–

God morgon mina hjärtan! Startade den här dagen med ett kort men härligt yogapass. Nu för tiden så kör jag alltid mina egna pass då jag lärt mig vilka övningar som passar mig bra och vilka som jag vill köra. Men vet ni inte det så kan jag verkligen rekommendera Yogobe som har massa olika yogapass i olika nivåer och olika långa. De har allt från 5 min-90 min. Vill ni testa så tror jag ni kan använda koden idawarg så får ni 14 dagar gratis och ni går in HÄR (Klicka i kampanjkod) (reklamlänk till Yogobe)

Att starta dagen med yoga är så härligt då det får igång blodcirkulationen och skapar ett lugn. Har även börjat lägga till lite meditation. Jag har märkt att jag är en person som inte alls gillar saker som tar tid. Om jag vet att en sak tar mer än 30 min så börjar det klia i min kropp och jag får lite panik. Så skulle jag sätta upp ett mål att yoga 60min varje morgon så skulle det antagligen inte hända. Det samma gäller med träning. När jag körde mycket styrketräning med tunga vikter vet jag att de passen tog ca 1,5 timme totalt med vila och allt och då fick jag sådan ångest inför det att jag ibland ställde in. Så för mig är det mycket bättre att köra korta enkla pass och i så fall fler. Då vet jag att det blir av.

Om ni är lika dana så testa istället att sätta ett mål att ex köra 5-15 min yoga på morgonen eller 30 min styrketräning 3 gånger i veckan mm. Det blir inte alls samma ångest och känns mycket lättare att få till. Sedan kan jag säga att det är många gånger mina yogapass blir 30-40min bara för att jag (när jag väl har börjat) tycker det är så skönt. Haha.

Gud vad jag bara skriver på nu men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Har ni svårt att få till de där träningspassen så dra ner ambitionen och testa kortare pass.

Nu ska jag ut på en löptur! Puss på er!

(reklamlänkar till Nelly och Sportamore)
Tights – HÄR // Skor – HÄR  

–

Hej Ida. Du har en jättebra blogg som jag ofta läser. Jag är en person som ofta och väldigt lätt tappar motivationen. Det kan handla om att något gjort mig ledsen eller att jag bara tappar orken och lusten till att träna fastän jag egentligen vill. Min fråga är då vad man skulle kunna göra? Ibland kommer jag iväg till gymmet ändå och kör så länge och mycket jag orkar, det kan handla om att springa 2,4km på löpbandet men jag känner mig alltid glad och nöjd efter ändå. Vad kan man göra för att hitta borttappad motivation? Kram Vendela

SVAR: Hej Vendela! Det här med motivation är en klurig fråga. Jag tror även att det handlar om en rutin. Jag känner mig inte heller alltid motiverad inför mina träningspass man jag kör bara för att jag bestämt att jag ska träna och jag vet att jag mår bra av det efteråt. Håll istället fokus på hur bra du kommer att må efter och bara kör 🙂

Sedan finns det självklart saker som kan göra träningen roligare och här kommer mina bästa tips:

• Träna det som du tycker är minst tråkigt. Hatar du att köra spinning så tvinga dig inte iväg utan kör istället något du tycker är lite roligare.
• Gå inte ut för hårt. Ibland kan jag komma på mig själv att pressa mig för hårt och för länge under ett träningspass så jag får en väldigt negativ känsla över just den träningsformen. Självklart ska man ta i och pressa sig men jag har nu det senaste försök hålla passen kortare och sluta innan jag pressat mig för hårt. Det gör att jag får en mer positiv känsla för träningen och vill tillbaka.
• Testa nya saker. I våras var jag SÅ trött på att styrketräna på gym så min motivation försvann helt. Då bestämde jag mig istället för att löpträna utomhus vilket jag har gjort sedan dess och nu längtar jag typ tillbaka lite in till gymmet. Ska nog hitta tillbaka dit efter Midnattsloppet igen. Ibland behöver man bara lite omväxling.
• Hitta en träningskompis. Det brukar göra träningen lite roligare + att det blir svårare att boka av ett träningspass är man har en kompis som förväntar sig att man ska vara där.

Så det var mina bästa tips. Har ni några fler grymma tips på hur man får upp motivationen så kommentera nedan? 🙂 Kram, I

Åh, vad skönt med yoga! Jag behöver lite tips och pepp! Jag har hållt på med poledance senaste två åren och har tränat mycket hela mitt liv. För 4-5 veckor sedan skadade jag höften på poledancen och det gick så illa att muskeln fick en reva i sig. Den revan ledde till en inflammation i muskeln som nu har spridit sig. Går på rehabbehandling och får medicin mot inflammationen. Rehabbehandlingen går sakta, men säkert framåt. Prognosen är dock att jag kommer vara väldigt fysiskt begränsad i några månader till. Det är väldigt psykiskt påfrestande att vara så fysiskt begränsad. Kan gå på promenad i några minuter (kommer cirka 200 meter) sen gör det ont och jag måste vila. Jag har fått tillstånd av läkare att testa att promenera, men bara så länge det inte gör ont och det gör ont ganska snabbt så kommer inte så långt. Får dessutom styrketräna axlar, bröst och armar vilket jag har gjort nu sedan skadan skedde. Jag börjar dock verkligen tappa motivationen till den styrketräningen för det blir så enformigt och tråkigt i längden. Saknar dansen, saknar att kunna springa, saknar yoga och saknar att kunna styrketräna hela kroppen. Men jag vill verkligen inte riskera att förstöra läkningen för höften. Läkaren har sagt att det finns risk att muskeln kan slitas av och måste sys ihop om jag inte vilar vilket jag verkligen inte vill. Jättelång text, men jag undrar egentligen bara om du har något tips på hur jag mentalt ska ta mig igenom det här? Är väldigt påfrestande för psyket att knappt kunna vara fysiskt aktiv överhuvudtaget. Skulle bli så tacksam för tips och pepp <3
Kram

SVAR: Hej fina du och jag kan bara säga att jag förstår precis hur du känner! Jag skadade mig på Balettakademien flera gånger och det var ett riktigt h*lvete att hålla på med rehab medan man såg sina klasskompisar träna för fulla muggar och utvecklas. När man satt och kollade på klasserna kände man sig riktigt värdelös och blev stressad av att man skulle hamna efter. Dock så ska jag säga dig att så inte var fallet. Att hålla på med rehab gjorde mig starkare då mina skador oftast berodde på att jag var svag i vissa delar. När jag sedan vilade kroppen + stärkte upp mina svaga delar så kom jag alltid tillbaka starkare! Mina skador har också gjort att jag lärt mig enermot mycket och skaffat mig kunskap och en medvetenhet om min kropp som jag tidigare ej haft.

Så hur konstigt det än låter så är jag tacksam över att jag faktiskt varit skadad då det gett mig mycket kunskap och lärt mig att jag inte ska köra över min kropp igen. Att börja träna för tidigt (som jag gjort flera gånger) är absolut det sämsta man kan göra då det oftast gör att det drar ut på läkningstiden och tar längre tid innan man är tillbaka 100%. Men jag vet att det är riktigt tråkigt att behöva vila och vara förbjuden att göra saker som  man älskar men håll ut. Se det från den positiva sidan och som en fördel. Hitta nya övningar som du kan göra och njut av vilan. Krya på dig! Kram Ida