Hej Ida. Jag har tidigare i perioder lidit av både anorexia och bulimi, men är dock nu “friskförklarad”. Har börjat träna och försökt leva hälsosamt igen, men tankarna finns fortfarande där och är nu starkare än någonsin. Får även höra att min kropp är “som en nioårig pojkes” och att ingen kille någonsin skulle vilja ha någon som ser ut som jag. Super jobbigt att balansera på den där tunna linjen och fortsätta hålla dieten och träningen på en hälsosam nivå då det känns som om att jag dras åt två olika håll liksom. Vet att du också har lidit av ätstörningar och undrar om du har något tips på vad jag kan göra när tankarna blir för starka eller kommentarerna för sårande liksom. Du är en såååån inspirationskälla för mig och din blogg hjälper mig faktiskt att kämpa vidare, hur smörigt och klyschigt det än låter, mot ett sunt liv. Vart ett väldigt långt inlägg men hoppas att du orkade läsa hur som helst. Lots of love!
SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Att få höra dina ord betyder så mycket för mig och förstår då varför jag driver den här bloggen. Kan jag hjälpa en enda person till ett bättre liv så är all tid jag lägger på mina kanaler värt det! Ja jag har haft ätstörningar och de där tankarna var svåra att bli av med men det går. Jag är väldigt envis av mig och jag bestämde mig bara en dag att nu får det fan vara nog med att misshandla kroppen. Jag vet att min kropp behöver mat och energi för att må bra så jag försökte inte reflektera så mycket över maten utan bara bestämde vad jag skelle äta och åt. Jag la till extra fett som olja, smör, avokado, nötter mm i alla måltider, adderade kolhydrater (som jag tidigare varit livrädd för) slutade kolla innehållsförteckningen på saker och tog bort alla förbud. Ett tänk som har hjälpt mig mycket är 80/20. Äter man 80% bra mat så kan man äta vad man vill resterande 20%. När man väl börjar äta och må bättre så får man en klarare bild av det hela och förhoppningsvis kommer du snart bara skaka på huvudet åt hur du tänkt och inte förstå hur du kunde göra så mot din kropp. Det är inte värt det!
Men något jag reagerar starkt på är hur folk kan säga så till dig? De har ingen rätt att klanka ner på ditt utseende hur du än ser ut. Att säga sådana kommentarer kommer inte att hjälpa dig bli frisk. Tycker du ska säga till de som sagt det att det gjort dig ledsen. Du är alltid fin som du är och du är stark! Du kan bli frisk och du kommer bli frisk bara du bestämmer dig! Massa styrkekramar ♥
//English: Question/answer in swedish. Use google translate.
Kändes i hjärtat att läsa detta.. Så bra svar du gav, kram!
Ja jag vet 🙁 Tack finis <3 Kram
Till tjejen som skrev kommentaren:
Sök på ”psykisk misshandel” så ska du se att mycket av det du upplever kommer från en giftig miljö. Att säga att ingen nånsin kommer vilja ha dig är kränkande och fult. Psykisk misshandel är lika allvarligt som fysisk misshandel rent rättsligt, bara svårare att bevisa. Bryt kontakten med de giftiga personerna som säger då till dig.
Du är värdefull och värd att älskas. ❤️
Känner igen de tankarna tror jag allafall. I 7 år har jag tränat, med åren har jag blivit mer hälsosam och börjat tänka mera på kropp , idealkropp, vikt m.m. för 1.5 år sedan blev det för mycket. Blev sjukskriven, fick träningsförbud och led av stress. Jag stressade så mycket + all stress på kroppen och träningen. Alla dessa hat tankar i mitt huvud om mig själv. Idag mår jag mycke bättre! MEN för några veckor sedan ställde jag mig på vågen, och alla dessa tankar kom tillbaks. Alla dessa hat tankar att jag är för rund om baken, har för stor mage, för ful, gick till gymmet men skämdes för kände mig äcklig…4 kg mer än vanligt.. tills jag insåg att vad fån håller jag på med? Jag är perfekt som jag är. Jag har en rund och fin rumpa , kvinnliga former är lycklig mår bra och skrattar , som jag intd gjort lr varit på 3 år.. vad skadar 4 kg? Man kommer till en punkt i livet då man inser och börjar vara envis och bestämmer sig för att må bra! Den punkten har jag nått. Jag älskar träning och hälsa men jag älskar mig själv också! Man skall sluta hata på sig själv. Borde skriva en bok om detta så man kan nå ut till folk! Jag här gått en så lång väg och min resa har varit en berg och dal bana. Blir så ledsen då man ser andra i min situation och dom inser inte vad som väntar dem! Kärlek till dig Ida, älskar din blogg
Jag började fasen gråta av detta.. Inte nog med att tjejen haft en fruktansvärd sjukdom, hur kan människor trycka ner och behandla en annan människa så!? Nu vet jag inte om tjejen som skickade detta läser här. Men jag är säker på att du är fantastiskt fin och en underbar och stark människa! Gör dig av med dessa människor, de förtjänar inte en plats i ditt liv!
