Hej Ida. Jag vill bara börja med att säga att jag rå diggar dig och du är en stor inspiration för mig. Jag brinner för träning och kost och det är så kul och läsa och få inspiration från människor som gör detsamma. Mina förhållanden till det blev dock extrema för lite mer än ett år sedan. Det blev en ond cirkel. Jag följde ett träning och kostschema från en PT som gjorde sitt jobb helt fel och det hela resulterade i att jag blev sjuk och fick ortorexi. Efter månader med alldeles för mycket träning och för lite mat sa kroppen stopp. Min vikt nådde 46 kilo och jag är 1.70 lång. Jag tog tag i mitt problem tack och lov, anlitade en ny PT som fick mig på fötterna. Det har varit en lång och jobbig resa, min mat är inte längre den ångesten den var (även om den inte är helt borta) och jag älskar min träning mer än någonsin. Nu har jag energi varje pass och det är så fantastiskt. Det är många saker som än idag påverkar mig från den perioden som var förra året men jag är så glad att jag väger över 10 kg mer och har former idag. Sedan jag tog tag i problemet har jag kört till punkt och pricka efter mitt kostschema men jag känner att det är en sorts bubbla det också. Att ständigt väga maten, leva med matlådor och på något sätt vara begränsad när man tex blir tillfrågad av vännerna om att följa med på lunch. Det är inte det att de inte finns hälsosamma alternativ jag gillar utan det är just det där schemat som sätter stopp. Det är inte de att jag har problem att leva hälsosamt och äta näringsrikt för det är det jag älskar. Det är pappret där det står vad jag ska äta och hur mycket. Jag har haft en dag i veckan jag haft fri dag i kosten och det har blivit som en vana att då ”kunna” gå ut och äta med vännerna. Tror du förstår vart jag vill komma. Jag har även börjat studera och tiden blir knapp till att ha matlådor färdiga hela tiden då min utbildning är väldigt tuff och intensiv. Att kunna ta steget, lägga schemat åt sidan, enbart äta hälsosamt (självklart med undantag att unna mig ibland också som jag gjort ibland på mina valfria dagar) skulle vara ännu ett steg i rätt riktning. Min fråga är om du har några tips till mig hur jag ska komma dit? Ska jag bara göra det och hur ska jag gå tillväga? Ska jag fortsätta väga maten för att hålla koll på hur mycket jag får i mig? Det skapar en rädsla att ta det här steget, jag vill inte att det ska bli fel. Jag vill inte falla tillbaka, jag vill bara få det att fungera utan att leva efter ett papper och massa mått. Nu blev det väldigt långt här och rörigt kanske. Undrar bara om du har några tips på hur jag kan gå till väga? Jag menar, jag kan inte leva efter ett papper resten av mitt liv men jag vill inte falla tillbaka. Jag vill hitta en bra balans utan måsten kring ett schema..
SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Jag förstår vad du menar och det här är ofta det som blir problemet när man börjar köra efter matschema och därför jag är lite emot att man ska köra efter strikta scheman där man väger eller mäter mat. Det leder väldigt ofta till osunda förhållanden och lätt att man får dåligt samvete eller känner sig begränsad av dem. När jag hjälper folk med kost så kör jag därför mer coaching och vägledning då det för mig handlar om att välja bra mat med kvalité och som boostar kroppen istället för massa hetsig kaloriräkning hit och dit.
Jag själv har aldrig kört efter ett speciellt uträknat kostschema och jag tror ingen människa varken mår bra av det eller att det håller i längden. Skulle jag rådge dig skulle jag säga att du slänger iväg det där schemat och börjar fokusera på näringsinnehållet och kvalitén i maten istället för att räkna och att du lyssnar på din kropps signaler. Ät regelbundet och tills du är mätt. Det ger dig en större frihet och väljer du bra mat så kommer du hålla en hälsosam vikt.
Jag själv har valt att leva ”begränsat” (som många kallar det) då jag utesluter mjölk, gluten och vissa andra produkter och det är inte för att jag tror att jag blir tjock av att äta dem utan för att min mage mår så mycket bättre. Jag är inte allergisk och jag tycker det är supergott med både bröd och yoghurt men för mig är konsekvenserna av konsumtionen inte värt det och där av väljer jag att avstå med vissa undantag ibland, men då är jag beredd på konsekvenserna 🙂 Men jag kan fortfarande äta ute varje dag då det i stort sett finns både mjölkfria och glutenfria alternativ ute och jag struntar fullständigt i kaloriinnehållet. Det gör att jag alltid kan följa med och äta ute med vänner och bekanta så för mig blir inte det här en begränsning då det är mycket lättare att fråga efter ett glutenfritt alternativ än att säga till restaurangen att väga/mäta maeb.
Så mitt råd till dig… att äta är en stor del av livet och något man ska kunna njuta av tillsammans med vänner. Släng matschemat och ät bra mat med kvalité regelbundet tills du blir mätt och undvik de produkter som din mage reagerar negativt mot så matsmältning/magen funkar som den ska. Träna och rör på dig regelbundet med fokus på att bli stark och må bra. Det är en hållbar livsstil som kommer göra att du håller en hälsosam vikt resten av livet.
Ta hand om dig och lycka till! Kram Ida
.
Kom ihåg att njuta av maten. Den ger din kropp energi och näring att kunna leva varje dag ♥
Ortorexi är inte en godkänd sjukdom och är därför inget man kan ha. Sen så fenomenet ortorexi kretsar kring viljan att äta så hälsosam mat som möjligt att det blir ohälsosamt, det finns ingen signifikant koppling mellan träning och ortorexi. Oavsett vad media sänder ut för felaktig bild.
