massa kärlek och energi till er! ♥

Dela gärna med er av era tankar, historia, tips, erfarenheter i kommentarfältet.

Svar på kommentar…

Hej Ida. Jag är hemskt ledsen men jag kommer ordbajsa en massa nu. Jag är en tjej på 17år som tränar varje dag. Jag tar aldrig en vilodag. Jag är rädd för att gå upp i vikt. Har varit överviktig. Jag har en ätstörning och får hjälp men vågar inte berätta för någon utanför min familj vad jag går igenom för att de kommer inte tro mig, är nämligen normalviktig. Jag vet bara inte hur jag ska göra med min träning. Vad jag än gör så händer det ingenting på min kropp, jag springer 60-90min på löpbandet varje dag på 10-10,5km i timmen plus att jag kör styrka ca 3-4 gånger i veckan. Jag bestämde mig för att testa att chocka min kropp igår. Jag åt 2500 kalorier (äter vanligtvis 1500-1700 kalorier) och hoppas på att det ska göra att jag går ner i vikt igen. Jag har legat på samma vikt i snart 6 månader, kommer det fungera tror du? Jag mår jättedåligt idag pga av hur mycket jag åt igår även om jag vet att det bara är nyttiga och bra kalorier jag stoppar i mig. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Är så himla rädd för mat i vanliga fall, är varje dag rädd för att äta för mycket, vill inte tappa kontrollen igen och bli överviktig. Jag vet att mat är näring och att jag behöver det och jag vet att jag ska låta min kropp vila men jag-vågar-verkligen-inte släppa taget av min kontroll över exakt allt. Jag vill bara bryta ihop varje dag. Jag går ju och får hjälp men jag känner inte att det hjälper alls. Jag går dit och de berättar allt jag redan vet om kost och träning och jag sitter bara där och låtsas som om jag blir bättre men det är inte det att jag inte vet hur jag ska äta och träna utan jag KAN bara inte släppa kontrollen, jag vet inte hur man blir av med det? Får bara ångest. Jag har förlorat nästan alla mina vänner (har ca 2 stycken kvar som jag knappt träffar) för jag klarar inte av att vara glad och social längre. Jag vill ta livet av mig men jag vågar inte göra det heller för jag är rädd för att misslyckas, jag vill ändra min tillställning till livet, vill vara mer som du. Positiv, inspirerande och fin. Ida jag vet inte vad jag ska göra längre? Jag vet inte hur jag ska ändra på mitt liv? Jag vänder mig till dig för att du är den person jag ser upp till så himla mycket men aldrig vågar skriva till i vanliga fall för jag är rädd att jag ska förstöra din dag med till exempel en sådan negativ kommentar angående livet som denna. Därför är jag hemskt ledsen om jag gör det idag men jag tar chansen att skriva till dig. Skulle vara så himla tacksam för svar<3

SVAR: Hej fina fina du och tack så mycket för din kommentar och att du skriver till mig! Tråkigt att du hamnat i denna onda cirkel och jag är helt säker på att du kan ta dig ur den bara du bestämmer dig för det! Det är inte värt det! Bra att du tar upp det här för att folk tror att man måste vara skinn och ben för att ha en ätstörning, men så är det verkligen inte!

Är det en riktig ätstörningsklinik du får hjälp av? Är det inte det så är mitt första råd att ta kontakt med en sådan. Våga sedan vara helt ärlig med den du pratar med precis så som du skriver till mig så de verkligen förstår. En ätstörning är väldigt svår att ta sig ur helt själv och jag tycker verkligen du ska försöka prata med din familj och läkare/klinik om hur du egentligen mår och att du vill få hjälp! Är helt säker på att din familj kommer förstå och vilja hjälpa dig. Att träna varje dag och äta så lite som du gör är skadligt för din kropp! Att du sedan tränar samma sak varje dag gör att kroppen har vant sig med belastningen och du hamnar på en platå i din träning. Kroppen behöver återhämtning i form av vila och mat för att utvecklas.

Har du möjlighet så skulle jag också rekommendera att ta kontakt med en duktig PT och berätta om din ätstörning och be att få hjälp med både kost och träning på en häslosam nivå. Bästa vore om din ätstörningsklinik och PT har en dialog om ett hälsosamt upplägg för dig. Träning är något du ska göra för kroppen så den mår bra och inte tvärt om.

(Har någon tips på en bra ätstörningsklinik eller andra tips på hjälp, så dela gärna med er av den här nedan i kommentarsfältet.)

Du skriver att du vill vara lika glad, positiv och fin som jag? Då ska jag avslöja en hemlighet, jag är inte alltid glad, positiv och fin. Jag är en människa som precis alla andra, bara att jag inte visar mina dåliga stunder på bloggen. Det är samma sak med alla bloggare och kändisar. Alla är helt vanliga människor och jag jobbar varje dag på att försöka ha en positiv inställning och att tycka om mig själv som jag är. Man måste komma ihåg att man får misslyckas med saker! Det är till och med bra att misslyckas för då lär man sig alltid massa nya grejer!

Du har precis samma förutsättningar som vilken annan människa på denna jord! Allt handlar om inställning och det kan du själv påverka, men du måste jobba för det varje dag! Det du först måste göra är att rensa kroppen på negativ energi och börja tycka om dig själv. Rekommenderar dig att börja läsa boken The Secret så fort du kan. Du är en bra och fin människa och jag tycker du ska uppskatta varje sak som du är. Det får du i läxa av mig! Säg varje dag minst 10 saker som du uppskattar med dig själv och ditt liv och varför du uppskattar dem! Tex. Jag uppskattar att jag har ett par ben, för att de gör att jag kan gå, springa och leva varje dag. Eller jag uppskattar att jag har ett par ögon, därför att de är vackra och gör att jag kan se världen varje dag. osv. Det här kanske låter löjligt, men testa så får du se hur mycket bättre man mår.

Nu är det jag som har ordbajsat istället men hoppas du förtsår vart jag vill komma? Du är inte ensam om att ha ätstörningar då jag varje dag får massvis med mail från tjejer i din situation. Vad jag märker är att i de flesta fallen så tyder det i grund och botten på dålig självkänsla. Så jobba varje dag med att tycka om dig själv! Om andra kan så kan lika gärna du och du är precis lika fin som alla andra! Allt går om man bara vill det tillräckligt mycket!

Håller mina tumamr för dig! Massa kramar Ida