Alltid när jag åker iväg och befinner mig i nya miljöer och energier så börjar jag reflektera över livet då jag på något sett kan se mitt eget liv utifrån istället för att vara mitt i det. Det jag kom fram till under gårdagens yoga är att jag måste dra ner på tempot och strukturera upp mitt liv ännu mer. Jag får vara med om så sjukt mycket roliga och häftiga saker men när allt går så snabbt så hinner jag inte njuta och ibland är det så illa att jag inte ens fattat att jag varit med om något härligt. Så ska det inte vara och i mitt fall så beror det här på att jag alltid är på väg till nästa grej. När jag väl har nått ett mål så stannar jag inte upp och firar utan är redan på väg mot nästa. Jag har alltid varit sådan och har alltid haft ganska svårt att ta till mig positiv kritik. Vet inte om det kommer från mina år som dansare då man i den världen nästan aldrig få höra positiv kritik utan man får bara feedback om förbättringar då man ALLTID kan bli bättre på något. Kan vara därför jag har svårt att fira en seger, framgång eller när jag nått ett mål så har jag en inre röst som alltid säger till mig att det kan bli bättre. Eller så har det med något helt annat att göra och jag kanske måste gå i terapi för att lösa det eller så försöker jag nu börja att jobba på det själv. Jag måste säga att jag har blivit bättre med hjälp av yoga och meditation men det är en lång bit kvar. Jag vill kort och gott lära mig att bli nöjd.

Någon av er som känner igen er i de här tankarna? Är ni alltid nöjda eller är ni som mig? Har ni några tips till mig och andra som aldrig är nöjda? Dela gärna med er och berätta hur ni känner kring detta ämnet?