Hej Ida!

Jag har en fråga som jag skulle bli väldigt glad för om du kunde ta upp. Jag har precis börjat (hållt på i tre veckor) att träna med en personlig tränare. Det är tuffa 90 minuter tre gånger i veckan men jag har upptäckt att det inte är det fysiska som är det jobbigaste. Det är det mentala. Jag har tyvärr väldigt dålig tro på mig själv och är rädd för att misslyckas och ger därför hellre upp (hur motsägelsefullt det än låter). Hur tränar man sin mentala styrka? Hur får man en tro på sig själv? Jag märker att det är där det börjar för mig. Jag kan vara hur peppad som helst innan ett träningspass, men sen under tiden när det blir tufft tappar jag tron på mig själv vilket skapar ett enormt motstånd. 

Tack för grym inspiration i övrigt.
/Alexandra

SVAR: Hej Alexandra och tack för din kommetar! Jag förstår vad du menar och det är så mycket som sitter i huvudet. Jag har också många gånger brottats med de där demonerna som dyker upp och talar om för en att man är dålig och inte klarar något. Speciellt under min tävlingskarriär och dansutbildning. Det som verkligen har hjälpt mig och som jag fortfarande använder mig av när jag märker att självförtroendet sviker är mentalträning. Väldigt många elitidrottare använder sig av det och vi hade inlagda pass med det på Balettakademien när jag gick där. Men när vi inte hade en tränare som hjälpte oss visualisera så har jag ett band jag lyssnar på med olika mental träning. Det är 20 min långt och innehåller olika övningar som är grymma. Tror det går att köpa på apoteket. Om inte så googla så kommer du säkert hitta. Sedan så öva på självkänslan varje dag och låt dig våga misslyckas. Jag menar vad gör det om du inte klarar det din PT säger? Ingenting utan du kommer få 100 chanser till att försöka göra om det. Döm dig inte så hårt utan beröm dig istället för allt grymt du gör varje dag. På så vis kanske prestationsångesten släpper lite och du vågar mer. Att ha en PT är superbra och denna kommer pusha dig och det enda du ska göra är ditt bästa! 🙂

Kram Ida

//English: Answer/question in swedish. Use google translate. 

 Det här med självkänsla och självförtroende är något vi behöver ta upp mer på bloggen känner jag. Får dagligen massa mail och kommentarer och tyvärr innehåller de här väldigt mycket självhat. När ni skriver att ni är fula, äckliga och hatar era kroppar gör det ont i hela mig! Jag vet hur det är att känna så för jag har själv gjort det i många år. Jag har själv misshandlat min kropp för att försöka uppnå den perfekta kroppen. All den tid och kraft jag la på det här, var det värt det? Svaret är STORT NEJ! Jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv och jag blev aldrig nöjd! När jag väl nådde mitt mål så hittade jag nya fel och så fortsatte det!

Det är inget fel att ha ett utseendebaserat mål med sin träning men när ni endast tränar för att ni hatar er själva så är ni så fel ute! Hur tränade, smala, muskliga, deffade ni än blir så kommer ni inte bli nöjda för ens ni lärt er att älska er själva. Att älska sig själv är lättare sagt än gjort och behöver lika mycket träning som kroppen. Jag jobbar själv på min självkänsla varje dag då man måste hålla den vid liv. Testa att borsta er själva men positiva kommentarer varje dag och döm inte er själva så hårt. Man får göra fel och INGEN är perfekt! Kom ihåg det! 🙂

Älskar ni er själva? Tränar ni på självkänslan eller tycker ni att det är löjligt? <3

English: Self-esteem and confidence is something I want to write more about on my blog because it´s so important! Daily I receive comments and e-mails from you and unfortunately these are very self hatred. You write that you are ugly, fat and that you hate your bodies and it hurts to read that! I know how you feel because I hated my body too for many years. I really tried to get the perfect body and put all my effort in it! Was it worth it? BIG NO NO! I never felt worse in my life and I was never satisfied! Once I reached my goal I find a new note to catch, and so on…

There´s nothing wrong to have appearance-based goals with your training but when you only train because you hate yourself it´s so wrong! How well traied or skinny you are you will not be satisfied until you´ve learned to love yourself. I work on my self-esteem everyday and you need to do it regular just like you train your body. Try to give yourself positive comments everyday and don´t judge yourself to hard! It´s okey to do mistakes and NOBODY is perfect, remember that! <3

Do you love yourself? Do you practicing self-esteem or do you think it´s ridiculous? <3

Jag hade satt upp som mål att klara av ett trick som heter IronX innan höstterminen börjar igen och skulle träna hela sommaren på det. Jag har försökt några gånger innan men det har känts som att det är så långt borta från att klara det så att det inte är klokt! I söndags skulle jag i alla fall försöka mig på att hitta rätt teknik och helt plötsligt så kunde jag hålla mitt X i några sekunder! Vad hände?!

Man kan vara stark på många olika sätt, men styrka i mina ögon och den ”starkheten” jag strävar efter att få är att kunna kontrollera och bära sin kropp i alla positioner, vara uthållig och samtidigt vara smidig som en katt. Jag tycker det är så coolt och jag måste säga att jag sakta men säkert börjar närma mig mina mål och när jag ser på bilden nedan blir jag så stolt över mig själv!

IronX

Nu kanske ni tycker att jag är konstig men jag tycker det är viktigt att ge sig själv beröm och våga vara stolt över sig själv! Det är lite ”osvenskt” och nästan fult att göra det, men jag kommer fortsätta att pusha för hur viktigt det är att ge sig själv uppskattning och beröm för både små och stora prestationer! Rekommenderar er verkligen att varje dag berömma er själva och vara tacksamma över både små och stora prestationer!

VAD ÄR NI STOLTA ÖVER HOS ER SJÄLVA?