–
För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om ångest av utebliven träning på Mikz och frågade er om ni får ångest av att missa träningspass eller inte? Jag blev både chockad och ledsen över svaret då 131stycken svarat att de får ångest medan bara 26st svarat att de inte får det. Jag tror det här problemet är vanligare än man tror. So jag skrev i mitt inlägg så fick jag det för några år sedan men nu känner jag ingenting utan tycker bara det var lite skämt att slappa i soffan med lite 🙂 Haha.
Hur är det med er vänner? Får ni ångest över utebliven träning? Om ni får det så berätta gärna varför? Tycker det är viktigt att vi pratar om det här och skönt att kunna skriva av sig här och dela med sig anonymt. Kärlek till er, I <3
//English: A couple of days ago I wrote about anxiety over non training and I asked you if you get anxiety or not if you skip training? I was both chocked and sad over the results, 131 answered yes and just 26 no. I think this problem is more common then you think. How are you? Do you get anxiety over loss of training? If you do, tell me why? I think its good to talk about this and you can be anonymous. Love, I <3
Har gått ner 80kg ned tröning o kost har adhd är i gång hela tiden men ligger i soffan då o då för att vila o mentalt får jag vet hur jag funkar
Hej! Jag får alltid ångest över utebliven träning. Mår alltid as dåligt om jag har planerat att träna och att det sedan inte blir något. Då tycker jag själv att jag är värdelös och trycker ned mig själv. Tex fick jag magkatarr för en månad sen och låg nästintill i sängen i fem dagar. Då hade jag ångest kan jag säga så slutade med att jag cyklade på en motionscykel för att träna, kan säga att det blev värre sen. Så jag måste verkligen bli bättre på att inte få ångest.
Förövrigt älskar din blogg! <3
Hej Ida!
Förut kunde jag få ångest över att jag missat ett träningspass eller så, men inte riktigt längre. Jag får inte ångest för utebliven träning utan kan mer må dåligt över att jag inte varit på gymmet, då jag mår så mycket bättre de dagar jag tränar och rör på mig. Endorfiner som gör hela dagen mycket bättre!
Hoppas det framgår hur jag menar 🙂
Det är faktiskt lite intressant att diskutera det här, nu när du frågade varför vi får ångest så tänkte jag verkligen efter och har lite svårt att komma på ett bra svar.. Varför har jag ångest över utebliven träning, egentligen? Jag mår otroligt dåligt av utebliven träning, har ångest och känner mig misslyckad och dålig. Det känns som att mina muskler försvinner och min kondition sjunker.. Förstår också att jag överdriver och att det inte riktigt funkar så till 100%, men jag känner att jag inte vill förlora allt det jobb jag lagt för att uppnå det jag har. Alltså, jag vill inte kasta bort allt det slit jag har lagt för att få den kroppen jag har, och genom att inte träna känns det som att ”den” kroppen försvinner, och tiden har ”slösats”. Därför måste jag träna för att ”behålla” det, kroppen, och förbättra.
Jag tror också att om man själv är van vid att träna t.ex. fyra gånger i veckan och alltid gör det, så sätter det en press på sig själv sedan att man ”måste” göra det. Och när man sedan inte kan det blir det nästan som att man svikit sig själv. Så känner i alla fall jag. jag tränar alltid fem gånger i veckan (olika hård träning men ändå) och när jag då inte gör det någon gång mår jag superdåligt och känner att jag inte ”lyckats”..
