Min väg från min ätstörning var just träningen. Jag hamnade efter mycket bråk på centrum för ätstörning, men som vanligt ville de ta ifrån mig min träning ( detta så sent som 2012 ) och hade inget val än att sluta på centrum för ätstörning just för att min träning gav mig anledning att äta. Intruktörerna på gymmet sa samma sak, de hade all avsikt att kunna stänga av mig men de visste mina höga mål med träningen så de lät mig vara och platschefen sa indirekt att jag skulle få fortsätta träna eftersom hon visste att jag skulle be om hjälp en dag. Det gjorde jag och då stod de där och hjälpte mig med matchema. Nu anser jag mig frisk, jag slåss numera för att just få äta hur/ när och vad jag vill trots att det är svårt på ett korttidsboende. Men det har verkligen tagit en helt annan vändning med maten och allt tack vare träningen. Det gör mig grymt arg att personalen på ätstörningsenherer är så trångsynta och inte kan individanpassa behandlingen och driva än framåt utan istället vill de ta ifrån än ens drivkraft till ett friskt liv.

Usch. Ätstörningar kan verkligen visa sig på olika sätt. Jag gick ner 70 kilo genom att svälta mig själv. Helt sjukt. När jag sedan började äta igen så gick jag upp över 30 kilo igen. Nu har jag lyckats gå ner mer än de 30 kilona igen, denna gången dock på ”rätt” sätt med rätt och bra mat i rätt mängd. Men det är svårt att ta sig ur skiten, det sitter liksom alltid fast i huvudet och bråkar lite med en..

[…] och min gröna yoghurt kommer under helgen. Sitter just nu och läser era kommentarer under mitt inlägg om ätstörningar. TACK alla fina ni för att ni delar med er av er historia, ger tips till tjejen so skickade in […]

Trodde för en stund att det var jag som skrivit texten då det beskriver mig typ precis ganska så bra. Har haft anorexia i snart två år. Väger 38-39 kg men jag kämpar för att gå upp! Vill få träna igen och vara stark och lycklig. Just nu är mitt liv så himla jobbigt för att ens orka dagen är en utmaning.
Kram <3 ska in på behandlingshem snart! Kämpa för det ska jag!

Jag går just nu i terapi för andra saker, jag håller verkligen med Ida att ta hjälp från någon klinik, ABC-center eller dylikt.
För alla som vill förbättra sin självkänsla så kan man göra som Ida föreslog. Skriv ner varje dag i en bok tre bra saker du gjort, koppla därefter det till din personlighet. Exempelvis kan man skriva: ”jag lyssnade på min kompis problem- jag är en bra kompis”, eller ”jag började arbeta på en hemtenta som jag är nervös över- jag är modig”.
Skriv inte negationer bara ex ”jag tänkte inte på dåliga minnen- jag ältar inte” utan skriv då istället: ”jag tänkte positivt idag- jag kan komma över gamla minnen”. Det är viktigt att hålla positiv ton i boken.
Den här övningen kan hjälpa personer som behöver träna på att vara snälla mot sig själva och hjälpa dem att inse att man duger som man är.
Du är inte ditt bmi, du är inte klädesmärket du har på dig. Du duger precis som du är!

