Hej Ida! Jag har ett litet problem. Den senaste tiden har jag inte kunnat bli hungrig. Alltså jag kan känna mig yr,energilös osv och ibland att magen liksom “känns tom” men sen när jag väl äter kan jag knappt få i mig något och känner mig äcklad och illamående av allt. Det gäller även saker jag egentligen verkligen gillar och det spelar ingen roll om det är sött,surt,salt,nyttigt,onyttigt osv. Jag kan inte få i mig något. Det är jättejobbigt och gör även att jag inte vill eller orka träna som jag egentligen älskar. Kan det bero på att jag mår dåligt? Är typ i en depression men har inte varit hos min kurator på väldigt länge så har inte pratat med henne om det här. Ska nog ta upp det när jag ska dit på onsdag iallafall men tänkte om du har något tips? Träning hjälper inte heller. Och vad är din åsikt angående antidepressiva? Har pratat om det i över ett halvår men känner att det kanske är dags att prova nu.. Tacksam för svar. Älskar dig och din blogg också!
SVAR: Hej och tack snälla för din kommentar ♥ Jag kan bara säga att det är precis så jag också känner när jag är deppig. Jag pratar inte så mycket om det i bloggen men självklart har jag också perioder då jag mår sämre och då tappar jag matlusten, är yr och trött hela tiden för det blir ju en ond spiral när man inte äter. Men jag brukar tvinga i mig mat för gör jag inte det så blir allt bara värre. Jag tycker du ska prata med din kurator men jag avråder starkt till att ta antidepressiva. Kolla istället om du får i dig tillräckligt med vitaminer? Tar du tillskott på D-vitamin? Har du gjort en hårmineralanlys någon gång för att kolla läget hur balansen i vitaminer/mineraler ser ut? Alla är vi deppiga i omgångar och speciellt nu på vintern då vi svenskar inte får så mycket d-vitamin av solen. Så undvik antidepressiva och försök hitta anledningen till varför du är deppig istället? Kramis
Ida,lägg ner ….du har svarat jätte bra på alla påhopp,du har förklarat din åskit om och om igen.
Det som kan vara svårt för vissa ibland är att innan man börjar argomentera så ska man först och främst kunna skilja på kunskap och åsikt.
Fortsätt att stå för vad du tycker och täker det kommer man långt på…..Du har bra åsikter..tummen upp !!
Ps.men som sagt,om någon hade velat diskutera kunskapen i psykiatrisk medicin och vård, så hade du säkert kunnat svara på det med….. 🙂
Tack fina du <3 Ja som sagt så är det ju mina åsikter de frågar om och det är det man får om man frågar mig. Vill man ha från en läkare får man ju fråga en. Haha. Tack finis och ha en fantastisk helg <3
Du verkar inte ha läst så mycket om farmakologi/medicin om du tror att läkemed bara botar biverkningar! Många av dagens läkemedel är som coola uppfinningar som hjälper kroppen på traven när allt inte står rätt till, något så enkelt men samtidigt häftigt som att om du inte producerar tillräckligt med insulin kan du få insulin i sprutform, till läkemedel som kan programmeras till att känna igen specifika proteiner på våra immunceller för att endast påverka just de cellerna med det proteinet. Man kan bygga ihop läkemedel så att de inte bryts ner och blir biologiskt aktiva förrän de kommer till rätt ställe i kroppen, för att få läkemedlet precis till rätt ställe etc. Klart att man ska vara nyttig och optimera sin grundhälsa, men det är tråkigt att läsa att du har en så negativ inställning till läkemedel, som trots allt dagligen räddar liv och hjälper folk att leva ett så normalt liv som möjligt!
Vet inte om du missade det men jag skrev (inte alla) och nej jag har ej pluggat/forskat eller läst farmalogi. Vissa läkemedel är absolut toppen och är så tacksam att de finns för de som verkligen behöver det som till diabetiker, cancer mm men i många fall så tror jag läkarna inte orkar/har tid att ta tag i det verkliga problemet utan skickar hem dem med någon tablett. Har man ex kronisk förstoppning så skickar de hem någon med laxermedel. Det hjälper för stunden men om 2 veckor kanske förstoppningen är tillbaka och då blir det laxermedel igen. Lättare så än att göra en stor utredning varför patienten har förstoppning. Ja du förstår säkert. Så nej jag är ej emot läkemedel men jag är emot att jag tycker de ges ut för ofta innan man gjort en större utredning.
