ÄTSTÖRNING & ÖVERTRÄNING

475a3482_1

FRÅGA: Du verkar ha en sån sund balans i livet! Jag kämpar med ätproblem och överträning (igen) efter att för några år sedan haft anorexi, jag har vågat erkänna det efter en tids förnekande men trots medvetenheten kan jag inte ändra beteendet, har börjat skriva blogg för att fortsätta erkänna för mig själv.. Hur gör du för att hitta balans, exempelvis inte träna flera ggr per dag och eller aldrig tillåta sig vilodag? Och får du någon gång ångest över om träningen du planerat måste ställas in pga jobb eller något annat? ska lyssna på podden NU. kram

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Det gör ont i mig att läsa då jag själv känner igen mig i det du skriver. För några år sedan så fick jag väldigt mycket ångest över utebliven träning och om jag missade träningen kontrollerade jag det via kosten genom att äta mindre eller utesluta kolhydraterna helt. Man mår inte bra av det och det är en svår cirkel att ta sig ur. Det absolut bästa är att söka professionell hjälp. Jag gjorde aldrig det utan lyckades ta mig ur det själv. Det absolut bästa är att göra det man är rädd för, dvs vila och äta sådant som är ”förbjudet”. Jag gjorde det motvilligt. För mig kan träning bli som en drog och ibland märker jag att om jag börjar träna mycket kan jag komma in i dessa mönster igen men då bryter jag dem med en gång genom att ta en längre paus från träningen och bara påminna mig om att mat är bra och energi för kroppen. Kroppen behöver det även om man ligger still i soffan en hel dag.

För mig har verkligen yoga, meditation och healing hjälpt. Det stärker min självkänsla och gör mig lugn och harmonisk och påminner mig om vad som egentligen är viktigt i livet. Förr så tränade jag i stort sett varje dag och det gick åt så mycket tid och energi åt att träna och tänka på mat att det tog över mitt liv. Det är verkligen inte värt det då det finns så mycket andra viktigare och roligare saker. Träning är härligt och något bra men i för hög dos så blev det skadligt för mig. Min kropp bröts ner, jag kände mig trött och grinig och tappade humöret om jag inte fick träna. Nu känner jag inte alls så och tycker bara det är skönt ibland att ha jobbet som en ursäkt att inte gå till gymmet. Det bor en latmask i mig ska jag säga 😀

Så återigen det absolut bästa är att ta hjälp av någon kunnig. Sedan testa att ta en vilovecka eller äta något du anser är ”förbjudet”. När man väl gör det tillräckligt många gånger inser man att det inte alls är farligt. Inget händer förutom att du kommer må bättre. Jag lovar dig, du kan ta dig ur detta. Rekommenderar även att testa yoga och att du omger dig av positiva människor som har en balanserad syn på träning och kost som inte triggar igång något.

Skickar massa energi! Kramis

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
5kommentarer
  • Hej! Jag gjorde ett test och fick reda på att jag har 18 % kroppsfett, 38 % muskler och 55,2 % vatten. Jag är 170 cm och väger mellan 54 och 55. Är det bra värden? ? Vad väger du ungefär? ha det bäst!

    tess 2017-02-09 20:24:45
    Svara
  • Hej! Jag har två frågor och jag skulle verkligen bli överlycklig om jag fick svar på de. Den första är om det finns något bra tänk eller teknik rent hållningsmässigt när man springer intervall på löpband. hur ska ryggen vara och hållningen och ska man landa på hälen eller främre delen av foten.
    Fråga två, den viktigaste frågan som även är lite relaterat till det här inlägget. Nämligen hur mycket ska man bry sig om vikt. Jag har tränat nu i över ett år, vägdes igår hos doktorn och fick då ett besked om min vikt som jag inte alls blev glad över. Jag vet ju att muskler väger mer än fett men jag var väldigt bekväm i min kropp innan igår och tränade 2 gånger i veckan hade precis börjat med 3 gånger och mådde bra, men nu blev det verkligen kaos i huvudet, då vikten var 26 i bmi. Ska man sluta träna? Banta? Träna ännu hårdare eller det mest kontroversiella, vara nöjd med sig själv och bara fortsätta allt som var.

    Amanda 2017-02-09 19:21:20
    Svara
    • Svar på Amandas kommentar.

      Hej Ida! Jag läste detta inlägget nu och gud vad jag känner igen mig. Det du beskriver är exakt sådana känslor jag har. Får ångest om jag inte tränar och jag håller alltid koll på vad jag äter samt utebliver tex snabba kolhydrater osv. På det senaste har jag nästan fått en ”panik” känsla om jag ska äta något som jag anser är ”förbjudet” enligt mig. Några gånger har jag tagit laxermedel bara för jag känt mig uppblåst och att jag ätit för mycket, inte för jag är förstoppad som man egentligen ska ta det för.

      Jag är medveten om mina känslor men som personen beskrev kan jag inte ändra beteendet. Jag har ingen riktigt som jag kan prata med då det känns som ingen förstår mig i detta. Jag undrar är detta en sorts ätstörning för allt har hänt så snabbt. Ibland kan jag liksom äta vanligt så det blir som en balans. Därför känns det nästan ”oviktigt” för är fortfarande normalviktig osv. Därför vågar jag inte söka hjälp + att det bara känns som en period i livet. Hur ska jag göra om jag inte vågar ta tag i det. Skulle verkligen uppskatta svar då jag verkligen inte vet vad jag ska göra.

      Du är verkligen en inspiration Ida<33 fortsätt med det du gör!

      Anonym tjeej 2017-07-07 22:30:26
      Svara
  • Hej bästa Ida!

    Kan du inte kika in hårvård från Calia till Welloteket? Om inte, kan du tipsa om bra, ekologisk och naturlig hårvård? Utan kemikalier, sulfater och dylikt!

    Puss och kram!

    Elvira 2017-02-09 09:33:49
    Svara
    • Svar på Elviras kommentar.

      Det ska jag kolla in! Har precis fått in mitt favorit schampo och balsam på Welloteket som jag gör ett inlägg om inom kort. Kolla in dem här så länge om du vill http://welloteket.se/varumarke/dr-organic/

      Kramis

      idawarg 2017-02-10 08:56:48
      Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!