ortorexi

ÅNGEST ÖVER UTEBLIVEN TRÄNING

IMG_2709.JPG

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om ångest av utebliven träning på Mikz och frågade er om ni får ångest av att missa träningspass eller  inte? Jag blev både chockad och ledsen över svaret då 131stycken svarat att de får ångest medan bara 26st svarat att de inte får det. Jag tror det här problemet är vanligare än man tror. So jag skrev i mitt inlägg så fick jag det för några år sedan men nu känner jag ingenting utan tycker bara det var lite skämt att slappa i soffan med lite 🙂 Haha.

Hur är det med er vänner? Får ni ångest över utebliven träning? Om ni får det så berätta gärna varför? Tycker det är viktigt att vi pratar om det här och skönt att kunna skriva av sig här och dela med sig anonymt. Kärlek till er, I <3

//English: A couple of days ago I wrote about anxiety over non training and I asked you if you get anxiety or not if you skip training? I was both chocked and sad over the results, 131 answered yes and just 26 no. I think this problem is more common then you think. How are you? Do you get anxiety over loss of training? If you do, tell me why? I think its good to talk about this and you can be anonymous. Love, I <3

 

HJÄLP MED ÄTSTÖRNINGAR

unnamedquestion answerhejjag har lovat mina föräldrar och min pojkvän att ta emot hjälp mot mina ätstörningar.
har du några tankar om var man bör vända sig? Min pappa har nu bokat en tid hos mandometer för mig, men jag känner när jag läser på deras hemsida att jag tycker att deras behandlingssätt verkar skevt. De tar inte hänsyn alls till de psykologiska aspekterna utan säger att allt handlar om att jag ska börja äta mer. Har du några åsikter? Ingen aning vem jag ska rådfråga 🙁

SVAR: Hej Anna! Vad bra att du tar tag i det och anlitar hjälp. Jag förstår och det är viktigt att det känns rätt. Jag har själv aldrig haft kontakt med en ätstörningsklinik men fick ett mail för ett tag sedan som kanske kan hjälpa dig. Kanske kan du kombinera det här med din behandling?

”Vi är några psykologstudenter från Linköpings universitet som har utformat en behandling för olika former av ätstörningar som vi ska administrera via internet. Studien heter Zenit och riktar sig till personer över 18 år med ätstörningsrelaterad problematik och vi kommer att erbjuda gratis psykologisk behandling.”

Du hittar mer info HÄR

//English: Question/Answer in swedish. Use google translate.

SLAV UNDER KOSTSCHEMAT

SVAR-PÅ-KOMMENTARHej Ida. Jag vill bara börja med att säga att jag rå diggar dig och du är en stor inspiration för mig. Jag brinner för träning och kost och det är så kul och läsa och få inspiration från människor som gör detsamma. Mina förhållanden till det blev dock extrema för lite mer än ett år sedan. Det blev en ond cirkel. Jag följde ett träning och kostschema från en PT som gjorde sitt jobb helt fel och det hela resulterade i att jag blev sjuk och fick ortorexi. Efter månader med alldeles för mycket träning och för lite mat sa kroppen stopp. Min vikt nådde 46 kilo och jag är 1.70 lång. Jag tog tag i mitt problem tack och lov, anlitade en ny PT som fick mig på fötterna. Det har varit en lång och jobbig resa, min mat är inte längre den ångesten den var (även om den inte är helt borta) och jag älskar min träning mer än någonsin. Nu har jag energi varje pass och det är så fantastiskt. Det är många saker som än idag påverkar mig från den perioden som var förra året men jag är så glad att jag väger över 10 kg mer och har former idag. Sedan jag tog tag i problemet har jag kört till punkt och pricka efter mitt kostschema men jag känner att det är en sorts bubbla det också. Att ständigt väga maten, leva med matlådor och på något sätt vara begränsad när man tex blir tillfrågad av vännerna om att följa med på lunch. Det är inte det att de inte finns hälsosamma alternativ jag gillar utan det är just det där schemat som sätter stopp. Det är inte de att jag har problem att leva hälsosamt och äta näringsrikt för det är det jag älskar. Det är pappret där det står vad jag ska äta och hur mycket. Jag har haft en dag i veckan jag haft fri dag i kosten och det har blivit som en vana att då ”kunna” gå ut och äta med vännerna. Tror du förstår vart jag vill komma. Jag har även börjat studera och tiden blir knapp till att ha matlådor färdiga hela tiden då min utbildning är väldigt tuff och intensiv. Att kunna ta steget, lägga schemat åt sidan, enbart äta hälsosamt (självklart med undantag att unna mig ibland också som jag gjort ibland på mina valfria dagar) skulle vara ännu ett steg i rätt riktning. Min fråga är om du har några tips till mig hur jag ska komma dit? Ska jag bara göra det och hur ska jag gå tillväga? Ska jag fortsätta väga maten för att hålla koll på hur mycket jag får i mig? Det skapar en rädsla att ta det här steget, jag vill inte att det ska bli fel. Jag vill inte falla tillbaka, jag vill bara få det att fungera utan att leva efter ett papper och massa mått. Nu blev det väldigt långt här och rörigt kanske. Undrar bara om du har några tips på hur jag kan gå till väga? Jag menar, jag kan inte leva efter ett papper resten av mitt liv men jag vill inte falla tillbaka. Jag vill hitta en bra balans utan måsten kring ett schema..

