Hej Ida och tack för en inspirerande blogg!
Jag har en fråga. Jag har fått intrycket av alla fitnessbloggare jag följer, att ni inte gillar skräpmat. Så för er är det inga problem att stå emot. Det ni vill ha är det som är nyttigt ändå liksom. Men hur hittar man en balans om man GILLAR kebabpizza, smågodis, latte och pasta carbonara, och inte tycker att bönpasta och proteinbollar ersätter det?
Mitt problem är att jag vill vara hälsosam och ha lägre fettprocent (skiter egentligen i vikten för jag tränar väldigt mycket). Jag gillar nyttig mat! Lagar din linsgryta minst en gång i veckan, älskar grönsaker och hälsosamma smoothies. Problemet är att jag gillar skräpmat lika mycket och jag vill ha båda. Jag äter gärna en nyttig frukost men då vill jag köpa latte och chokladboll på eftermiddagen. Är du med?
Om jag bestämmer mig för att “nu är det nog” och går in i en “diet”, alltså att jag förbjuder sötsaker och skräpmat för en bestämd tid, då kan jag utan problem hålla det i 2-4 veckor, beroende på vad jag har för mål. Men enda anledningen att det går är att jag tänker att “om X veckor får jag…” Jag har försökt att hitta en balans där jag äter nyttigt mestadels men bara unnar mig något litet en gång i veckan, men det GÅR inte. För om jag inte följer en strikt diet har jag så lätt att “ge med mig”. En kompis hör av sig och vill fika, vi går på bio, vi går ut och äter, osv. Jag kan inte sitta mitt emot en kompis som fikar och bara äta en näve nötter – det går inte. Jag mår typ psykiskt dåligt. Så det jag gör är att om jag har en diet-period så låtsas jag att jag inte kan ses, för att inte utsätta mig för frestelser. Och det är ju inte kul.
Hur hittar man den här balansen om man inte har de där generna att man bara gillar nyttig mat, och samtidigt har jättelätt att gå upp i vikt? Jag svullar verkligen inte men jag har lyckats bli tilldelad den funktionen att det räcker att jag luktar på en kanelbulle så går jag upp ett kilo. Ingen i mitt umgänge är så och det är så tråkigt att de alltid kan äta vad de vill när vi ses medan jag får dåligt samvete. Kan man köra två veckor sträng diet, två veckor “äta vad jag vill” året om? Är det okej? Jag har nämligen blivit ipräntad att “jojo-bantning” är jättedåligt!
SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Tar upp den här då jag kan lova dig att du inte är ensam om de här tankarna och problemen. Att jojobanta är inte bra och att växla så 2 veckor hit och dit låter inte heller särskilt hälsosamt. Att sätta strikta förbud är heller inget jag rekommenderar och i för mig låter det som att du kanske har ett sockerberoende som du skulle behöva bli av med? Jag själv har tidigare älskat socker, godis, skräpmat mm. och speciellt i perioden då jag jobbade på café när man hade allt framför sig ð haha.
Men ett tankesätt som verkligen har hjälpt mig att skapa en balans i mitt liv är at tänka 80/20 vilket betyder att jag till 80% försöker äta bra mat och resten av de 20% så får jag äta hur jag vill. Så om du en dag har en inplanerad fika så har du utrymme för att äta den där bullen. 20% skitmat kommer inte påverka din hälsa om restan av de 80% är bra mat. Hänger du med vad jag menar?
Många undrar hur jag mäter det här och svaret är att jag mäter absolut inte utan det är bara ett tankesätt och det blir lite mer av det goda ena dagen så blir det säkert lite mer av det nyttiga en annan dag så det jämnar ut sig. Börjar man mäta och väga så är det lätt att man blir för fixerad och hamnar i dåliga cirklar om maten.
Sedan så var även min första tanke att du kanske inte får i dig tillräckligt med mat eller att du inte äter kolhydrater så du får ett sug? När jag åt lågkolhydratskost så var jag mycket mer sötsugen än vad jag är idag. Nu när min kost består av en stor del kolhydrater i form av rotfrukter, frukt, ris, bovete, quinoa, havre mm. så känner jag inte alls samma sug. Så äter du en kost väldigt låg på kolhydrater så testa lägga in lite mer bra kolhydrater.
Hoppas du fick tips ð Kram, Ida