Hej fina tjej!
Jag är idag 26 år och hade ätstörningar under större delen av mina tonår. Det blev inte bättre – jag ville EGENTLIGEN inte heller friskna till. det var skrämmande. jag ljög och ”fuskade” och drog mig undan från sociala aktiviteter som skulle kunna tvinga på mig någon form av de fruktansvärda kalorierna oavsett om de kom i fast eller flytade form. jag ville inte bli bra.
Då flyttade jag. ensam. till spanien en sväng. och sedan reste jag- jorden runt och europa runt. inte just på grund av ätstörningarna, utan jag var då 19/20 år och ville se världen som många drömmer om. Jag slutade aldrig under denna tid att träna, vilket då var som ett növändigt ont. men allteftersom jag mognade började tankarna att ta nya vägar – jag fann lyckan i träningen och kärleken till livet. jag fick prova på under ”okontrollerade” tillfällen på resande fot hur mycket som förändras och hur man mår med lite extra energi i kroppen. Mina tankar började arbeta åt ett helt annat håll – träningen gav mig endorfiner och livet gav mig vänner. Men först när mitt fokus slutade vara så stenhårt på mig själv och jag öppnade ögonen för andra. Tänker du bara på dig själv finns det lite utrymme för andra och ingen orkar med någon som ser sig själv i centrum konstant konstant konstant tröttare och uppenbarrligen troubled. och jag kan idag säga att jag är HELT frisk. Äter utan ångest, tränar med glädje och har en helt sund inställning till mig själv. Dessutom tycker jag själv att jag har en killer-body, vi samarbetar kroppen och jag. Att bli frisk betyder INTE att man nödvändigtvis måste höja sitt BMI till 25 och slappa ihop. Jag är 176 lång och väger? hmm någonstans mellan 58 och 62 kilo. det är inte så noga 🙂
Med detta ville jag bara säga till dig som undrade om man för alltid var tvungen att tänka mörka tankar, vara medveten om allt man stoppar i sig och träna utan glädje- mitt svar är NEJ. NEJ. Lev lite – oroa dig inte så mycket. Lite ”yolo” och allt kommer bli bra. jag lovar. var inte för hård mot dig själv – ta dig inte på så stort allvar. Skit i saker och ting och älska mycket. testa att stoppa i dig lite härliga vitaminer och goda sallader en vecka – byt ut 06.00 löprundan mot en sovmorgon och vittna mirakel med dina egna tankar. det börjar där – det sitter där – i huvudet.. INTE i kroppen. Jag är verkligen ingen författare och denna text kanske inte alls uppfattas som jag försöker att berätta i ord, men så var det sagt. jag blev bra också genom att inte läsa så mycket om hur jag skulle bli frisk – det fick mig snarare att känna mig sjuk och väldigt fokuserad på samma saker. koppla bort och åk ut på landet eller sitt i skogen en vecka – vad vet jag, begrunda livet lite! Ta hand om er!

En stor kram till tjejen som skrev frågan!
Och en stor kram till Ida som verkligen bryr sig!
Fortsätt att vara äkta Ida, kom ihåg att även du är vacker utan smink och löshår. 😉

KRAM!
Signe

Kram fina!

Om du som skrivit denna kommentaren eller kanske du isa kan vidarebefordra detta till henne: Mando meter är en klinik jag själv gått på som är mycket bra! Dom ger dig alla verktyg för att bli frisk och allt är individanpassat och dom har så mycket kunskap. Jag blev friskskriven och du kan bli frisk med! Kolla mando.se

Hoppas du tar dig ur det! Kram

Hej Ida!

Till att börja med vill jag bara säga att jag älskar din blogg och dig! Du verkar vara en sån himla härlig tjej och jag beundrar dig verkligen. Jag får känslan av att du har bra självförtroende och självkänsla och därför undrar jag hur kan jag förbättra min? Jag har så sjukt dåligt självförtroende och är verkligen osäker i mig själv, inte på det viset att jag tycker att jag är extremt ful eller tjock för det vet jag att jag inte är (är 178 cm och väger typ 65 kg, vet att det är svårt för dig att säga men är det för mycket?). Men så fort jag ser en spegel eller ett fönster måste jag stanna och titta, och frågar alltid mig själv om jag ser mina ben tjocka ut eller ligger mitt hår konstigt osv. Så fort en person tittar på mig på stan tror jag alltid att det är för att jag ser konstig/ful/tjock ut. Jag tycker att detta är så himla jobbigt och det gör att jag känner mig väldigt otrygg och osäker bland folk då jag alltid tror att de dömmer mig. Snälla kan du ge mig lite tips på hur man kan förbättra sitt självförtroende och självkänsla!

IDA! Herbalife. Hur ställer du dig till den ”livsstilen?” Jag ser de inte som en livsstil utan som en diet. Kan de verkligen va bra att äta två shakes om dagen istället för naturlig ren mat för att bibehålla hälsa? Blir så frustrerad över denna diet och smalhets! Tacksam om du svarar och vill förmedla din åsikt. Du är alltid så klok!

Stäng ner ett tag och försök leva utan utseendehets och utan att fokusera på utseendet. Umgås med folk som får dig att må bra. Får du ångest av folk, byt ut dem! Tillbringa tid ute i naturen, med ett husdjur, läs böcker, gör något som inte handlar om kroppen… Ja det här är mina tips som hjälpte mig ur en ätstörning. Började också läsa en fullkomligt underbar blogg, med texter som är helt fantastiskt upplysande. Du hittar den här: http://ladydahmer.nu/

KRAM!

