Här kommer ett önskat och efterlängtat inlägg om hur jag blev av med mitt sockerberoende…
Jag kan lova er att jag har varit enormt sockerberoende tidigare i mitt liv. Jag var väldigt kinkig med maten när jag var mindre och gillade absolut inte skolmaten. Under hela min skoltid så var det väldigt mycket spring till skolans cafeteria och jag käkade många gånger en påse godis eller en chokladboll istället för mat. Mina favoriträtter var makaroner med ketchup, nudlar, rostad macka med ost och marmelad eller pommefrites med mos och ketchup. Ja ni förstår, snabba kolhydrater med väldigt lite näring. Jag blev absolut serverad bra mat hemma men gillade den inte helt enkelt.
När jag började gymnasiet blev skolmaten betydligt bättre och även min kost. Käkade dock alltid sött någon gång om dagen och blev alltid sötsugen efter jag ätit så mitt sockerberoende fanns fortfarande kvar. Dock så blev jag mer noga med att välja fullkorn, äta sallad och någon form av protein till maten. Eftersom jag tränade så mycket och på hög nivå så fick vi i elitgruppen på dansskolan tillgång till proteinpulver också.
Men det var inte för ens jag började min halvtidsutbildning till dansare som jag tog tag i sockerberoendet på riktigt. Vi började ha näringslära och jag bestämde mig för att utesluta sockret ur min kost. Eftersom jag är en ”allt-eller-inget-människa” så gick jag in för det till 110%.
Jag uteslöt ALLA livsmedel som innehöll socker och snabba kolhydrater och var stenhård. När man ska bli av med sockerberoende är det bra att ta någon månad med avgiftning och äta helt sockerfritt och skippa alla snabba kolhydrater och livsmedel som triggar igång sötsuget.
Jag skippade bla.: socker, godis, läsk, sötsaker, chips, flingor, bröd, ris, potatis, pasta, musli, torkad frukt, honung, frukt, halvfabrikat och kollade innehållsförteckningen på allt och åt inget som innehöll socker.
Livsmedel jag käkade mycket av var: sallad, ägg, kyckling, lax, naturella nötter, naturell yoghurt, kvarg, keso, bär, rågknäckebröd, ösötat rågbröd, morötter, proteinpulver. Åt dock sötningsmedel som proteinpulver och funligt då det för mig inte triggade igång mitt sötsug, men det kan vara olika.
(Jag tycker det är bra att göra en avgiftningperiod, men vill varna för att hålla koll så den inte går till överdrift som min gjorde. Jag käkade inte en enda godsak på 4 år och drog ner även mycket av de långsamma kolhydraterna. Eftersom jag tränade så hårt (5-8 timmar/dagen 6 dagar i veckan) under den tiden så var inte det här en hälsosam kosthållning och ledde till en ätstörning tillslut som jag sedan lyckades ta mig ur så låt det inte gå till överdrift.)
Dock så blev jag av med mitt sockerberoende och det är jag väldigt tacksam över idag då jag nästan aldrig blir sugen på sött och om jag blir så kan jag äta med måtta utan att bli sugen på mer.
I love it when individuals come together and share ideas. Great site,
continue the good work!
det är inte direkt nikotin eller narkotika, det är relativt lätt att bara sluta
Stämmer inte helt och hållet….socker är precis som nikotin och narkotika…..det triggar kroppens belöningssystem. Har man ( som jag ) ett beroende av socker så reagerar kroppen på precis samma sätt som man gör när man försöker bryta ett annat beroende.
ha! jag märker att du inte är sockerberoende. har efter 22 år fattat att jag är det. tog tag i det för ett år sen och dom första veckorna var fruktansvärda. mådde hemskt och kunde nästan se chokladkakorna hänga i träden. en stor del av den tiden är samtidigt helt blank. kommer ihåg små glimtar här och var, men dom gångerna har jag mått dåligt och varit extremt virrig. på jobbet kände dom inte igen mej. ”du såg ut som att du sålt smöret och tappat pengarna” har jag hört efteråt.
