Jag tränar ganska ofta och är medveten om mina framsteg och hur jag ser ut. Jag försöker verkligen äta hälsosamt och mår dåligt om jag inte gör det. Trotts att jag försöker förklara för mamma att det här är viktigt för mig fortsätter hon att köpa vitt bröd, godis, och läsk till mig och laga rätter dränkta i ost och sånt. Det känns som om hon inte tar mig på allvar.

Jag har dock övertalat henne att köpa chiafrön, nötter, frysta bär och mandelmjölk vilket känns bra. Jag gjorde det genom att följa med henne till affären och hämtade grejerna själv.

Jag både köper och lagar i nästan all min mat själv! I början köpte min mamma maten men eftersom hon tyckte det blev dyrt i längden att köpa saker som bara jag åt av, och jag blev trött på allt tjat, så bestämde jag mig för att köpa det själv bara. Det kan verka som sura pengar, men det var ett val jag gjorde istället för att lägga mina pengar på t.ex. snabbmat eller att äta ute som många gör!

Mina föräldrar låter mig äta hälsosamt. Jag brukar skriva en lapp till min mamma vad jag behöver så köper hon det. Jag äter aldrig samma kvällsmat som mina föräldrar, eftersom dem brukar äta tex falukorv och potatismos. Jag äter tex kyckling med potatis istället, eller något annat. Mina föräldrar accepterar det!
Brukar dock äta med dem om det är mat jag anser är ”bra”, eller vad man ska säga.
tror det handlar om balans, om föräldrarna ser att ens barn mår bra av att få äta som den vill, är det väl självklart att dem stöttar det!
Jag personligen har helgen lite mer ”fri”, och det fungerar utmärkt för mig.
Kram

Läste igenom kommentarerna nu, och det är intressant hur synen på ”nyttigt” varierar. Ida, det vore fint att ta upp att ”nyttigt” kan vara ett relativt begrepp som påverkas av dina mål, samhällets normer och framskridande forskning

En person som ätit så mycket skräp så den får hjärtproblem är onyttigt. En liten tjej sopm inte tillåter sig att äta glass fast hon tycker det är gott (bouncar till ditt fina inlägg om varför du äter glass, tack för det, su borde verkligen inte behövt förklara dig!) som förlorat sin mens och sitt skratt är precis lika ohälsosamt.

Likaså verkar endel tycka att lightprodukter är det bästa, och andra att de är djävulens påfund.
Vissa äter vad som helst bara det inte innehåller tillsatsämnen, vissa äter vad som helst bara det inte innehåller socker, andra undviker helt fett.

Företagen tycker att de produkter som säljer bäst är ”nyttiga”, din mamma att hennes köttbullar är det.

Livet är så mycket mer än att vara nyttig. En av de största orsakerna till att folk mår dåligt och är sjuka idag är stress och ångest, som också kan komma från mat. din good enough-filosofi är fin Ida!

Jag är 14 år och i somras gick jag ner i vikt, från ungefär 60 kg till 50 kg. Jag var överviktig (vilket jag har varit i nästan hela mitt liv) och jag bestämde mig för att gå ner i vikt, vilket jag gjorde. Jag åt nästan inga kolhydrater i två veckor och började sedan äta hälsosamt. Min släkt och mina föräldrar märkte det, men i början så var mina föräldrar ganska okej med det eftersom de också testat det där med low-carb. Förut så åt jag också väldigt mycket och kände inte efter när jag var mätt, vilket jag började göra i somras och det märkte såklart alla i min omgivning. Till hösten så började jag bli mer och mer ”inga snabba kolhydrater, inget socker” vilket jag tror mamma och pappa blev lite oroliga för. Jag tror att de fick för sig att jag började få en ätstörning. Vi har haft ganska långa diskussioner om att även fast det serveras snabbmakaroner utan någonting annat så måste jag äta det, inte skita att äta.
Nu har vi hittat en ganska bra balans känns det som, och mina föräldrar förstår mig ganska bra. Jag äter så rent som möjligt, med väldigt mycket sallad, men jag äter allt kött och sådant som inte innehåller socker. Om jag inte skulle göra det så skulle det bli himla krångligt. Vad det gäller kolhydrater så har jag och mina föräldrar kommit överens om att vi ska så mycket långsamma kolhydrater som möjligt, men de vill ibland också äta t ex potatisgratäng och då ska jag också äta det. Jag känner inte riktigt att det är helt bekvämt för mig, men jag försöker.

