Åh, vad skönt med yoga! Jag behöver lite tips och pepp! Jag har hållt på med poledance senaste två åren och har tränat mycket hela mitt liv. För 4-5 veckor sedan skadade jag höften på poledancen och det gick så illa att muskeln fick en reva i sig. Den revan ledde till en inflammation i muskeln som nu har spridit sig. Går på rehabbehandling och får medicin mot inflammationen. Rehabbehandlingen går sakta, men säkert framåt. Prognosen är dock att jag kommer vara väldigt fysiskt begränsad i några månader till. Det är väldigt psykiskt påfrestande att vara så fysiskt begränsad. Kan gå på promenad i några minuter (kommer cirka 200 meter) sen gör det ont och jag måste vila. Jag har fått tillstånd av läkare att testa att promenera, men bara så länge det inte gör ont och det gör ont ganska snabbt så kommer inte så långt. Får dessutom styrketräna axlar, bröst och armar vilket jag har gjort nu sedan skadan skedde. Jag börjar dock verkligen tappa motivationen till den styrketräningen för det blir så enformigt och tråkigt i längden. Saknar dansen, saknar att kunna springa, saknar yoga och saknar att kunna styrketräna hela kroppen. Men jag vill verkligen inte riskera att förstöra läkningen för höften. Läkaren har sagt att det finns risk att muskeln kan slitas av och måste sys ihop om jag inte vilar vilket jag verkligen inte vill. Jättelång text, men jag undrar egentligen bara om du har något tips på hur jag mentalt ska ta mig igenom det här? Är väldigt påfrestande för psyket att knappt kunna vara fysiskt aktiv överhuvudtaget. Skulle bli så tacksam för tips och pepp <3
Kram

SVAR: Hej fina du och jag kan bara säga att jag förstår precis hur du känner! Jag skadade mig på Balettakademien flera gånger och det var ett riktigt h*lvete att hålla på med rehab medan man såg sina klasskompisar träna för fulla muggar och utvecklas. När man satt och kollade på klasserna kände man sig riktigt värdelös och blev stressad av att man skulle hamna efter. Dock så ska jag säga dig att så inte var fallet. Att hålla på med rehab gjorde mig starkare då mina skador oftast berodde på att jag var svag i vissa delar. När jag sedan vilade kroppen + stärkte upp mina svaga delar så kom jag alltid tillbaka starkare! Mina skador har också gjort att jag lärt mig enermot mycket och skaffat mig kunskap och en medvetenhet om min kropp som jag tidigare ej haft.

Så hur konstigt det än låter så är jag tacksam över att jag faktiskt varit skadad då det gett mig mycket kunskap och lärt mig att jag inte ska köra över min kropp igen. Att börja träna för tidigt (som jag gjort flera gånger) är absolut det sämsta man kan göra då det oftast gör att det drar ut på läkningstiden och tar längre tid innan man är tillbaka 100%. Men jag vet att det är riktigt tråkigt att behöva vila och vara förbjuden att göra saker som  man älskar men håll ut. Se det från den positiva sidan och som en fördel. Hitta nya övningar som du kan göra och njut av vilan. Krya på dig! Kram Ida