Jag förstår inte hur folk kan tycka det är ok att släppa såna hemska kommentarer om en smal kropp medan det är totalförbud att prata nedvärderande om en större kropp?! Upplever ibland samma sak som personen ovan. Hade under en period ätstörningar och gick ner en del i vikt men är nu back on track igen! Fortfarande är jag dock smal, vilket jag är medveten om och jag försöker lägga på mig mer men det är inte det allra lättaste. Det viktigaste är att jag är frisk i huvudet och att det går rätt väg 🙂 ändå känner många av mina gamla ”kompisar” det är tillåtet att påpeka hur min kropp ser ut? Att den var finare innan osv. Liksom shut the fuck up och sköt ditt eget, tack! Sen antar jag faktiskt att lite beror på avundsjuka med då jag nu har en rätt ”idealistisk” kropp. Men det spelar ändå ingen som helst roll, man ska inte behöva ta sån skit oavsett! Tack för en bra (bästa) blogg och att du alltid lyfter så bra frågor 🙂
Menar du alltså att större människor inte får samma slags kommentarer? Det hackas exakt lika mycket på de som är större om inte mer, man blir ju också matad av media att ”så här ska du se ut”. Är för kort muskulös och kurvig själv för att stämma in på den bilden och får viken ständigt vikten kommenterad av en närstående eftersom att den personen gärna tar sig friheten. Kroppsfixeringen över andras kroppar kanske nu för tiden är värre än över den egna, bäst vore ju om man höll sådana åsikter för sog själv.
Det är mer förbjudet att säga ex vad tjock du är till en som väger mer än att det är att säga vad smal du är åt en som väger mindre. Och det är vad S menar.
Jag menar att det stämmer inte. Det är oftast smala människor som kommer med det påståendet de har verkligen ingen aning hur det är för de som är större. Tror och tycker att det är lika illa för..Frågan är varför det svider så mycket i andras ögon om man inte passar in i deras mall över vad som är ”normalt”.
Jag förstår var du menar Arw, och självklart är det exakt lika hemskt att klanka ner på en kropp som är ”större”! Det var inte min poäng, för att klaga på hur någon annan ser ut är aldrig ok och jag är såååå trött på att ständigt höra kommentarer om hur folk ser ut, vem som har gått upp/ner osv. Men du ska veta att det gör oerhört ont att höra negativa kommentarer även om man är smal. Ingen kan veta vad en annan människa kämpar med för tankar och kamper inombords och att påpeka hur någon annan ser ut i en negativ bemärkelse sårar jävligt mkt oavsett, även om personen har en smal kropp som anses idealistisk. Den egna personen kanske inte ser sig själv så.
Jo det gör det. Att någon säger ” vad smal du är ” är av någon anledning en komplimang. Men det är nära dödsstraff om du kommer och säger till någon ” vad tjock du är ”. Hela tiden ska smala få höra vad smal du är och det är i samhället helt okej att säga så men aldrig okej att säga vad tjock du är.
Hej Ida!
Jag visste faktiskt inte att du hade haft ätstörningar (är ganska ny på bloggen men gillar den väldigt mycket) för du känns så hälsosam och sund idag. Jag kämpar själv för att komma ur och har försökt hitta någon att prata med men psykologer fungerar inte alls. Har du något gammalt inlägg som du kan länka till om din tid med ätstörning som jag skulle kunna få läsa? Tack för en underbar blogg, känns tryggt att höra att det går att komma ur, du är en förebild.
Hälsningar,
Ida