Jag känner igen mig i det många skriver. Jag har haft jätte svårt att få min mamma att acceptera en nyttigare livsstil. Båda mina föräldrar har varit väldigt skeptiska då jag har haft ätstörningar och de är ju såklart oroliga att jag ska falla tillbaka i gamla vanor, därför vägrar de ändra våran middagsmat så det blir ofta rött kött, mycket gluten och laktos osv. även om jag skulle vilja dra ned på det. Det har tagit ett bra tag att få dom att acceptera att jag föredrar till exempel hälsosammare muffins framför ”vanliga”, men med tiden har de blivit mer och mer förstående, speciellt när de ser att jag inte utesluter allt onyttigt, utan äter det jag är sugen på! Man får ta det successivt helt enkelt 🙂

Jag fick från börja äta kvarg, light-produkter, vara vegetarian, skippa socker osv. Det funkade bra och jag lagade min mat själv! Det ledde däremot till en ätstörning och nu får jag varken träna eller äta ”nyttig” mat. Så nu för tiden är det bara grytor med gräddsåser, rött kött, pasta och andra produkter som här anses onyttig i stora mängder. Sen om jag nånsin kommer att få återgå till den nyttiga maten är tveksamt. Men samtidigt måste jag inse att det är nog den här ”onyttiga” livsstilen jag behöver just nu, men det är jobbigt när man ser på alla andra som äter den där nyttiga maten och får träna.

Jag tror nog att denna tjej kanske möjligen har uppfattat som att hälsosam mat är lika med nyttig mat. Då kan jag förstå föräldrar om det är så att man endast ska ha nyttigt, när man faktiskt tycker om åtminstone lite onyttigt. Jag anser att det inte finns någon anledning för en förälder att tycka det är negativt eller så om man vill vara och äta hälsosamt. Eftersom det är då kroppen och själen mår som allra bäst! 😀

Jag får följa med min mamma och handla typ kvarg, keso, bär, frukt, frön, tonfisk och nötter. Men min mamma och vi äter hyfsat hälsosamt ändå. Har haft ätstörningar son fortfarande sitter kvar men som jag vill få bort. Så jag får äta ex. Korv, pasta, såser, gratänger, köttbullar osv. som jag har svårt att äta rent psykiskt men gör det för att sedan må bra. Tränar en hel del så det behövs. Äter även godsaker ibland om jag blir bjuden eller vill men det blir sällan. Tycker att man ska äta ”riktig” mat, frukt och grönt, träna ofta men också kunna äta mindre hälsosamt/nyttigt och vila ibland också.

Hej!
Vet någon här om det är bättre att ha Philadelphia ost på mackan istället för smör även fast man inte tränar?

Det allra viktigaste är att inte själv tänka svartvitt. Du dör inte av snabbmat en gång i veckan, de har ju inte de gjort heller. Bli inte för radikal, utan ta det i små steg! Sen kan man fundera på VARFÖR de inte vill att man äter ”hälsosamt”

1. Är deras syn på ”hälsosamt” en annan än din? Motivera dina val grundligt, och försök att inte döma deras val (så de blir arga och ledsna). Backa upp dina argument med vetenskap!

2. Om de inte själva orkar laga den mat du vill ha- be om att få handla och laga mat någon gång då och då. LAgar du fullkornspasta och de inte gillar det, koka vanlig vit pasta åt dem på sidan om om de nu absolut bestämt vill ha det och ställ fram deras ketchup om de vill.

3. Maten är för dyr – Du får själv ta dig i kragen och räkna ut om det är så, jaga extrapriser eller betala lite själv. Rotfrukter, säsongens grönsaker och frukt, fryst sej mm. är faktiskt billigt!

4. De är rädda för att du ska få en ätstörning- bevisa att du äter ordentligt, gör det verkligen. Fundera också på om det ligger något i det de säger, och om du mår dåligt, kontakta en psykolog innan det blir alltför jobbigt!

Jag har bara lyckats få mina föräldrar att ändra enkla grejer som att äta kvarg, haha, andra saker tycker de inte om. Speciellt eftersom nyttiga saker ( speciellt om man ska baka) kostar lite mer….

Ida, vart kommer din skinnjacka ifrån som man har sett lite smått ibland? 🙂 Är nämligen på jakt efter en! Är din äkta skinn eller fusk?

Hej! Jag var i mitt livs bästa form för ungefär två år sen. Jag tränade varken på gym eller drack proteinpulver och lyckades ändå genom min kost och träningsvideos online minsk både i fettprocent och öka i muskelmassa. Det finns så många bra sidor på nätet och videos på youtube som är gratis (blogilates, fitnessblender) som man alltid har tillgång till hemma ifall att någon har föräldrar som inte vill/kan betala för gymkort eller annan sportaktivitet. Det går också att få i sig ordentligt med protein, även direkt efter träning, med vanlig mat. Proteinpulver är inte enda lösningen för proteinintag, glöm Inte det. Ett exempel är att laga en extra stor lunch eller middag och spara en matlåda som man kan äta direkt efter att man tränat, då behövs inget proteinpulver.
Lycka till!

