God morgon vänner! Igår var jag på Idolfinalen tillsammans med min kusin och moster. Så himla kul! Har vloggat från hela dagen så det kommer upp på youtube snart 🙂

Har även fortfarande träningsvärk då jag körde ett till pass i torsdags. Eftersom jag då hade träningsvärk i både över- och underkropp fick det bli en blandad kompott med övningar som jag vet att jag behöver öva mer på. En övning jag som är grym är enbensmarklyft. Jag har alltid haft stabila fot- och knäleder och den här övningen hjälpte mig och min balans mycket förr när jag dansade då jag alltid hade problem med balans. Mina lärare sa då till mig att jag var tvungen att träna mer core. Jag gjorde som de sa och min core på den tiden var sjukt stark så jag fattade inte varför balansen var så dålig? Sedan kom jag på själv att det inte alls satt i koren utan i fot- och knäleder. De är väldigt rörliga på mig + svaga så med daglig styrketräning av dem så utvecklades jag massor i dansen.

Nu är jag inte lika beroende av en bra balans men ändå bra att hålla styrkan uppe för att hålla kroppen stark och frisk utan skador. Kan verkligen tipsa om enbens marklyft. Den går att göra både utan och med vikt.

Cardio: 20 min crosstrainer

Superset 1:
10 enbens marklyft
8 smala armhävningar från tårna
X 3

Superset 2:
15 enbens höftlyft
16 crunch på rulle
X 3

Superset 3:
15/sida sidogång med gummiband
16 inner core övning
X 3

* Vissa övningar hittar ni länk till om ni är osäkra 🙂

Nu ska jag städa och fixa lite här hemma och ikväll blir det tjejmiddag. Så mysigt! Ha en fin lördag! Puss, I

Bli av med löparknä

–

Hej fina Ida! Jag har en liten fråga angående löparknä. Jag ÄLSKAR att springa – av alla dess slag, intervaller, lång distans, gymmet eller utomhus – you namn it och jag älskar det! Grejen är att jag har inte kunnat springa på ca 1.5 år pga just löparknä. Har försökt att hålla uppe träningen genom att gå på olika pass på gymmet och även promenera. Dessvärre kan jag fortfarande inte springa. Hur “fånigt” det än låter så tycker jag verkligen att det är jobbigt att inte kunna springa och har mått väldigt dåligt över det.

Har du några tips på vad man kan göra för att löparknä ska läka? Några övningar eller liknade? 

SVAR: Hej fina du! jag förstår precis hur du känner då jag förra året hade precis samma. Så frustrerande att få den där huggande känslan på utsidan av knät så fort man börjar springa. Men det går att lösa, men det krävs lite jobb från din sida.

Oftast beror löparknä på en irritation i senorna som går på utsidan benet från höften ner till skenbenet. Här kommer några tips som har hjälpt mig:

1. Stretcha rumpan. Här hittar du flera bra –> stretchövningar för rumpan. Stretcha gärna varje dag.

2. Stärk upp bål och höft. Kolla in styrkeövningarna i den HÄR videon. 

3. Rulla utsidalår varje dag på en foam roller. Det gör galet ont i början men det blir faktiskt bättre och bättre. Du anar inte hur många gånger jag varit nära på att sluta efter att bara ha nuddat rullen men sedan tvingat mig. Det hjälper verkligen om du gör det varje dag. 

4. Gå till en duktig naprapat som kan rätta till dig så du får bästa möjliga utgångspunkt. Innan Midnattsloppet gick jag till min naprapat varannan vecka ungefär.

5. Kolla upp din löpteknik. Jag trodde verkligen inte det här spelade någon roll och tänkte att man bara kan springa på ett sätt men det stämmer inte. Min löpcoach Lisa har hjälpt mig så mycket på bara 1 enda PT-pass tillsammans med henne. Jag tog för långa steg och satte ner foten för långt fram istället för direkt under kroppen. Min rumpa var också helt oaktiverad. Genom att aktievera bål och rumpa fick jag ett bättre löpsteg och jag har kört löpträning 3-4 gånger i veckan på asfalt och grus under sommaren utan att få ont vilket jag aldrig trodde skulle hända. 

6.  Sedan gå inte ut för hårt utan håll passen lite kortare och långsammare i början och öka sakta. Ha också gärna minst 1-2 vilodagar mellan löppassen. 

Så där fick du de tipsen som verkligen har hjälpt mig. Lycka till!

Kramar, Ida

Åh, vad skönt med yoga! Jag behöver lite tips och pepp! Jag har hållt på med poledance senaste två åren och har tränat mycket hela mitt liv. För 4-5 veckor sedan skadade jag höften på poledancen och det gick så illa att muskeln fick en reva i sig. Den revan ledde till en inflammation i muskeln som nu har spridit sig. Går på rehabbehandling och får medicin mot inflammationen. Rehabbehandlingen går sakta, men säkert framåt. Prognosen är dock att jag kommer vara väldigt fysiskt begränsad i några månader till. Det är väldigt psykiskt påfrestande att vara så fysiskt begränsad. Kan gå på promenad i några minuter (kommer cirka 200 meter) sen gör det ont och jag måste vila. Jag har fått tillstånd av läkare att testa att promenera, men bara så länge det inte gör ont och det gör ont ganska snabbt så kommer inte så långt. Får dessutom styrketräna axlar, bröst och armar vilket jag har gjort nu sedan skadan skedde. Jag börjar dock verkligen tappa motivationen till den styrketräningen för det blir så enformigt och tråkigt i längden. Saknar dansen, saknar att kunna springa, saknar yoga och saknar att kunna styrketräna hela kroppen. Men jag vill verkligen inte riskera att förstöra läkningen för höften. Läkaren har sagt att det finns risk att muskeln kan slitas av och måste sys ihop om jag inte vilar vilket jag verkligen inte vill. Jättelång text, men jag undrar egentligen bara om du har något tips på hur jag mentalt ska ta mig igenom det här? Är väldigt påfrestande för psyket att knappt kunna vara fysiskt aktiv överhuvudtaget. Skulle bli så tacksam för tips och pepp <3
Kram

SVAR: Hej fina du och jag kan bara säga att jag förstår precis hur du känner! Jag skadade mig på Balettakademien flera gånger och det var ett riktigt h*lvete att hålla på med rehab medan man såg sina klasskompisar träna för fulla muggar och utvecklas. När man satt och kollade på klasserna kände man sig riktigt värdelös och blev stressad av att man skulle hamna efter. Dock så ska jag säga dig att så inte var fallet. Att hålla på med rehab gjorde mig starkare då mina skador oftast berodde på att jag var svag i vissa delar. När jag sedan vilade kroppen + stärkte upp mina svaga delar så kom jag alltid tillbaka starkare! Mina skador har också gjort att jag lärt mig enermot mycket och skaffat mig kunskap och en medvetenhet om min kropp som jag tidigare ej haft.

Så hur konstigt det än låter så är jag tacksam över att jag faktiskt varit skadad då det gett mig mycket kunskap och lärt mig att jag inte ska köra över min kropp igen. Att börja träna för tidigt (som jag gjort flera gånger) är absolut det sämsta man kan göra då det oftast gör att det drar ut på läkningstiden och tar längre tid innan man är tillbaka 100%. Men jag vet att det är riktigt tråkigt att behöva vila och vara förbjuden att göra saker som  man älskar men håll ut. Se det från den positiva sidan och som en fördel. Hitta nya övningar som du kan göra och njut av vilan. Krya på dig! Kram Ida