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Jag förstår vad du menar och det här är ofta det som blir problemet när man börjar köra efter matschema och därför jag är lite emot att man ska köra efter strikta scheman där man väger eller mäter mat. Det leder väldigt ofta till osunda förhållanden och lätt att man får dåligt samvete eller känner sig begränsad av dem. När jag hjälper folk med kost så kör jag därför mer coaching och vägledning då det för mig handlar om att välja bra mat med kvalité och som boostar kroppen istället för massa hetsig kaloriräkning hit och dit.

Jag själv har aldrig kört efter ett speciellt uträknat kostschema och jag tror ingen människa varken mår bra av det eller att det håller i längden. Skulle jag rådge dig skulle jag säga att du slänger iväg det där schemat och börjar fokusera på näringsinnehållet och kvalitén i maten istället för att räkna och att du lyssnar på din kropps signaler. Ät regelbundet och tills du är mätt. Det ger dig en större frihet och väljer du bra mat så kommer du hålla en hälsosam vikt.

Jag själv har valt att leva ”begränsat” (som många kallar det) då jag utesluter mjölk, gluten och vissa andra produkter och det är inte för att jag tror att jag blir tjock av att äta dem utan för att min mage mår så mycket bättre. Jag är inte allergisk och jag tycker det är supergott med både bröd och yoghurt men för mig är konsekvenserna av konsumtionen inte värt det och där av väljer jag att avstå med vissa undantag ibland, men då är jag beredd på konsekvenserna 🙂 Men jag kan fortfarande äta ute varje dag då det i stort sett finns både mjölkfria och glutenfria alternativ ute och jag struntar fullständigt i kaloriinnehållet. Det gör att jag alltid kan följa med och äta ute med vänner och bekanta så för mig blir inte det här en begränsning då det är mycket lättare att fråga efter ett glutenfritt alternativ än att säga till restaurangen att väga/mäta maeb.

Så mitt råd till dig… att äta är en stor del av livet och något man ska kunna njuta av tillsammans med vänner. Släng matschemat och ät bra mat med kvalité regelbundet tills du blir mätt och undvik de produkter som din mage reagerar negativt mot så matsmältning/magen funkar som den ska. Träna och rör på dig regelbundet med fokus på att bli stark och må bra. Det är en hållbar livsstil som kommer göra att du håller en hälsosam vikt resten av livet.

Ta hand om dig och lycka till! Kram Ida

.

Kom ihåg att njuta av maten. Den ger din kropp energi och näring att kunna leva varje dag ♥

getyoghurt

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!