Min pappa tillåter inte mig äta hälsokost heller. Jag är vegetarian fast äter fisk för hans skull, men han vill egentligen att jag ska äta kött och sånt som han tycker om bara för att han själv gillar det. När jag väljer bröd tar jag oftast fullkorn och nyckelhålsmärkt men han blir sur då och klagar alltid. Blir förbannad när han inte fattar att man kan vara nyttig men han tvingar mig att äta ostmackor och fullfeta produkter! Jag blir skitarg på honom och har berättat att jag läser Ida Wargs matblogg men han tror att Ida vinklar det och ljuger, så att Ida egentligen äter chips och kakor varje dag. Men det vet jag att hon inte gör och det behöver man inte!! Blev väldigt dåligt förklarad för jag är så arg på min pappa nu men…

Now I’m already 27 and have been separately from my family for 8 years, so I can only tell about the problems we used to have when I was a teenager and keep having whenever I’m coming over to mom’s place.

The problem always was and still is that my mom doesn’t know (and mostly doesn’t care) the nutritional facts of products, ingredients that she’s using. She keeps thinking that we’re like small babies who need the food to be some sort of delicacy in order to get us to eat it, but it so not true… Me and my brother are constantly having a hard time to stay on a good diet whenever we go over to mom’s place. She’s aware of that and then asks for advice how to cook some healthy dinner for us, and I specifically tell what products are on the rather safe list (like, chicken breast, eggs, tuna in brine, all kinds of salad leaves, fresh vegetables, berries, skyr, quark and so on), specifically tell what not to do with the good products (not to fry in more than just a drop of oil, not to add tons of mayonnaise, not to add sugar, butter, full-fat cream). What happens when we come over? She has marinated the chicken breasts in mayonnaise, fries them in a pile of oil. Or another time – I tell her not to make any cakes, because I’m already making one. What do we see when we come over? She has baked a cheesecake and a fruitcake for us. I think it’s a total ignorance of what matters to us the most. I sound so frustrated, because I really am. She basically ignores that the health and fitness in our case matters more than the taste (and sure she knows we like cheesecake more than quark with bananas, regardless of the fact that we also like that quark thing).

I certainly see that parents like my mother are just trying to give some pleasure to life, but it’s because she doesn’t understand that at the end of the day we’re unhappy about worsening of our fitness levels. So if there are any others out there with the same kind of overly caring parents, it’s probably worth
a) educating them a little bit about how many calories (or in case of other products – nutrients like vitamins) there are in a chicken fried in pan full of oil, how many calories there are in some chicken baked in the oven and letting them understand that you actually find the healthiest options to be tasty;
b) trying to explain your priorities and what makes you actually happy – is it the unhealthy, tasty meal every day or maybe it’s the overall satisfaction with your shape and health?

This is only my experience – a mom who ruins good products by cooking them the worst possible way (although probably the tastiest way as well). The situations like those above went on for my whole childhood, so now I have a spoiled relationship with food – I actually seek pleasure in food more than in anything else in life, that’s not good and doesn’t make me happy at all.

Jag och min syster har varit överviktiga i hela våra liv, fram tills för ungefär 2 år sedan. Min syster började då träna väldigt mycket och hon slutade äta mat i skolan. Detta ledde till anorexia och hon har nu börjat tillfriskna igen och börjat gå i skolan lite. Självklart har detta tagit hårt på alla i familjen, men jag skulle säga att det just nu är värst för mig. Jag är fortfarande överviktig och jag försöker träna och äta hälsosamt. Jag har pratat med min mamma och hon går med på detta sålänge jag äter maten dom lagar till middag. Allting kretsar alltid kring min syster och mina föräldrar blir oroliga för mig bara för att det gick som det fick med henne. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dom för att förstå. Jag trivs inte i min kropp och vill träna för mig själv, inte för någon annan. Mamma vet om att jag behöver gå ner i vikt, men hon har svårt att släppa taget.