Förut så kunde jag känna lite ångest för att jag trodde att allt mitt jobb skulle gå åt h-vete. Nu får jag inte ångest om jag måste planera om och missar en träning. Nu ser jag det istället som att kroppen och hjärnan fick en till vilodag, vilket kan behövas ibland då man fastnar i träningen och det inte händer något. Ångest är dock en svår grej och något som de flesta drabbas av. Mitt nya motto är skynda långsamt och gör det som känns rätt för dig. Grym blogg BTW
Vad bra att du tar upp detta Ida! Jag är en av dem som får ångest och blir stressad om jag inte hinner med minst 4 träingspass i veckan. Det går till och med så långt att jag hellre tränar än att följa med mina kompisar på olika grejer för jag får dåligt samvete annars. Jag är medveten om mitt beteende men det är jättesvårt att ändra på det. Jag mår så bra av träning, både fysiskt och psykiskt, att det nästan blivit som en drog för mig! TACK för en grym blogg förresten!
Ja oftast. Det beror lite på varför. Att vara sjuk och inte kunna träna är egentligen inte något som skaparångest men jag mår så bra av träning, och utan den mår jag direkt konstigt. Jag får svårt att sova, blir mer ledsen allmänt och blir sur lättare. Jag försöker jobba med det men det är svårt. Att inte träna på några dagar funkar en att det går mer än en vecka det är tungt. Dessutom har jag hjärnspöken från en tidigare pendlande vikt som dyker upp när jag inte tränar..Vet att det låter ohälsosamt och det blir ju konstigt när man tränar för hälsans skull. Virrigt men sammanfattat: ja.
Jag får alltför lätt ångest över utebliven träning. Jag kan inte ens lägga mig ner och inse att jag är sjuk förens jag har feber i princip. Jag tränar basket på elitnivå och då handlar det mestadels om att man ska träna för att få spela matcher och bli bättre, de är ju det viktiga. Därför har jag så svårt att stå upp och säga att jag är sjuk och tränar hellre sjuk än inte alls. Jag vet inte vart ångesten kommer ifrån men jag tror att det beror på att jag under hela tiden av mitt liv sett de som så viktigt att träna för att då får man spela match och inte annars. Jag har fortfarande ångest över att inte träna. Det är ingenting jag vet hur jag ska bli av med heller. Jag kan knappt ha en vilodag utan brukar träna på den utsatta dag vi har som vilodag från basketen. Kom gärna med tips för hur jag ska kunna minska min ångest över utebliven träning för det är ett problem när jag är tex. förkyld och inte vill erkänna det för då måste jag avstå träningen.
Får sjuk ångest över utebliven träning och även de flesta träningspass jag genomför är jag lite ängslig över eftersom att jag inte är säker på om jag tränade tillräckligt hårt. Sen när de tankarna är igång så typ skiter jag i allting och sabbar kosten osv. Så blir väldigt mycket allt eller inget :/ Jättehårt i perioder vs i princip ingenting och sjuk ångest i andra.
Jag får absolut ingen ångest över att inte träna, jag tänker att det är bra att kroppen får vila. Mitt mål är att bli bättre och snabbare. Jag har varit sjuk i en vecka men jag känner ingen ångest alls, bara längtan att få börja träna igen. Min syster har mera utseendemål med sin träning och hon klagar högt på att hon blir tjock om hon missar några träningspass. Det kanske beror på vad man har för mål?
Hej Ida!
Jättebra ämne som du tar upp och som det borde talas mer öppet om i samhället. Tycker det är väldigt positivt att hälsa och träning är så i fokus och många vill leva och äta bra. Men det är endast den glammiga sidan som står i fokus. Alla dessa quotes, bilder och hashtagar som visar upp de perfekta kropparna, luncherna, träningarna osv. Men allt har en baksida och jag är rädd att denna kan göra mer skada än nytta då den hamnar så i skymundan… Jag själv är en av dom som först drabbades av anorexi som utvecklades till ortorexi och trots att jag från början varit fullt medveten om vad jag utsätter mig själv för så är kraften och styrkan att vilja vara ”som alla andra” större och man pressar sig till det yttersta. Varje dag är en kamp och ångesten som uppstår av utebliven träning förr var att det inte gjorde mig ett skvatt till att nu skapa sådana ångestattacker att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kompenserar med att äta för lite, träna hårdare nästa dag etc. Tankarna blir även helt skeva då jag får för mig att jag blir mindre älskad och omtyckt för att jag inte tränade som jag egentligen skulle ha gjort, vilket också är en medveten tanke som jag innerst inne vet är helt sjuk, för så är det verkligen inte.
