Godmorgon finisar! Idag vill jag dela en tanke med er som jag tänkt mycket på den sista tiden.. Nämligen hur viktigt det är att inte bry sig om vad andra människor tycker och tänker om det man gör. Känns som det är en vanlig grej när man är yngre och inte vill sticka ut på något sätt (inte jag iallafall haha) men jag tror det hänger kvar hos många när man blir äldre också. Att vi lägger så mycket energi på att fundera hur ANDRA uppfattar oss och vad ANDRA tycker om det vi gör. Flera gånger har jag ältat över saker jag gjort och tänkt ”gud vad onödigt att jag drog det där skämtet, hon måste tyckt jag var jättetöntig” eller ”de tycker nog jag är jävligt naiv som tror jag kommer lyckas med det här”.
För det första är det nästan lite drygt egentligen att tro att andra lägger såå mycket fokus på mig, som att de skulle gå runt hela kvällen och tänka på vilket konstigt skämt jag drog eller vad jag ska satsa på för projekt etc. Herregud, människor har ju fullt upp med sina egna liv och let’s face it – vi är nog alla ganska ego och tänker mest på oss själva och hur vi beter oss. Och för det andra, varför ska jag lägga tid av mitt värdefulla liv på att tänka hur andra ser på hur jag sett ut eller det jag sagt och gjort under dagen? Det här är mitt liv som jag lever för min skull, jag är inte här för att pleasa andra och få dem att tycka jag är ”lagom”!!
Kan ta musiken som ett exempel från mitt liv. När jag släppte min låt var det sååå många som himlade med ögonen och säkert hånade mig som ska ge mig på en ”bransch” till. Många var väldigt skeptiska till om jag verkligen kunde sjunga och vara artist, jag är väl ”bara en bloggtjej”? Men nej, musik är något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat och jag har drömt om att få uppträda med mina egna låtar hur länge som helst.
Ska jag då bara skippa att försöka med det för att andra har åsikter om det eller kan reagera negativt på det? Nä, jag vägrar ångra mig i framtiden för att jag inte tog vissa chanser eller satsade på mina drömmar när jag väl har chansen. Det är så viktigt att känna att man tar vara på sitt liv och maxar det och försöker koppla bort andra. Puh, blev ett himla tal här, men jag tycker det här är så viktigt!
Hur känner ni kring det? Är ni sådana som helt kan köra ert eget race eller har ni också hindrat er själva ibland när ni tänker på hur andra kommer uppfatta det?
