Hej Ida, jag behöver verkligen din hjälp!
Det finns en tjej på mitt gym som jag verkligen ser är sjuk i någon form av ätstörning. Hon är väldigt mager och tränar alldeles för mycket, iprincip bara kondition och är väldigt svart under ögonen, blek osv.. :/ Jag har själv varit där för några år sedan och nu i efterhand önskar jag att någon hade sagt till mig i tid om att jag var sjuk och att det jag gjorde var ohälsosamt.
Jag vill jättegärna på något sätt prata med denna tjej, även om jag inte känner henne, då det gör så ont i mig att se hur hon tränar slut på sig själv och inte äter någonting och bara blir sjukare och sjukare för varje vecka. Grejen är att jag inte vågar säga något till henne, vi känner ju inte varandra! Och dessutom är anorexia väldigt svårt, så jag vet inte hur hon skulle ta det om jag sa något (kanske blir hon ännu sjukare och bara blir arg..)
Vad ska jag göra? Jag kan inte bara se på, samtidigt som jag inte vet vad jag som är mycket yngre ska göra eller att hennes kost/träning överhuvudtaget inte är min ensak.
Någon som varit i liknande situation och vill hjälpa?
SVAR: Hej fina du! Jag förstår och håller med att det gör ont att se andra som är sjuka i den här hemska sjukdomen och speciellt om man också själv varit där och vet vilket helvete de gått igenom. Väldigt fin av dig att du vill hjälpa och det tycker jag också att du ska göra. Dock är det som du säger väldigt svårt då man inte känner personen eller vet hur hon kommer att reagera. Kanske kan du ta kontakt med henne och bli vän utan att säga något om sjukdomen till en början.
Att möta någon som har varit i samma situation tror jag är det absolut bästa och jag tror inte att du kommer göra saken värre. Om det skulle vara så att hon blir arg på dig så ska du inte ta åt dig. Det kommer förhoppningsvis få henne att tänka efter och göra något åt saken. Innan du tar kontakt med henne kanske du även kan fråga gympersonalen om de pratat med henne om det här? De gym jag har jobbat på har haft bra koll och det är många gånger folk med ätstörningar blivit avstängda.
Jag tror och hoppas på att hon kommer uppskatta ditt stöd och omtanke. Det här är en svår situation så om någon som läser det här har bra tips så kom gärna med dem?
Kram, Ida