Men det är lite detta jag menar, jag tror att många vet vad de gör men kan inte sluta då detta inte talas mer öppet om så folk förstår vad de utsätter sig för och bryter mönstret. Jag är själv en utav dom och drömmer om ett liv i balans utan denna ständiga kamp.
Tack Ida för att du vågar prata om det som göms undan i den ”perfekta världen”.
Kramar!
Hej Ida! Tack för ett du gör ett bra jobb med din blogg, kollar varje dag! Älskar framförallt tips på upplägg på träning och nya övningar för inspiration! Jag får ofta ångest av att missa träning pga tidsbrist. Jag vill för tillfället framförallt bli starkare, men även hinna träna mycket kondition som jag tycker är så kul! När jag inte hinner med det jag vill göra och hade tänkt hinna med vid början av veckan så känner jag att det blir en bra träningsvecka. Samtidigt vet jag att när jag väl bestämmer mig för att inte träna så är det sällan för att jag är ”lat”. Utan snarare att jag känner mig för stressad och behöver slappna av, eller att jag behöver vila min kropp (har skador i ryggen och måste därför vara försiktig samt väldigt lyhörd på min kropp). Så samtidigt som jag kan få ångest för missad träning så inser jag att jag måste lyssna på kroppen, och om kroppen säger att den behöver vila så ska den få vila.
Jag fick ångest innan, men det var mest för att jag kände att jag behövde bevisa för andra att jag tränade. Upplever att många också ursäktar sig när de inte har tränat så mycket under en vecka. Ibland behöver man ta sig en liten paus och bara ladda batterierna. Hälsotrenden i sig tror jag är superbra men det har blivit lite fult att säga ”nej idag orkar jag inte för jag vill sitta i soffan och läsa min bok (aka se på film)”.
Jag har nu inte kunnat träna på någon vecka då mina körtlar i halsen har svullnat upp ordentligt. Jag har under ungefär fyra år haft problem med att jag är kroniskt förkyld på vintern – ständig huvudvärk, svullna halsmandlar/körtlar i halsen och ofta ont i halsen. Dessutom är jag alltid trött i princip.
Hur jag mår på vintrarna påverkar min träning avsevärt. Jag kan inte träna fotboll, utan kan vid enstaka tillfällen köra enkla övningar på gymmet. Detta gör att motivationen går ner, då jag aldrig känner att jag kan ta ut mig och göra mitt bästa. Dessutom så har jag ibland sådan ångest när jag inte kan träna att jag bara ligger i sängen och gråter. Jag speglar mig flera gånger om dagen, kollar ur massa vinkar hur ful min kropp är. Jag går liksom runt och ”klämmer” på mig själv för att känna om jag gått upp i vikt det senaste… Jag äter ordentligt och normalt, men så fort jag äter så får jag ångest. Riktig ångest. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta heller. Har varit på vårdcentralen vid upprepade tillfällen men de tar inte detta särskilt seriöst, de säger hela tiden att jag ska vila och använda mig att nässpray som dämpar täppandet av mina bihålor…
Vet inte riktigt mer vad jag ska säga mer än att ångest över utebliven träning är mer vanligt än vad man tror. Extremt vanligt.
Min ångest ger mig extremt dåligt humör å jag blir väldigt stressad. Känner mig tjock (fast jag egentligen vet att jag inte är det). Detta grundar sig i mitt träningsberoende jag hade för ca 3 år sedan. Tränade extremt mycket å åt extremt lite. Hade en ätardag i veckan å du ÅT jag. Tränade varje dag flera pass. Jag va som en knarkare , jag levde på endorfiner som jag fick av träningen å ville ständigt ha mer. Idag tränar jag 4-5 pass i veckan å mår mycket bättre dock är hjärnspökerna kvar ibland men jag väljer att inte lyssna 😉 Dessutom har jag en mycket starkare kropp idag!
