Något av de bästa jag vet är att i lugn och ro få sitta ner med en kopp kaffe och min dator och blogga. När jag tänker efter har jag alltid gillat att skriva och jag har sedan jag kan minnas alltid fört dagbok ända fram tills bloggen tog över.

När jag var yngre ville jag bli lärare då jag alltid haft en passion för att hjälpa och inspirera andra människor. Men när dansen blev en stor del av mitt liv redan vid tidig ålder så fick den all fokus. Att jag sedan som 14-åring började undervisa i dans kom väldigt naturligt och något jag jag höll på med i 11 år. Jag älskade mitt jobb och kom oftast hem helt hög av glädje efter att ha fått undervisa och få se andra människor göra framsteg med min hjälp.

Men med en egen daskarriär på sidan av all undervisning blev det en dag för mycket och jag bestämde mig för att släppa dansen och gå vidare, men jag har fortfarande samma passion kvar. Jag känner att min mening med livet är att inspirera! Att få följa med på en klients resa mot sitt mål eller att få kommentarer från er där ni skriver att ni hittar träningsmotivation genom min blogg gör mig lycklig på riktigt! Min blogg är mitt sätt att få inspirera och att jag samtidigt får skriva är en bonus.

Jag är så tacksam över det och över varenda en av er läsare som tittar in här varje vecka, för utan er hade jag inte haft den möjligheten! ♥

Nu ska jag avnjuta min kaffe på balongen i lugn och ro. Trevlig lördagkväll alla!