1) det är skillnad på att vara lite deppig och att lida av sjukdomen depression
2) vad har du för medicinsk utbildning som ger dig någon rätt att avråda någon från läkemedel?
3) förstår du att du bidrar till stigmatiseringen av depression och psykisk ohälsa genom att säga att ”det hjälper med d-vitamin och att leta anledning”
Jag lider själv av depression och har spenderat 100-tals timmar i terapi, och vet du vad? Det finns ingen anledning till att jag är deprimerad, rent objektivt är mitt liv helt perfekt, men ändå har jag perioder när jag inte klarar av att ta mig upp ur sängen, att ens lyckas duscha eller ta sig utanför dörren är en omöjlig uppgift. Och du tror att detta kommer lösas av lite D-vitamin? förändringen som sedan skedde när jag började med antidepressiva, var som dag och natt. jag kan nu fungera som en frisk människa, kan känna glädje, hopp för framtiden och fungerar som mig själv igen.
Terapi har hjälpt mig mycket med att kunna acceptera min sjukdom, och alla timmar i terapi har även lärt mig en sak; det är inget fel på mig. Det ör inget jag gör fel, eller har gått igenom som gör mig deprimerad. Det råkar helt enkelt vara så att jag har låga nivåer serotonin i min kropp. Och du tycker helt ärligt då att jag ska undvika det läkemedel som gör att jag kan fungera?
Helt ärligt ida så skakar jag nästan av ilska just nu. Att du har mage att avråda från ett läkemedel som räddar så många liv, inklusive mitt, är en stor förolämpning mot den dagliga kamp jag och många andra för. Att du tror att man kan jämföra denna psykiskt dränerande sjukdom med att känna sig lite ”vinterdeppig” är fasen det värsta jag någonsin läst.och att du avråder en person som går i terapi att ev ta medicin är helt absurt, vet du vad ett rimligt råd hade varit? ”Prata med din kurator”.
Du borde skämmas för det här inlägget Ida, för det här va ett slag under bältet på alla oss som dagligen kämpar mot psykisk ohälsa!
Tack Linnea för att du delade med dig av dina erfarenheter. Håller helt och hållet med dig. Jag hade inte levt idag utan anti-depressiv medicin. Jag ser liksom inget motsatsförhållande mellan att ta anti-depressiva OCH gå till en terapeut OCH ha en god livsstil. Allt behövs för att man ska bli frisk från sin depression. Det är farligt när sådana här åsikter sprids då man vet att anti-depressiv medicin är överlägsen all annan behandling i fråga om att förhindra självmord (som är den yttersta konsekvensen av en obehandlad depression). Om jag t.ex. skulle få cancer så skulle jag ju få behandling mot själva tumören oavsett om det finns olika orsaker till av den uppstod från första början. Där är det inte aktuellt att säga ”ja men du får jobba med orsaken till varför cancern uppstod så kommer den försvinna. Om du slutar röka och börjar äta hälsosamt så kommer du bli frisk”. Ja bra mat och sluta röka är väl absolut en förutsättning för att överleva men det kommer inte gå utan att tumören behandlas. Jag tycker sjukdomen depression så lätt förväxlas med att vara lite deppig, gå igenom en kris, vara utarbetad, vara utsatt för stark stress, känna sig orkeslös osv. Om man tänker efter så är dessa tillstånd kanske sådana som man kan gå till botten med dess orsaker och ändra på sin livsstil INNAN det utvecklas till en riktig depression. Men när man väl fått depressionen behöver man få hjälp från sjukvården (vilket inte nödvändigtvis är lika med medicin).
Håller med dig Helen men återigen, frågan jag svarade på stod det ”typ depression” och det var inget jag tolkade som en djup depression utan något som kanske skulle kunna utredas och behandlas på andra vis innan man tar beslut om antidepp.
Din kommentar här Linnéa var det bästa jag läst på länge. Jag lider, precis som dig, av låga serotoninhalter och utan SSRI hade jag inte fungerat som människa. Det är som du säger ett slag under bältet för oss alla som lider av sjukdomen deppression och jag håller med om att du Ida inte borde uttrycka dig i såna här situationer då du förminskar sjukdomen.
