Hej Ida! Jag har en fråga angående kost och dans! Jag är just nu på mitt förberedande år inför danshögskola och jag tränar ca 6-7 timmar om dagen, ibland mer. Jag vill så gärna gå ner i vikt och få bort allt överflödigt fett på kroppen, samt celluliter som sätter sig fast och aldrig vill försvinna… Jag är 1.65 och vägen 63-64 kg.. Det mesta av mitt fett sätter sig på benen så vill försöka få ett thigh-gap eller mer slimmad kropp. Vad gör jag för fel när jag äter mindre än vad jag gör av med? Kram

SVAR: Hej fina du! När du tränar så mycket så är det ingen bra ide att äta för lite mat då det kan skada din kropp + att du inte kommer utvecklas i din dans så snabbt som du annars skulle. Vi alla lägger på oss fett på olika ställen på kroppen lättare och så är det bara. Det där med celluliter har nästan de flesta kvinnor och inget att skämmas över.

Jag skulle verkligen rekommendera dig att hålla fokus på att bli bättre i din dans + en hälsosam kost som gynnar både din hälsa och utveckling i dansen. Jag själv höll mitt fokus på utseendet i något år under min dansutbildning och resultatet av det blev att jag fick ätstörningar och utvecklades inget i min dans. Så råder dig verkligen till att byta fokus. För att du ska orka träna så mycket som du gör måste du ge din kropp den energi den behöver och då en bra blandning mellan kolhydrater, fett och protein. Uteslut så mycket vitt socker och halvfabrikat du kan och ät bra råvaror tills du blir mätt.

Du har ingen övervikt och att hålla fokus på en viktnedgång kommer varken gynna din hälsa eller dans. Ett thigh-gap är heller inget mål att sträva efter då det oftast beror på hur kroppen är byggd och inte vilken fettprocent man har på kroppen. Så håll fokus på bra mat och ät tills du är mätt och träna på så kommer din kropp att hålla sig i en hälsosam vikt.

Lycka till med dansen! Kram, Ida

Hej Ida! Jag undrar hur jag kan bli av med underhudsfettet på min mage. Jag är väldigt vältränad men känner att eftersom jag tränar så pass mkt kan jag inte dra ner på kalorierna jag äter. Har gått ner 10 kg och nu tränar jag varje dag olika träningspass blandad styrka och cardio. Jag mår dåligt över att magrutorna inte syns för det är lite underhudsfett på magen men de finns där bakom det känner jag… Mår inte alls bra för det

SVAR: Hej fina du! Det låter som du kanske är på väg att tänka i farliga banor. Lite underhudsfett måste vi alla ha och vi alla har mer eller mindre på olika ställen. Jag ex har väldigt lite på magen men desto mer på armar och rygg. Strävade länge efter att få bort det där sista fettet på kärlekshandtagen men det gick inte. Istället så blev jag tunnare och tunnare på andra ställen jag absolut inte ville och tillslut fick jag en ätstörning. Nu behöver det inte vara så för dig men jag vill att du ska tänka efter. Är det så viktigt att de där magrutorna syns?

Tränar du mycket måste du äta mycket för annars kommer du att skada din kropp. Skulle det verkligen vara värt att skada koppen bara för att magrutorna ska synas? NEJ! Så fortsätt träna och håll ditt fokus på att ha kul och att du ska utvecklas i träningen. Ät mycket bra mat. Får du magrutor så får du och får du inte så får du inte och är heller inget du ska sträva efter då din kropp kanske inte är hälsosam i det läget.

Kramar Ida

Hej! Har du något tips på hur man ska VÅGA ta sig till gymmet? Alltså motivationen finns där, men jag vågar inte gå dit för jag tycker att det känns pinsamt då jag är väldigt(!) svag, under genomsnittet, och jag bara har gymmat ett fåtal gånger så jag vet liksom inte riktigt hur alla maskiner funkar. Jag ser på mycket träningsvideos och de gånger jag har varit på gym har jag ÄLSKAT det, men jag har bara varit där tillsammans med min idrottslärare och känt mig “skyddad” då. Tycker träning är så kul och efter att jag inte tränat regelbundet på länge (pga sjukdom) vill jag så gärna bli stark igen. Vet att det är självklart att man måste ha lätta vikter/inga vikter i början pga teknik men skäms ändå av någon anledning och saker som “vi har alla varit nybörjare” osv hjälper inte, för jag skäms inför mig själv också. Har inte riktigt fattat hur otränad och svag jag är. Förr har liksom 3×30 situps känts som ingenting men nu är liksom 3×10 jobbigt. Jag hoppas att du kan ge mig något tips för vill verkligen börja träna igen och tycker inte att hemmaträning räcker för den styrka jag vill uppnå. Vill tillägga att jag förstår att folk är där för sin egen skull och bryr sig inte om andra eller att ingen skulle skratta, men det går inte att få in. Har inte råd med en PT som kan hjälpa mig heller, är bara 16 så har inte så mycket pengar. Tacksam för svar och hoppas att du förstår hur jag menar!

SVAR: Det är bara att bita ihop och gå dit. Börja på din nivå så kommer du att utvecklas och kunna lägga på vikter eftersom och känna dig mer säker. Men viktigt att du inte lägger på vikt bara för att du skäms utan lyssnar på din kropp. Istället för att skämmas för dig själv, var stolt att du kommer iväg och börjar ta hand om din kropp. Vi alla har våra svaga punkter. Jag kan tex. lyfta tungt i vissa maskiner men ex när det kommer till baksida lår så måste jag köra utan vikt då jag har svårt att hitta kontakten pga. tidigare skada. Jag kör på med låga/inga vikter och struntar i om någon ser eller tycker jag är svag. Ibland kan jag få samma tankar som dig då jag vet att folk som känner igen mig förväntar sig att jag ska vara ett proffs och lyfta jättetungt men så är inte fallet. Jag tränar för min egen skull och för att stärka upp mina svaga punkter och inte för att kunna lyfta tungt. Vi alla har olika mål och förutsättningar så håll allt fokus på dig själv och jämför dig inte med andra. Du gör så gott du kan!

Skulle även rekommendera dig att öva självkänsla varje dag för att stärka upp den. Jag brukar börja dagen med de och säga minst 10 bra saker om mig själv. Det känns töntigt i början men hjälper verkligen i längden. Sedan att gå tillsammans med en kompis till gymmet gör oftast att man känner sig lite mer säker 🙂 Kör hårt! Kramis

PS! Om någon av er som läser har fler tips så kom gärna med dem då jag vet att det finns fler som har den här rädslan för gymmet.