är dom veckorna var slut och jag ”kom tillbaka” till verkligheten så var det inte så mycket enklare. att acceptera tanken på att ALDRIG mer få äta socker, kakor, glass, läsk, pommes, chips etc. gjorde mej nästan deprimerad. halva mitt intag bestod ju av sånt!
med tiden har jag kunnat hantera prövande situationer bättre och bättre även om det kan vara svårt. virkning hjälper mej att fokusera på annat när suget blir stort. men härom veckan fick jag en ångestattack när jag gjorde sällskap med min syster på burger king. hjärnan skrek glass, glass, GLASS!! fick svårt att andas. stressad. uppjagad. till slut fick jag springa ut därifrån för att inte bli tokig.
så att det är ”relativt lätt att bara sluta” stämmer inte. men du verkar inte ha dessa problem själv och då är det självklart svårt att förstå oss som kämpar
tack för din kommentar och för att du delar med dig. Skrev ett inlägg om din kommentar som du hittar här –> http://wp-blogg.nyheter24.se/idawarg/2013/12/13/tankar-om-socker/
jo det är det, det funkar på ett identiskt sätt. Det har inga större fysiska skador men mentala störningar är väldigt normala, aggression, iver, nervositet, humörsväng osv. Barn som äter mycket sötsaker har det tre av fyra gånger enklare att bli beroende av alkohol och droger. Många med högt blodsocker blir feldiagnostiserade som bipolära när problemet egentligen ligger i kosten. Socker ÄR droger.
Det är verkligen svårt med socker och beroende. Substansberoenden påverkar hjärnan, och det har man inte riktigt kunna påvisa än vad det gäller socker (läs på 1177.se t ex om beroenden). Däremot kan man alla gånger säga att det är ett missbruk då det kanske påverkar ens liv påtagligt (men det är inte, enligt landstingens sätt att se det, ett ”beroende”). Men som du säger, det finns många likheter med drogkickar och abstinensen. Det är jobbiga processer som sätts igång i kroppen, både psykiskt och fysiskt.
Det kommer säkert mer forskning på området. Rekommenderar det här: http://nosugaradded.se/hur-paverkas-vi-av-socker/ och det som vi själva skrivit om socker här: http://imaten.se/socker/sockerberoende/
[…] resten av inlägget: SÅ BLEV JAG AV MED MITT SOCKERBEROENDE Kommentera Gilla: GD Star Ratingloading… Print: Mail: Translate Dela: 0 […]
Jag körde stenhårt utan kolhydrater för ett år sedan och är precis som du en allt-eller-inget-människa. Det gick skitbra då och blev av med mitt sockerberoende. Sen gjorde jag slut med min kille, flyttade hem till mina föräldrar och började äta pasta, bröd och snabba kolhydrater och pang bom så blev jag sockerberoende igen. Förbannat jobbigt att fastna i dåliga vanor! Just nu är det väldigt upp och ner. Jag kan frossa i bara godis och skräpmat ena dagen, men då får jag sån ångest efter så att nästa 2-3 dagar äter jag väldigt lite och bara sallad. Måste komma ur detta mönstret, men vet inte hur!
Bra blogg förresten, hittade precis hit 🙂
Hej, jag har nu varit sockerberoende i snart 4 år. Jag är inte överviktig eller så, men jag är inte nöjd med min kropp heller. Äter godis eller annat sött nästan varje dag i veckan, köper jag en Marabou 200g så äter jag lätt upp den på en kvart. Jag skulle vilja få en fin och platt mage, eftersom det är den jag är mest missnöjd med, men också en stark och tränad kropp för övrigt. Jag har också flera gånger slutat med sötsaker, men har max lyckats hålla det så i 3 månader. Motionera, visst gör jag det ibland, men inte tillräckligt ofta för att vara nöjd över det och för att märka resultat. Hur tycker du att jag ska lyckas få min drömkropp?
