Har precis kommit hem efter en jazzklass med Malaya. Det var svettigt, dramatiskt, smärta, glädje, stela muskler, blodsmak i munnen och en massa dansglädje i rummet. Efter några veckor med regelbunden dansträning flera timmar om dagen märker man inte hur jobbigt det är med dans utan man går automatiskt som en robot. Nu när man varit ledig från dansen i en månad så känner man verkligen vilken otroligt jobbig träningsform dans är. Jag har ändå varit ute och sprungit eller tränat på gymmet minst 5 gånger i veckan under sommaren och är i hyffsat bra form men shit vad jobbigt det är med dans. Man använder verkligen varenda liten muskel.

Ja det var det jag ville säga och nu ska jag njuta lite rester från gårdagen innan jag ska iväg och träna balett och direkt efter rep inför Pridefestivalen med popduon Glorious.

Gårdagens rester: Kycklingfärsbiff och halloumiost med sallad.