Nu är jag i det stadiet när jag vill köpa proteinpulver. Jag vill ha det som mellanmål, för att inte behöva äta massa extra kolhydrater som om jag äter några mackor istället. Jag vill gå ner i vikt och bygga muskler, då är protein det som är viktigast för mig. Har Någon något tips om Vad jag ska säga till min mamma för att hon ska förstå? Jag har försökt, men hon förstår inte riktigt.
Kram

Det beror mycket på vad man tycker hälsosamt är. Om det är att inte få i sig tillräckligt mycket mat så förstår jag att föräldrarna inte tycker att det är en bra idé. Själv är jag 15 år och mina föräldrar låter mig äta nyttigt bara jag får i mig tillräckligt. När det gäller att köpa bröd så om föräldrarna inte gillar/vill äta nyttigt bröd kan man ju köpa/baka olika så båda blir nöjda. När det gäller middag så kan man laga något nyttigt och visa hur gott det är+ mår man bra av det. Det gäller att få dem att acceptera nyttig mat och inte bråka och ifrågasätta varandra under tiden.

Min mamma tränar minst lika mycket som jag och vi äter hälsosamt. Det enklaste är att man börjar byta ut exempelvis allt gluten mot glutenfria produkter. Redan här blir de en stor skillnad. Jag har aldrig haft problem med att få äta hälsosamt. Vi köper även hem godis ibland på helgerna ändå men generellt så äter vi hälsosamt.
Problemet jag ser är hos min killes familj. De har alltid ätit onyttigt och därför är det inte enkelt för dem att köpa nyttiga alternativ när de inte kan någonting om de. Mitt tips är att familjen börjar storhandla och att man får följa med som barn och välja ut de nyttigare alternativet. föräldrarna har förmodligen ingen aning om vad som är nyttigt och därför vet de inte vad de ska laga eller köpa. Dessutom är en smart sak att man en gång i veckan erbjuder sig att laga mat man vill laga och ger dem en chans att få upp ögonen för god hälsosam mat som man lagar då. 🙂 hoppas det är till någon hjälp!

Mina föräldrar låter mig gå med och handla vad jag vill ha men ifrågasätter mig ofta om jag köper dyrare saker som nötter, mycket torkad frukt, hälsosamma granolor, bars mm. Då får jag ofta betala själv men när det gäller quinoa, kycklingfile, grönsaker, frukt mm. Som behövs som grundmat betalar dom. Men jag får laga till all min mat själv, det är mitt motkrav. Detta har fungerat för min familj i 5 års tid nu faktiskt och det är jag så glad över! Ofta ifrågasätter dom och är skeptiska men emellanåt händer det att mamma smakar på en smoothie eller något som hon tycket är god och då kan tillochmed dom äta lite hälsosamt 🙂 hursomhelst tycker jag att man ska börja smått och kanske bara be om att de ska köpa hem mer grönsaker och frukt, sen kan man be att få köpa fullkornspasta, kanske göra egen enkelt stekt kyckling istället för kycklinggryta med fet gräddsås mm. Små förändringar fungerar bäst. Och ingen kan TVINGA dig att äta fika, godis, läsk och liknande så det är bara att ubdvika så är man redan hälsosammare än de allra flesta 🙂
En sak mina föräldrar vägrar ha in i huset är dock proteinpulver, de är inte så kunniga och tror att det är som steroider eller något. Synd för dom vägrar lyssna på mig :/ hoppas det går bra för er och säg till era föräldrar att om dom är oroliga för dig så kan de ju hålla koll och själva se att du gör det för att få en hälsosammare kropp och inte att det är en ätstörning eller liknande 🙂

Jag tror att många föräldrar, i alla fall äldre (40+), anser att husmanskost är det bästa och blir nervösa när deras 13-åring vill leva på sallad till middag. Föräldrar ser nog hellre till klassiska matcirkeln! Jag tror det skulle kunna vara bra om man visade som en matdagbok på vad man tänkt äta så föräldrarna ser att det är mer än bara den där salladen.

Mina päron låter mig köpa hälsosam mat så längre priserna är rimliga. Dyrare produkter och hälsotillskott är något som kommer från egen plånbok. Dock är det fullt stöttande gällande hälsosamma alternativ både gällande frukost, lunch och middag.

Anledningen till varför de flesta föräldrar inte tillåter sina barn att bli ”för hälsosamma” är för att det i många fall kan leda till någon form av ätstörning eller att föräldrarna redan då i början misstänker ätstörning, eller så tror jag att det är iallafall. För jag vet att så fort man gått ner lite i vikt t.ex. så blir det sån stor uppmärksamhet kring det och det första som misstänks är att man inte äter rätt, inte att man slutat med skräpmat och börjat äta mer nyttigt, inte att man börjat träna mer och tränar bort all den där ”överflödiga fettet” utan det är nästan alltid frågan ”du äter väl?” som uppstår.