jag har också slutat med socker. det var i augusti förra året som jag bestämde mig för att sluta med socker och snacks på vardagarna när skolan drog igång. Först var det skit svårt eftersom jag var van med att baka kladdkaka, äta godis, fika och trycka i mig chips på vardagarna. I april var jag stark nog att lägga va helt. nu äter jag aldrig socker. dock så är jag inte jätte nog, jag försöker kolla innehållsförteckningen men så mycket innehåller socker och jag bor hemma och kan inte styra över allt jag äter, så ibland blir det lite mat med socker som en tillsats. Jag har nu ett cheatmeal i veckan och känner mig så stark!
kan inte du lägga in någon bild på dig hur du såg ut typ på högstadiet? såg din kropp annorlunda ut innan du började träna som du gör nu? skulle vara intressant att se!
Jo kan kolla om jag hittar någon 🙂
Ungefär lika som nu 🙂
I högstadiet åt jag choklad (200 g), Pizza, godis, pasta, nudlar och bakelser i mängder för att dämpa min ångest av att jag var mobbad. Ätandet gjorde det lättare att hålla känslorna undangömda från mina föräldrar. Tog inte lång tid förrän jag hade en övervikt på 15 kg och tog då tag i det igenom GI/Low carb och tog bort all socker (utom frukt och bär) ur kosten.Hamnade på min idealvikt men depressionen började sparka in när jag inte längre kunde dämpa den. Tappade aptiten och gick ner ytterligare 10 kg vilket gjorde mig till underviktig och mina anti-depp slog helt fel och gjorde det värre. Nu efter 3,5 år som frisk så har jag en hälsosam syn på socker och unnar mig gärna något litet när jag väl känner mig sugen. Jag dämpar inte mina känslor längre igenom onyttig mat utan igenom att prata med vänner, pojkvän och familj.
Tack för din kommentar. Skönt att höra att du har lyckats få en hälsosam relation till socker. Starkt jobbat!
Du har helt riktigt att det är bra att vara helt sockerberoende om man skapat sig ett socker beroende man behöver ju ta död på candela svampen som växer sig stark i en sokerberoende kropp! Men som du säger så ska det inte vara förlänge kroppen behöver energi!
Håller helt med! 🙂
Hej! Du är unik och just för att du och din blogg är så sjukt grymma så har jag utsett er till en av ”Sveriges 69 bästa bloggar!” i min egna lista. Jag kom på idén utav att tidningen SOLO och tidningen VeckoRevyn varje år gör en lista med ”Sveriges 69 sexigaste män”. Jag tänkte då ”varför ska man bara uppmärksamma män? Varför inte bloggare, artister eller vad som? Eftersom att jag då ville fullfölja min idé med att uppmärksamma 69 olika bloggar har jag gjort denna lista som nu får göra entré för första året idag! Du är som sagt med i denna listan, för att se vilken plats du kom på klickar du på länken här bredvid för att inte missa inlägget med listan: http://fames.se/mandisway/sveriges-69-basta-bloggar-swedens-69-best-blogs/#respond
Stort grattis och hoppas att du blev nöjd med din placering och att få komma med på listan som kommer ta stor plats i bloggvärlden om något år!
// fames.se/mandisway
Hej Amanda och tack snälla fina du vad glad jag blir 🙂
Hej Ida, jag har en fråga som jag verkligen hoppas du kan svara på!
Det är så att jag har ätstörningar och har bantat ner mig så mycket att min kropp är för smal och alldeles benig, jag ser sjuk och ohälsosam ut. Jag försöker gå upp i vikt nu men det är otroligt svårt. Min mamma säger åt mig att jag ska äta massa godsaker och onyttigt så jag ska gå upp i vikt snabbt, men jag vill inte äta ohälsosamt då min kropp inte mår bra av det.
Hur ska jag göra för att gå upp på ett hälsosamt vis? Och har min mamma rätt att jag ska äta mera godsaker så jag ska gå upp snabbt? Det hela känns obekvämt då min mamma nästintill tvingar mig att äta den där pajen eller kladdkakan till efterrätt fast jag inte vill ha.
