FRÅGA: Du verkar ha en sån sund balans i livet! Jag kämpar med ätproblem och överträning (igen) efter att för några år sedan haft anorexi, jag har vågat erkänna det efter en tids förnekande men trots medvetenheten kan jag inte ändra beteendet, har börjat skriva blogg för att fortsätta erkänna för mig själv.. Hur gör du för att hitta balans, exempelvis inte träna flera ggr per dag och eller aldrig tillåta sig vilodag? Och får du någon gång ångest över om träningen du planerat måste ställas in pga jobb eller något annat? ska lyssna på podden NU. kram

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Det gör ont i mig att läsa då jag själv känner igen mig i det du skriver. För några år sedan så fick jag väldigt mycket ångest över utebliven träning och om jag missade träningen kontrollerade jag det via kosten genom att äta mindre eller utesluta kolhydraterna helt. Man mår inte bra av det och det är en svår cirkel att ta sig ur. Det absolut bästa är att söka professionell hjälp. Jag gjorde aldrig det utan lyckades ta mig ur det själv. Det absolut bästa är att göra det man är rädd för, dvs vila och äta sådant som är ”förbjudet”. Jag gjorde det motvilligt. För mig kan träning bli som en drog och ibland märker jag att om jag börjar träna mycket kan jag komma in i dessa mönster igen men då bryter jag dem med en gång genom att ta en längre paus från träningen och bara påminna mig om att mat är bra och energi för kroppen. Kroppen behöver det även om man ligger still i soffan en hel dag.

För mig har verkligen yoga, meditation och healing hjälpt. Det stärker min självkänsla och gör mig lugn och harmonisk och påminner mig om vad som egentligen är viktigt i livet. Förr så tränade jag i stort sett varje dag och det gick åt så mycket tid och energi åt att träna och tänka på mat att det tog över mitt liv. Det är verkligen inte värt det då det finns så mycket andra viktigare och roligare saker. Träning är härligt och något bra men i för hög dos så blev det skadligt för mig. Min kropp bröts ner, jag kände mig trött och grinig och tappade humöret om jag inte fick träna. Nu känner jag inte alls så och tycker bara det är skönt ibland att ha jobbet som en ursäkt att inte gå till gymmet. Det bor en latmask i mig ska jag säga 😀

Så återigen det absolut bästa är att ta hjälp av någon kunnig. Sedan testa att ta en vilovecka eller äta något du anser är ”förbjudet”. När man väl gör det tillräckligt många gånger inser man att det inte alls är farligt. Inget händer förutom att du kommer må bättre. Jag lovar dig, du kan ta dig ur detta. Rekommenderar även att testa yoga och att du omger dig av positiva människor som har en balanserad syn på träning och kost som inte triggar igång något.

Skickar massa energi! Kramis

Älskar min frilla på sista bilden 😀

–

God morgon älsklingar! Har fått värsta träningssuget det senaste vilket känns fantastiskt! Just idag har jag sjuk träningsvärk för att jag kört styrketräning 2 dagar i rad så idag blir det välbehövlig vila. Men i alla fall så försöker jag köra 3 gånger i veckan. Ibland blir det mer och ibland mindre. Känns så skönt att ha ett avslappnat förhållande till träningen då det är allt annat än vad jag haft innan. Allt med träning har innan handlat om prestation. Vinna tävlingar, bli bättre på dansen, bli smalare, bli större, starkare osv. Men just nu känner jag bara för att träna för att det är skönt och för att min kropp gillar det. Skiter fullständigt i hur tungt jag lyfter, hur långt jag orkar springa eller hur hög/låg min fettprocent är. Att gå och träna har många år varit ångest men nu känner jag bara glädje vilket känns fantastiskt skönt! Är jag trött så vilar jag och är jag peppad så tränar jag.

Hur är ert förhållade till träning just nu? Är det förknippat med glädje eller har ni som jag hade innan ångest över utebliven träning eller prestation? Berätta för mig?

.

Här kommer passet jag körde…

Cardio: 20 min crosstrainer

Superset 1:
10 utfall i smith
8 assisterande chins i smith
X 4

Superset 2:
10 benpress
30 utfall
X 3

Superset 3:
10 baksida axelövning (bild 1)
8 smala armhävningar
X 3

Superset 4:
15 sidogång med gummiband
16 bicycle crunch (bild 3)
X 3

Hej Ida. Jag har tidigare i perioder lidit av både anorexia och bulimi, men är dock nu “friskförklarad”. Har börjat träna och försökt leva hälsosamt igen, men tankarna finns fortfarande där och är nu starkare än någonsin. Får även höra att min kropp är “som en nioårig pojkes” och att ingen kille någonsin skulle vilja ha någon som ser ut som jag. Super jobbigt att balansera på den där tunna linjen och fortsätta hålla dieten och träningen på en hälsosam nivå då det känns som om att jag dras åt två olika håll liksom. Vet att du också har lidit av ätstörningar och undrar om du har något tips på vad jag kan göra när tankarna blir för starka eller kommentarerna för sårande liksom. Du är en såååån inspirationskälla för mig och din blogg hjälper mig faktiskt att kämpa vidare, hur smörigt och klyschigt det än låter, mot ett sunt liv. Vart ett väldigt långt inlägg men hoppas att du orkade läsa hur som helst. Lots of love!

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Att få höra dina ord betyder så mycket för mig och förstår då varför jag driver den här bloggen. Kan jag hjälpa en enda person till ett bättre liv så är all tid jag lägger på mina kanaler värt det! Ja jag har haft ätstörningar och de där tankarna var svåra att bli av med men det går. Jag är väldigt envis av mig och jag bestämde mig bara en dag att nu får det fan vara nog med att misshandla kroppen. Jag vet att min kropp behöver mat och energi för att må bra så jag försökte inte reflektera så mycket över maten utan bara bestämde vad jag skelle äta och åt. Jag la till extra fett som olja, smör, avokado, nötter mm i alla måltider, adderade kolhydrater (som jag tidigare varit livrädd för) slutade kolla innehållsförteckningen på saker och tog bort alla förbud. Ett tänk som har hjälpt mig mycket är 80/20. Äter man 80% bra mat så kan man äta vad man vill resterande 20%. När man väl börjar äta och må bättre så får man en klarare bild av det hela och förhoppningsvis kommer du snart bara skaka på huvudet åt hur du tänkt och inte förstå hur du kunde göra så mot din kropp. Det är inte värt det!

Men något jag reagerar starkt på är hur folk kan säga så till dig? De har ingen rätt att klanka ner på ditt utseende hur du än ser ut. Att säga sådana kommentarer kommer inte att hjälpa dig bli frisk. Tycker du ska säga till de som sagt det att det gjort dig ledsen. Du är alltid fin som du är och du är stark! Du kan bli frisk och du kommer bli frisk bara du bestämmer dig! Massa styrkekramar ♥

//English: Question/answer in swedish. Use google translate.