Jag får en viss ångest… Jag är i form och tränar hårt men har tjock-känslor om jag vilat mer än tre dagar i rad… Sorgligt att man ska känna så när det finns så mycket värre saker människor kan drabbas av som hemska dödliga sjukdomar etc. Men jag går i terapi för detta så.. 🙂
Jag kan få ångest ibland, tror det beror på att jag är lite allt eller inget. Skippar jag ett pass eller blir hindrad pga att jag är sjuk eller annat, då känns det ibland som att allt är förstört och man kan lika gärna skita i allt vad träning heter och deppa ihop i soffan för resten av livet
Jag kan få ångest. Men jag får mest ångest när jag gör något som inte anses hälsosamt och nyttigt. Exempelvis dricka alkohol eller äta en pizza. Känner mig som en otroligt dålig människa och som att alla andra är mycket bättre än vad jag är. Jag har aldrig varit mullig eller något sådant utan alltid väldigt smal. Har inte haft några direkta problem med min kropp på det viset, men just ångesten över att göra saker som andra människor inte anser vara hälsosamma och nyttiga drabbas jag av rätt så ofta. Det är väldigt jobbigt.
Vilket bra ämne att ta upp! Och skönt att man inte var ensam.
Jag har under en lång tid haft ganska grov ångest om jag inte tränat. Men det var först i slutet av förra året som de kom upp till ytan och jag bestämde mig att ta tag i det. Jag kontaktade en kurator och började prata om mitt problem och har nu kommit närmare mig själv. Och min kropp mår bättre än vad jag någonsin kan minnas.
Om jag skulle känna att jag börjar få ångest brukar jag alltid fråga mig själv om jag Känner mig exempelvis lat eller om jag Är lat. Det är skillnad på att känna och att vara.
Tack för du tar upp detta. Du inspirerar!
Kram
Jag får ångest eftersom min ”vilodag” brukar spend göra ingenting, och är också min ”onyttig mat dag”, så jag känner mig lat. Är detta samma för dig?
Jag har alltid varit en aktiv person som tränat mycket. Jag är simmare och när jag gick i 6:an- 8:an tränade jag väldigt mycket men då jag fick p-piller började jag gå upp i vikt samtidigt som jag blev skadad och var tvungen att träna mindre. Trots det tränade jag fortfarande betydligt mycket mer än ”normen”. Jag fick däremot en typ av ätstörning där jag trodde jag skulle orka träna och äta ingenting, vilket uppenbarligen inte fungerar däremot har jag nu känslan av att jag måste träna för annars blir jag tjock. Jag får inte äta om jag inte tränar och jag vill inte det. Jag vet att det inte stämmer och att jag faktiskt kan vara sjuk en vecka utan att bli överviktig trots det får jag ångest av utebliven träning. Det är faktiskt det här som är mitt nyårsmål. Inte att jag ska träna mer utan att jag ska lära mig att det faktiskt räcker att ”bara” träna 3 ggr i veckan och att jag inte behöver få panik/ångest av att inte träna varje dag eller om jag blir sjuk. Hemskt egentligen att jag inte klarar av att vara utan träning, nu är det bara att lära sig att ”leva som man lär”! Ett sunt mål tycker jag!:)
under flera år hade jag ångest inför varje träningspass men även om dom inte blev av! detta resulterade i ca 3pass om dagen och en ätstörning.. nu har jag under 2014 bara tränat när jag orkat och hunnit..men det har ju även resulterat i en viktuppgång vilket jag nu får ångest över och har därför börjat träna mer och längre pass igen.. och nu smyger sig även ångesten på om jag skulle missa ett pass.. det är sjukt att ngt som ska vara kul och göra oss glada och pigga kan vara så farligt och stressande och ångestladdat att man på kvällarna bryter ihop för att man missar så mkt annat i livet när man måste planera sina dagar utifrån att man ska hinna träna en viss tid och göra sig av med en viss mängd kalorier!!!