Hej!
Först och främst så måste jag få skriva hur grym du är! Du är en en riktigt stor inspiration för mig! Superbra är du!
Jag har två frågor som jag funderat över ett tag nu… Den första är vad du anser om juicen Froosh? Jag tycker de är supergoda och köper gärna hem en som jag kan ta lite av till frukosten då och då. De innehåller endast naturliga ingredienser (står det på flasken iaf) men jag vet att många kritiserar den juicen. Så vad tycker du?
Den andra frågan är vad du tycker är bäst att undvika, laktos eller mjölkprodukter överhuvudtaget?
Hoppas du hinner svara!
Fortsätt göra det du gör för du är bäst!

Vill tipsa till tjejen som ställde denna fråga och till andra i samma situation:

Hemsida:
http://letsrecover.tumblr.com

Instagramkonton:

amalielee

fightthepoop

Verkligen jättejätte bra. Stöttande och hur motiverande som helst!

Måste bara komma med en kommentar denna underbara tjej. Jag har själv en ätstörning sedan flera år tillbaka och jag känner igen mig i precis allt det du skriver. Jag har kommit långt men har fortfarande en del att jobba på. Jag vill tipsa dig om en bok som jag har läst som har hjälpt mig och många andra med ätstörningar jättemycket med att våga äta. Den heter ”Mat tillåtet” av Gisela Van der ster. Har även träffat henne, hon brukar föreläsa på ätstörningskliniken där jag går. Hon är helt underbar och har själv haft en ätstörning så hon vet vad hon pratar om. Jag lovar dig, den boken är verkligen läsvärd. Jag vet vilket helvete du går igenom och jag vet att du kommer att klara dig ur detta, håll bara ut och fortsätt att kämpa. Att komma ur en ätstörning tar tid och jag trodde själv att jag skulle få leva med det resten av mitt liv, jag såg ingen väg ut, men idag är det annorlunda, jag är inte helt frisk än men på god väg. Jag sänder en massa styrkekramar till dig underbara tjej och glöm inte att du är helt fantastisk <3 Å var rädd om dig, kom ihåg att det bara finns en av dig <3

Hej Ida! Läste i ett tidigare inlägg att du haft problem med din överkropp. Jag har under ca. 2 år haft stora problem med mina lungor och åkt ut och in från sjukhus, har under hela denna perioden ätit antibiotika nästan konstant. Är nu lite bättre men har fortfarande svårigheter att andas så löpning är tyvärr helt omöjligt. Har som en ”bieffekt” av svårt att andas fått otroliga problem med bröstkorgen med smärtor i ryggrad, armar, nacke och revben mm. Det jag vill fråga dig om är om du har några bra tips på enkla övningar man kan göra för just denna delen av kroppen, både för att stärka och för att bli rörligare och ”mjuka upp den” eller hur man ska säga!
Det är så otroligt inspirerande att läsa din blogg trotts att jag just nu inte har möjlighet att träna speciellt mycket!
Kram

Hej Ida!

Jag har en fråga till dig angående din kost. Jag har läst att du äter en gluten & laktosfrikost. Det finns ju ett utbud av glutenfria och laktosfria produkter i matbutiken, äter du dom? Jag köpte t.ex glutenfri pasta idag på Ica, är det något du äter?

Kram Mikaela

Känner igen mig så himla mycket i detta. Hade själv en ätstörning för något år sedan. Åt en gång per dag och det var inte direkt mycket mat, detta samtidigt som jag tränade överdrivet. Idag är jag kroppsligt återställd (normal vikt) men inser hur mycket ätstörningarna ännu styr mina tankar. Idag äter jag 5-6 mål mat om dagen och tränar cirka 4-5 gånger i veckan. Dock känner jag ofta att jag inte gör det för att må bra utan enbart för att hålla vikten då jag är rädd att gå upp för mycket. Är en ständig kamp att bli fri från alla tankar, vill liksom träna/äta bra för att jag tycker det är kul och för min hälsas skull. Vet dock inte riktigt hur jag ska komma dit? Går dessa tankar att arbeta bort? Finns det hjälp att få trots att man inte är underviktig längre?

Vet inte riktigt vad jag ville säga med denna kommentar, kände mest för att skriva av mig lite. Tack för en otroligt fin blogg, den ger otroligt mycket positiv energi! Kram!