Jag förminskar ingen sjukdom utan jag svarade på en kommentar från en tjej som frågade om min åsikt om just hennes situation. Och hon skrev att hon ”typ är i en depression” inte att hon var sjuk i en svår depression. hade hon skrivit det hade mitt svar varit annorlunda.
Hej Linnea! Det var tråkigt att du tar så illa upp av det här inlägget och det var verkligen inte meningen att någon skulle bli så ledsen.
Mitt svar var baserat på uppfattningen om att personen var inne i en deppig period då hon skriver att hon ”typ är deprimerad” jag uppfattade det alltså inte som sjukdomen depression. Hade hon beskrivit det så som du gjorde ovan hade mitt svar varit helt annorlunda. Du har gått/går även i terapi och gjort utredningar på din kropp och inget har funkat, nej då tycker jag absolut att antidepressiva kan vara nödvändigt. Men jag har vänner och bekanta som varit just deppiga och gått till läkaren och fått utskrivet antidepp på 10 min utan någon som helst utredning och information om läkemedlet vilket jag tycker är helt fel. Jag står fast vid att jag tycker man ska kolla upp kroppen, gå på samtal och testa andra utvägar innan man tar medicin.
Men du måste ju fortfarande förstå att du har en stor portal men många unga läsare och att du förmedlar en skammande och stigmatiserande bild av psykisk ohälsa och depression?
Den psykiska ohälsan bland unga är utbredd och ett stort problem, och ditt inlägg låter dömande mot de som använder antidepressiva. Det kanske inte var meningen, men du uppfattas som dömande, och kommentarer som dessa får folk att dra sig från att söka hjälp för sin psykiska ohälsa, för att det upplevs ”pinsamt” och att man borde ”skärpa sig”.
Jag tycker inte alls att jag förmedlar att man ska skämmas över en psykisk ohälsa. Det jag vill förmedla är att försöka hitta andra naturliga lösningar innan man väljer att ta antidepressiva.
Och min sjukdom beror för lite serotonin. Anti-Depp,ssri, låter min kropp återanvända det serotonin jag producerar. Så det löser mitt grundproblem. inte svårare än så
Nej men då är det ju klockrent för just dig och du har gjort en utredning så allt är topp
Okej men säg du till en deprimerad människa som ej kommer upp ur sängen eller klarar av att äta att ”ha lite tålamod” med sin behandling då, känns ju humant
Men återigen det finns olika grader av depression så man får ta ställning utefter det. Hon jag svarade verkade inte vara i det stadiet.
Eller det är klart att man ska se till att ens kropp mår optimalt bra för att underlätta för kroppen oc psyket, men det finns en anledning att det heter NATURläkemedel och inte läkemedel, det är för att man inte kan bevisa att det fungerar, till skillnad från väl beprövade och studerade läkemedel. Sen för många är anti-Depp ingen mirakelmedicin, krävs fortfarande ofta terapi och mycket arbete, men tycker du förmedlar en onödigt negativ inställning.
Hur mycket forskning och pengar tror du har lagts på att bevisa att naturläkemedel fungerar? Inte i närheten så mycket som det har gjorts på läkemedel då företag inte kommer tjäna lika mycket pengar på om vi säger ex. ett äpple fungerar bättre som botemedel än en tablett. Företag tjänar så sjukt mycket pengar på läkemedel och att göra personer beroende av läkemedel. Läkemedel behandlar oftast bara (inte alla) bieffekterna av en sjukdom men går aldrig till grund och botten med problemet vilket jag definitivt vet att naturliga produkter och tillskott kan hjälpa till med men det går inte på en dag eller en vecka utan man får ha tålamod men det har inte folk idag.
och vad baserar du det på? Varför skulle det vara bättre för kroppen att ta naturtillskott än läkemedel? Och vad tror du är värst för kroppen cph psyket- att få må bra med läkemedel, eller att gå igenom månader när man testar diverse naturläkemedel? När man är deprimerad har man inte månader på sig att testa naturläkemedel,
Man måste oftast få hjälp NU.