Jag brukade få ångest över det, men nu har det blivit lite bättre. Fast egentligen inte kanske, för jag tränar i princip varje dag så om träningen uteblir ser jag det som en ofrivillig vilodag, haha. Jag vet å andra sidan att jag rör mig väldigt mycket mer nu när jag studerar (går och cyklar till skolan hela tiden) vilket är stor skillnad mot förra året då jag jobbade 9-18, var extremt stillasittade och träningen ofta blev halvhjärtad eftersom jag var så trött efter jobbet. Därför känns det mer lugn om jag missar ett träningspass nu. Tycker det är SÅ svårt att hitta en balans dock, för jag älskar att träna…. försöker jobba på det!
http://yourinspirationstation.tumblr.com → A do it yourself blog providing inspiration for the everyday creator!
Jag brukar faktiskt få lite ångest. Det känns som att musklerna tappar direkt och att jag måste börja om hela processen från början. Därför känner jag att jag få vila max en till två dagar från gymmet eller dansen! 🙂
Puss och kram till dig Ida!
Hej! jag undra om du kune visa ett bra arm och rygg övningar med hantlar som man kan göra på gymmet, skulle vara riktigt kul! tack i förhand
Träningsångest kan jag få om jag inte kan utföra tänkta pass på grund av att jag sitter i ett flygplan en hel dag o sådana anledningar. Annars är det väldigt sällan som jag missar ett tänkt pass. Tränar varje dag (plus mycket vardagsmotion), fast med fokus på olika saker. För ett år sedan var det här ännu värre men nu är det bättre, mycket tack vare min personliga tränare som lärt mig att kvalitet är bättre än kvantitet. Det är bättre att köra ett pass på 1-1,5 timma än att köra i 2,5 timmar, iallafall lm man vill bygga muskler. Egentligen kanske jag borde ha en vilodag i veckan men eftersom jag fullkomligt älskar att gå till gymmet försöker jag en gång i veckan köra ett lättare pass eller stretcha med en foamroller. Så skönt att detta problemet börjar försvinna, även om jag kan få lite ångest om jag inte kan träna för jag är sjuk eller om jag inte gör ett pass ”tillräckligt bra”.
Först och främst, jag får brutal ångest. Jag känner mig inte värd att duscha eller unna mig något, och unnar mig något gör jag knappt ändå. Inte ens vanligt mat känns helt ok.
Jag tror att det som får mig, säkert många andra med, att känna mig misslyckad är det att jag har en bild av att alla andra tränar HELA TIDEN. De är så duktiga, äter cleant till 100%, tränar 6 dagar i veckan och den sjunde så kör de någon mindfulness yoga för det får dem att känna sig sååå pigga! Alla andra är så friska, lyckliga och hälsosamma. Jag sitter i soffan. Det är nog svårt att stänga ute tankar om att jag gör fel, helt enkelt…
Väldigt glad över att du tar upp ämnet underbara Ida!
Nej så länge det inte blir under en längre period! 🙂 Förr fick jag väldigt mycket ångest vid utebliven träning men har lyckats övervinna den ångesten som tur är!
Jag får ångest när jag inte tränar, eller rättare sagt; inte förbränner kalorier utöver mitt bmr. Även fast jag vet att jag skulle kunna gå ner i vikt bara av att ligga i sängen hela dagen så länge jag ligger på ett kaloriunderskott så känner jag att jag inte ”förtjänar” att äta något. Varför ska jag äta en skål gröt till frukost när jag ändå bara ska gå i skolan? Då nöjer jag mig med 1 dl lättfil och lite bär. Jag försöker kompensera maten och träningen, så de dagar jag inte tränar så äter jag bara mindre = mindre ångest.
