Ida Warg

Jag är inget större fan av maskinerna på gymmet utan föredrar skivstänger, fria vikter, trx, kettlebells, gummiband mm. Det finns så många fler fördelar med att träna med friavikter och egen kroppsvikt då man måste aktivera fler muskler i kroppen för att hålla balansen och stabiliteten uppe i alla övningar. Har man tekniken så tycker jag att man ska skippa maskinerna och lägga in fler övningar i sitt styrkepass med friavikter och egen kroppsvikt.

Dock så finns det även några plus med maskiner och det är att skaderisken är lägre så är man nybörjare i gymmet passar maskiner toppen. De kan också vara bra när man vill isolera vissa muskelgrupper i tex rehabträning.

Det var väldigt länge sedan jag använde mig av maskiner i min egen träning så igår kände jag verkligen för att blanda in 2 maskinövningar för att se hur det kändes?

Började med en övning som jag sällan kör, nämligen knäböj med skivstång. Det här är en riktigt bra basövning som är toppen att ha med i sitt benpass. Varför jag inte har det är för att jag har lite instabila knä- och fotleder och att lasta på massa vikter på det utan att ha någon som passar känns otroligt läskigt. Men igår tog jag mig i kragen och körde långsamt och försiktigt och det kändes riktigt bra. Ska börja lägga in knäböj oftare i mina benpass.

Efter det tog jag mig bort till hörnan med maskiner som jag knappt varit i innan. BENPRESS stod på schemat. 10 reps på 100kg x 3 blev det. Måste säga att jag gillar benpress och får bra kontakt med rumpan. Känns också säkert för mina knän och är man ovan i gymmet och lite osäker på tekniken i knäböj, kan benpressen vara ett bra alternativ.

Sedan blev det dags för maskin nr 2, Bencurl. Körde 5 rep med båda benen + 5 rep med enbart höger + 5 rep med enbart vänster x 4 set. (Bra att köra med 1 ben i taget då man ofta är ojämt stark och när man kör med båda benen så tar oftast det starka i mer). Det här är en maskin som jag inte riktigt gillar. Får inte alls lika bra kontakt med baksidalår som tex bencurl med boll och trots rätt inställning så hamnar kudden på vaden på fel ställe och jag har en tendens till att spänna andra muskler mer än just baksida lår.

Avslutade med att köra enbenshöftlyft med foten på bänk. Den tar fint i baksida/rumpa.

Här kommer receptet på de otroligt goda glutenfria proteinfrallorna jag bakade i veckan. Ska även kolla om jag kan göra dem helt mjölkfria också tills nästa gång genom att använda havregurt istället för kvarg? I alla fall så är de här frallorna proppfulla med proteiner och bra kolhydrater och perfekt till frukost eller mellis! Dessutom är de riktigt goda och superlätta att göra! Perfekt! 🙂

Ingredienser: 3 dl havregryn ( Vill du ha dem helt glutenfria så välj sempers glutenfria havregryn), 1,5dl ONE BAKE (naturellt värmetåligt protein) Fitnessguru, 1,25 tsk bakpulver, 1 kryddmått bikarbonat, 250 gram lättkesella, 2-3 hackade torkade aprikoser, 10st grovhackade valnötter, en nypa salt.

Gör så här: Sätt ugnen på 180 grader. Blanda alla torra ingridienser i en bunke och blanda sedan ner kesellan. Blanda till en smet och rulla sedan ca 6 lika stora bullar och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Dekorera med pumpakärnor. In i ugnen i ca 12 min. Har inte bullarna fått färg då så grädda dem ytterligare några min på 200 grader. ta ut dem och låt dem svalna på ett galler med handduk över.

Vill dela med mig av Veronicas kloka kommentar till inlägget ”Det här med Ätstörningar”. Tack för att du delar med dig av din historia, du är fantastisk! Läs och inspireras…

Kommentar från Veronica:

”Så himla bra att du tar upp det här! Och så klokt sagt – om ens målmedvetenhet kan göra en sjuk kan den tamejfan göra en frisk också.

När jag bestämde mig för att bli frisk började jag på djupet fundera kring varför jag hade blivit sjuk. Varför kändes det som en belöning att försvinna, bli mindre? Vad var det jag ville uppnå. Kommer osökt att tänka på Kate Moss helt absurda citat ”nothing tastes as good as skinny feels”. Vem har bestämt att det ska kännas så jävla bra att vara undernärd? Vilka signaler ville jag sända ut?

Insåg när jag började fundera på det här med kontrollbehov att det i mitt fall handlade om ett begrepp vidare än kontrollbehov – det handlade om makt. Om jag kunde ta makten över min kropp och min kropps behov, utstrålade jag att mitt intellekt var överlägset mina fysiska begär. Med utstickande ben och seniga muskler istället för mina ganska stora bröst och breda höfter blev min kropp mindre och mindre en kvinnas kropp. Poletten trillade ner när jag insåg att det handlade om jag gått i en av vår tids största genusfällor: allt som är förknippat med kvinnlighet är en del av den okontrollerade, nyckfulla naturen och ett kön som är underställt det andra. Makt, kontroll och intelligens blev därmed synonymt med manliga attribut. Med min ätstörning försökte jag utstråla en frigjord, modern och intelligent kvinna med makt – genom att paradoxalt nog avsäga mig min kvinnlighet och därmed tvärtom låsa in mig själv, underställa mig patriarkala strukturer. Jag gav då mig själv en läxa som var skitjobbig i början, men som hjälpte mig mycket. Innan jag gick in i duschen tittade jag på min nakna spegelbild som förändrades varje dag i behandling, mot det jag varit så rädd för. Jag tittade på den, tittade extra mycket på det jag var som räddast för att se och sa ungefär så här ”jaha. Min kropp ser ut precis som den gör, jag har fötts så här och naturen har skapat mig. Vem fan ska komma och säga att den är fel, att jag inte har rätt att finnas och se ut så här? Ingen. Jag har fötts till denna jord med denna kropp och har precis lika mycket rätt som alla andra att göra vad jag vill i denna värld med min kropp som ett fantastiskt redskap”

Började läsa en massa feministisk litteratur och lärde mig att jag inte var ensam om alla de här tankarna och känslorna – Simone de Beuvoirs verk Det andra könet på typ 800 sidor tog upp det redan på 40-talet. Det var en lång resa, och jag jobbar fortfarande med det här. Finns så många delar av denna sjukdom och av vägen till tillfrisknande – om man ska dra det hela ytterligare ett varv ville jag ju samtidigt bli sedd i min kamp för att utstråla makt som ett offer i kampen, något som skulle frånta mig ansvaret för min handlingar och göra mig ännu mer ”ren” som människa och kvinna (kvinna=offer). Jag ser fortfarande världen genom mina genusglasögon, och drömmer idag om en värld där vi inte håller på och värderar kroppar. Varken mäns eller kvinnors. Ens kropp säger ingenting om vem man är, men i vår samtid säger alla medier motsatsen. Alla har lika mycket rätt till villkorslös kärlek! Hoppas att min story också kan vara till nytta för någon som behöver lite pepp.  

Jag använder din blogg idag, Ida, som inspiration för att söka reda på en balans som funkar för mig och håller mig frisk   Kram!”