P.S. Glömde säga att om du någonson behöver hjälp med något så säg till. Jag ligger ändå som sagt hemma i sängen sen 12 år och gör ingenting.

Hej. Är en kille på 32 år, som läst din blogg i alla år. Har aldrig vågat skriva något till dej. Jag har själv inte haft något liv de senaste 12 åren pga att jag mår psykiskt dåligt, jag har inte vart ute, har inga vänner kvar, jag har ingenting kvar. Jag läser ändå din blogg, och det får mig att leva lite, genom alla som kämpar och försöker. Men det är inte så lätt alltid, och det är nog en bild som i samhället inte lyfts fram tillräckligt, för det är oacepptabelt att inte lyckas, att inte vara frisk nog, att inte kunna göra det man vill, att inte känna sig delaktig i samhället. Jag själv har gett upp mitt liv sen 10-12 år, och ligger mest och väntar på nästa liv, inte så att jag vill göra mig av med det jag har, jag är för feg med det. Men min uppfattning är att hjärnan är det enda verktyget man har! Jag kan iaf ligga på kvällarna och gråta åt hur du lyckas, och känna glädjen i din lycka. Det berör mig verkligen, och jag blir så sjukt stolt över dig, och det du gör för alla. Jag får verkligen byta sängkläder ofta pga alla tårar jag fäller. för att det finns folk som orkar kämpa. Jag hoppas du aldrig kommer bli för ”stor” för att själv inse att du hjälper helt vanliga människor, som finns på riktigt, och har helt olika förutsättningar! Jag älskar verkligen dig, från mitt hjärta.