Bra att du tar upp det. Jag har haft en väldigt stark ångest över utebliven träning och kan även idag få ångest för det, men jag försöker alltid att tänka om. Jag har levt med ätstörningar i 2 år och är väldigt noggrann med att lyssna på min kropp och inte alltid på vad hjärnan säger. Jag litar inte riktigt på mitt eget huvud ibland.. Därför tar jag mig alltid en extra tänkare innan varje träning. För min kropp, själ och lycka är min prio ett. Man ska inte få ångest över att ett pass försvinner, jag ser det snarare som en extra dag för min kropp att återhämta sig för att sedan komma tillbaka starkare!
Yes, I was one of them who voted for the ”yes, I’m getting anxiety when I can’t train! For example: My boyfriend and I live in a long-distance relationship and because of that and I’m student we see us every 6-8 weeks for 1-2weeks. So, if I visit him (mostly because he’s not a student and has not so much free time) I can’t go to the gym and it is difficult to live my lifestyle (workout and eating) because for example when you watch a movie or chill on the couch and he want to eat a pizza (or whatever) it’s hard for me to say ”no” because it’s so cozy (do you know what I mean?) and I only can go running and do some workout but without weight and so it’s not so intensiv…don’t understand me wrong: I love the time that my boyfriend and I have and when I visit him for a week it is ok, but two weeks a noticed that I have to do more sport….I’m looking forward to live next to him 😉
So, I’m getting anxienty because I’m afraid of losing muscels and getting fatter.
But anyway with reason it has: When it is not possible to do workout for me I’m soooo afraid to get wider (the better word as fatter)…For me sport is a little addiction and that is the way since 7 years…
Jag har tränat i omgångar och för min del handlar det om att jag vill se resultat. Missar jag då pass så får jag ångest och känner mig dålig.
Efter att ha läst olika bloggar om träning så har jag nu insett vikten av att ta det lugnt.
Att få träningen som livsstil och inte som en quick fix.
Jag får alltid ångest av att hoppa över träningen. Känner mig väldigt tjock då, trots att jag bara är lite mullig. Men eftersom mitt mål är att gå ner i vikt så är det väl därför antar jag. Jag får liksom ångest över att jag inte ”skött” mig, samma om jag missar att äta eller äter något onyttigt…
[…] läste jag ett inlägg hos Ida Warg om att få ångest över utebliven träning. Det där är ju rätt intressant också. Enligt henne […]
Kul att du tog upp detta nu, jag och mina vänner snackade nämligen om detta häromdagen. Jag har ganska nyligen börjat ta tag i min träning ordentligt, börjat träna så många dagar i veckan jag hinner, slutat äta onyttigheter osv. Förra veckan blev jag sjuk och kunde alltså inte träna på hela veckan. Det sjuka är att jag fick ångest redan första dagen jag blev sjuk!! Jag antar att det har mycket att göra med att man jämför sig med folk alldeles för mycket. Mina vänner tränar väldigt mycket, de jag följer på instagram tränar varje dag osv. Man känner sig inte tillräckligt bra om man inte är som dom, man tänker att missar jag detta passet så kommer jag inte nå mitt mål. Men så är det ju inte. Man måste kunna vara sjuk utan att känna ångest, det är hemskt med de hjärspökena man har!!
Jag får ångest över utebliven träning eftersom jag känner att jag inte kommer gå ner i vikt om jag hoppar över någon eller några träningspass. Mitt mål med träningen är att gå ner i vikt.
Din blogg är super inspirerande, keep up the good work!
Oftast får jag inte ångest om jag hoppar ett träningspass. Oftast beror det ju på att nåt annat kul dyker upp. Så för min del är det väl dålig diciplin som spökar haha.