Skulle vara tacksamt om du kunde svara på den här frågan då jag är rätt förvirrad justnu! 🙂
Hej tjejen och tack för din kommentar! Det glädjer mig att höra att du är på väg tillbaka från sjukdomen. Du behöver inte vräka i dig onyttiga saker om du inte vill. Se till att äta bra mat och många mål om dagen. Ät protein, långsamma kolhydrater och mycket bra fetter som olivolja, nötter, frön, avokado och kokosolja. Ta gärna ett kvällsmål precis innan du går och lägger dig. Att gå upp i vikt tar lika lång tid som att gå ner så trappa upp och ät bra mat och det gör absolut inget om du får i dig onyttigheter. Lycka till, du kommer klara det! 🙂 Kram Ida
Jag var beroende av socker i hela högstadiet, åt en chokladkaka om dagen typ (vägde dock bara 48 kg hur det nu gick till, och jag mådde skit också). Mitt sockerberoende var nog egentligen inte något jag aktivt försökte bli av med utan det försvann av sig självt när jag började gymnasiet och började må bättre. Kanske finns det ett samband med sötsug när man mår dåligt? Idag mår jag bra och är nästan aldrig sötsugen. Någon liten chokladboll på helgen blir det kanske men inte mer och har inget behov av det heller.
Tack för din kommentar. Absolut kan sötsuget hänga ihop med hur man mår. En kost rik på socker gör att humöret svänger och man får höga toppar och djupa dalar. Skönt att höra att du mår bättre.
Hej Ida och tack för en bra och framför allt lojal blogg. Med lojal syftar jag på att du tar dig tiden till att svara på läsarfrågor om allt möjligt – det uppskattas! I hopp om att själv få svar och klarhet söker jag mig nu till dig.
Från att aldrig ha rört på mig innan har jag nu tränat (på gym) i snart ett år. I början var det mest för skojs skull men blev totalt hälsofrälst. Under våren, efter att ha lärt mig otroligt mycket genom ren nyfikenhet, la jag i en högre växel för att uppnå ett mål (bl a viktnedgång) till sommaren. Under de 14 veckorna gick min plan som jag hade tänkt mig. Gick långsamt ner i vikt samtidigt som jag hann bygga muskler. Tränade 6-7 ggr i veckan (4 dagar styrka, i övrigt kondition, ibland både och på samma dag. Följde samma schema hela perioden) och det mådde jag bra av, vad skulle jag göra annars än att träna? Jag har ätit rent med mycket protein, långsamma kolhydrater för träningens skull och haft en unnardag/varannan vecka.
Efter mina utsatta 100 dagar var jag bara ett kilo ifrån min målvikt och jättenöjd. Bara för att utmaningen är slut betyder det inte att jag ska sluta med det jag gör – det är ju en livsstil, ingen destination.
Dock har jag på sistone stött på så mycket hinder. Motivationen har sjunkit. Kroppen är helt slut på nolltid på gymmet och mina ögon vill ge vika vid varje rep, känner mig bara så himla svag. Det gör mig otroligt frustrerad och gör att jag bara vill ge upp.
Vad kan det bero på? Överträning? Vad ska jag göra? Jag vill ju träna men det är inget kul när det bara går dåligt numera.
Tacksam för svar!
Hej Maria och tack snälla för din fina kommentar! Grymt jobbat med träning och kost. Du har kämpat stenhårt vilket också har gett resultat men det låter som att du blivit övertränad. Äter du tillräckligt för ditt nuvarande kaloribehov och tar du dig vilodagar och tid för återhämtning? Mitt råd till dig är att ta en träningsfri vecka för att hitta tillbaka till motiovationen och glädjen som ska finnas i träning. Direkt när jag känner som du beskriver så tar jag vilodag/vilodagar tills det känns bättre och det funkar alltid. Lycka till Kram Ida