Jag älskar din inställning till träning. Du inspirerar och leve hälsosamt, på riktigt. Ingen hets kring kalorier och efter år av kaloriräkning har jag lämnat det bakom mig. Och vet du vad? Efter en vecka mår jag så mycket bättre! Tack Ida!
Tack för svaret. <3
Hej Ida!
Jag tycker att din blogg är super inspirerande och undrar om du kan svara på några av mina frågor! Jag är en 14-årig tjej som tränar både basket o handboll o gillar o träna mycket! Jag känner att jag vill äta hälsosamt o bra! Jag är inte alls nöjd med min kropp o har ångest över den varje dag så fort jag kollar i spegeln! Jag är en 1,77 o väger nästan 67 kg! Jag känner att jag Vill få bort så mycket fett som möjligt på min kropp o när jag tränar känner jag skillnad men inte jättemycket så kommer jag se skillnad bara om börjar äta bättre! O då undrar jag vad ska man äta då? O vad får man inte äta! Jag vill gjärna kunna gå i bikini på stranden utan att känna mig tjock eller gå i shorts o visst min kroppsform är okej men jag ville inte ha så Mycket fett! Vill gjärna kunna va nöjd med min kropp o känna mig fin! Så kan du hjälpa mig! Hur jag ska göra äta nyttigare? Träna mer? Hur mycket? Jag vill få en fastare kropp om du fattar vad jag menar! Jag har svårt o äta frukost o mellanmål för vet inte vad jag ska äta som är nyttigt skulle va snällt om du gav något exempel på det också!
Skulle va snällt om du svarade på detta för vill verkligen må bättre pågrund av min kropp! Älskar din blogg o den har hjälpt mig mycket!
Kram!<3
Hej Ida! Jag ska till stockholm över en helg och undrar vilka restauranger du föreslår för lunch/middag som är hälsosamma? Jag äter inte gluten och skulle vilja testa någon rawfood restaurang om du har några förslag? Kram och tack för en inspirerande blogg!
Hej Ida! Först och främst vill jag bara säga att du har en grym blogg och jag läser den varje dag! Nu till mitt problem. Jag har under en längre tid haft komplex över min kropp. Jag är en 15-årig kortväxt tjej på 152 cm som väger ca 50 kg. Hur mycket komplex jag har varierar men ofta känner jag mig tjock och det hjälper inte att jag konstant kollar mig i spegeln. Jag har inte så bra självförtroende när det gäller min kropp och jag mår lätt dåligt när jag ser alla de långa/normallånga tjejerna gå runt i skolan med sina smala snygga kroppar samtidigt som det verkar som om de också har komplex över sina kroppar. Jag har länge velat göra en förändring med mig själv men jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Jag försöker förstås att acceptera mitt utseende men det är så svårt! Att banta är uteslutet det vet jag. Jag försöker att hålla mig borta från sötsaker på vardagar men det är inte lätt när man har kompisar som äter godis och sånt nästan varje dag. Ibland går det bra och ibland inte. Jag försöker även att äta lite mindre nyttig mat också men det är svårt för jag gillar mat så mycket. Jag äter ju inte överdrivet mycket men inte lite heller. Jag känner väl att jag är trött på att ständigt behöva känna ångest över att köpa en påse godis eller liknande på en lördag. Jag är fortfarande ett barn och jag ska väl ändå få äta lite godis på en lördag utan att få dåligt samvete? Dessutom så drivs jag av tvångstankar att jag måste träna kanske varannan dag för annars kommer jag att gå upp i vikt. Träning ska ju vara kul och inte något påtvingat.
Det här blev ett långt brev men kortfattat vill jag alltså säga, har du några tips på hur jag ska äta både nyttigt och onyttigt utan att jag får dåligt samvete samtidigt som jag håller vikten? Just nu kan jag ibland tycka att det är jobbigt att äta en macka till mellanmål ifall jag då får i mig för många kalorier. Dessutom undrar jag om det här med träning, hur många gånger i veckan tycker du man bör träna om man bara tränar för att hålla igång, vill ha bra kondition osv och alltså inte elitsatsa?
Hej Ida! Det här kommer kanske låta som en lite konstig fråga, men jag undrar om det finns nåt träningssätt/ några övningar som gör så att man får bredare höfter? Eller finns det inget sätt för oss som är helt formlösa? Föds man bara med gener för det? Det här kanske lät udda, men jag har undrat över det så länge nu och skulle verkligen bli jätteglad om du svarade! Du är superinspirerande och jag älskar din blogg, fortsätt så! Kram <3
Jag är en tonåring. Och jag har hört att du önskade att du ville ha lite breda höfter och lite ’större’ lår om du förstår vad jag menar. Jag är exakt som dig i samma situtaion. Jag har en form på kroppen som är rak som gör så att jag är smal. Och detta med mat och träning förstår jag inte på mig på! Dom som vill gå ner i vikt sägs det att dom ska springa som fan och bränna mycket fett och dom ska äta nyttigt. Men det jag inte förstår på att dom som också vill bli större ska göra samma sak? om jag vill få former på benen och låren. Hur ska jag gå till väga? Som sagt, jag vill få större lår typ gå till en storlek 36/26 i jeans och inte 34 och 24 osv. Älskar din blogg! Du är en förebild! Fortsätt med det du gör!