Tack för en grym blogg <3
Jag brukade under en väldigt lång tid känna ångest av utebliven träning. Varje gång jag inte tränade så många dagar som jag hade planerat, kände jag att jag blev stressad fick ångest och började tänka negativt om mig och min kropp. Det är först i slutet av förra året/början av detta året som det har gått över till en stor del, när jag skippar en träning nu förtiden så känner jag inte samma stress som jag gjorde innan. Nu mera känner jag längtan till nästa träningspass. Jag har lärt mig att inte ha ett sånt negativt tankesätt kring träning för det gör liksom inget om jag missar en dag. Träning är något som får mig att må bra & något som gör mig lycklig. Det är verkligen synd att så många känner ångest av utebliven träning, jag märkte när jag hade det att hela träningsglädjen nästan var oexisterande och träningen kändes mer som ett tvång. Det är så bra att du tar upp saker som detta Ida! Det är viktigt att känna glädje när man tränar.
P.s Tack för en grym blogg med grymma tips och recept! 🙂
Jag fick de förr, då tränade jag 6 gånger i veckan, gärna 2 gånger om dagen. Men inte nu längre. Nu om jag missar att träna på gymmet så tränar jag lite hemma ist. Men jag tränar absolut inte 12 pass i veckan längre snarare 4-5. Oroligt bra att du tar upp detta!
Ibland kan jag få det! Men då är det efter en rätt dålig period i livet rent generellt, alltså att annat också stör mig.
I regel är det inga problem för mig att missa ett pass, och får jag ångest slår jag ur mig själv ur den direkt – typ går och köper en pizza och tänker att livet inte alltid handlar om att träna och äta nyttigt!
Jag får alltid ångest över att jag inte tränar tillräckligt och även när jag tränat så kan jag må lite dåligt över att jag inte tränade mer.
Tack för att du har en grym blogg och skriver så smart som du gör!
Jag har haft en hel del ångest över utebliven träning. Speciellt i höstas. Från att ha gått in i väggen och nära på återhämtat sig 100% från det till att dra på sig en jävligt långdragen körtelfeber som har brutit ut pånytt i omgångar under en 15(!) månaders period. Kombinerat med flertalet kraftiga bakterieinfektioner. Kroppen är i total obalans men jag är tillräckligt pigg för nån promenad om dagen just nu. Psykiskt så spritter det i benen jag vill bara iväg och kötta crossfit! Men det funkar inte riktigt just nu. Jag försöker se det för vad det är just nu men det är svårt! Om du har något tips på hur jag kan trappa upp försiktigt så är det sjukt välkommet! Kram Elin
Tycker att det var väldigt jobbigt förut när jag sprang nästan varje dag.. jag hade börjat springa längre distanser och blev snabbare och snabbare det blev liksom ett form av beroende eftersom att jag ville så gärna utvecklas så fort som möjligt och det slutade med återkommande benhinneinflammation och sedan inflammation i ena foten. Nu håller jag på att försöka gå ner lite i vikt och samtidigt bygga upp min styrka och visst tar det emot lite att inte kunna träna när man vill men behöver kroppen vila får jag helt enkelt acceptera det, vill inte utsätta mig för slitningsskador igen.
Jag har varit en av dem som fått ångest, men inte längre. Jag har hittat min hälsosamma livsstil som tillåter mig själv att unna mig en vilodag när jag behöver det, utan ångest kommande, och detsamma gäller maten. Även där kan jag unna mig utan att känna ångest. En helt underbar känsla faktiskt. Det är nu när ångesten är borta för både träning och kosten som jag på riktigt har hälso- och träningsglädje. Förr var det inte glädjen över denna levnadsstil som styrde mig, det var ångesten…
/hundredkitchenstories.blogg.se
Jättebra att du tar upp det! Träning ska du göra för dig, för att du ska må bra och för att du tycker det är kul! Får man ångest har man troligtvis en sned syn på varför man själv tränar. Självklart kan man längta efter att få börja träna igen men att få ångest är inte rätt reaktion. Bra Ida!
http://fitnessbymalin.blogg.se/