Hela dagen har jag lovat mig själv att absolut inte springa längre än 5 km, pga. att jag är en ovan långdistanslöpare (har aldrig tidigare sprungit längre än 5km) och att jag har en skada i min stortåled som inte direkt blir bättre av löpning. Dessutom har jag redan klarat min utmaning då jag redan 2 gånger denna veckan sprunget 1 mil. Jag LOVADE verkligen mig själv när jag promenerade till gymmet att högst springa 5 km!

Men vad hände? En liten tävlingsinriktad djävul i mitt huvud får mig att snöra in fötterna och tårna med tejp och när mätaren visar 5 km säger den FORTSÄTT! Haha blev tillslut 1 mil idag igen och varje steg efter 20 min var smärta. Jag ville  ge upp, skrika, gråta och spy de sista 20 minutrarna men jag hade bestämt mig för 1 mil och det blev det också! 3:e milen för denna veckan och faktiskt 3:e milen i hela mitt liv. Belöning blir en stor portion Thaimat med ris! MUMS och trevlig fredagkväll allihop!