För mig är det väldigt tydligt att något som är naturligt för kroppen är bättre än en kemisk medicin. Så har man möjlighet och inte är i akut hjälp (för det är det inte alla som är) så tycker jag att man ska testa den vägen först. Det är min åsikt och vad jag rekommenderar. Jag är ingen läkare men personen i frågan vände sig till mig för att fråga vad jag tycker och det är vad jag tycker. Med det sagt så ser jag inte ner på eller tycker att någon som tar antidepressiva gör fel, för det är deras val och jag kan inte känna hur de känner eller hur akut behov de har av hjälp.
Och att du uppfattar människan som ställde frågan som ”lite deppig” och inte mer än så (jag däremot anser att det låter värre än så), då kanske du faktiskt inte ska ge medicinska tips eftersom du inte har någon utbildning inom just detta? Ja du kam ha erfarenheter med vänner etc, men du är inte en läkare och kanske inte skulle försöka ge råd ang medicinering?
Ville bara flika in och säga att det kanske kan vara en bra ide att även kolla just magen, eller vet du med dig att din mage blir så här när du är depprimerad? Tänker att det ena inte behöver utesluta det andra och med det menar jag att du kanske ska kolla så det inte är något fysiskt med magen, magsår eller nåt annat? Självklart kan ju depression orsaka sånna symptom men det finns ju fler saker som kan få magen att reagera på det viset så kolla att allt är ok med magen fysiskt sett också. Ta medicin om det behövs men läs på om ev biverkningar så du vet vad du ska vara uppmärksam på. Du kanske kan göra en kombo och ta en liten dos medicin och försöka aktivera dig för att må bättre. För mig brukar det funka väldigt bra med att promenera när jag kommer in i deppressioner, olika för alla så klart, men har läst att det utsöndras hormoner från fotsulorna varje gång man sätter ner foten (som man gör på en promenad) som får en att må bättre. Så när jag börjar känna av symptomen brukar jag försöka prommenera 1 timme om dagen och då brukar jag börja må bättre efter ca 2-3 veckor. Sen när jag mår bra brukar det räcka med vanlig träning för att hålla det i skack större delen av året, tills ungefär från nu fram till Feb/Mars då jag alltid blir mer eller mindre dep, så varje vinter har jag minst en period med mycket promenader och det funkar otroligt nog, iaf för mig. Hoppas det löser sig för dig och att du hittar en balans så du mår bättre 🙂
Jag är själv inne i en period där jag känner mig otroligt vilsen. Jag kan inte avgöra om jag har en depression, livsskris, ångest, oro, nedstämdhet då dessa känslor blandas i olika stunder. MEN jag är fortfarande så ung och har känt mig nere i en väldigt lång period och jag har tänkt tanken att det kommer att gå över. Men när jag började gråta utan anledning, känna mig nervös och orolig utan anledning så kände jag att jag inte vågar riskera att det fortgår för jag känner hur jag inte lever på riktigt. Jag är själv emot tabletter och mitt första steg blir att gå till en psykolog för att få hjälp att ta mig igenom detta och försöka hitta orsaken. Sedan får min psykolog avgöra om tabletter är nödvändigt i mitt fall men jag hoppas innerligt att det ska gå utan!
Kram
Jag håller med dig om att medicin ibland skrivs ut alldeles för enkelt, speciellt när det ändå är såpass ”allvarlig” medicin. Var själv med om det när jag var 14, gick till UM för att jag mått dåligt länge samt märkt att jag alltid mådde extra dåligt innan mens. Fick då antidepressiva utskrivna efter ett kort samtal på kanske 15 minuter där läkaren först sa att jag skulle ta det innan perioden innan mens, sedan när han fick veta att jag var nedstämd hela tiden sa han att jag kunde ta det hela tiden. Fick knappt någon information och som sagt inget ordentligt samtal. Slutade men att jag bara tog dem i 2 dagar pga biverkningar. Jag var alltså nyss fyllda 14 och han skrev ut det ungefär som att jag bett om en alvedon. MEN jag tror ändå att det i vissa fall kan vara bra och om man får kontakt med en ordentlig läkare som kan hjälpa en att trappa ner på ett bra sett och som inte skriver ut det om det verkligen inte behövs.
Åh det ä skrämmande att höra men tyvärr väldigt vanligt. Håller helt med dig. Det läkarna borde göra är att berätta mer om medicinen och vad det kan få för konsekvenser och att man kan bli beroende av det för resten av livet. Även berätta att det kan finnas andra sätt som psykolog mm och efter det får man själv bestämma om man tycker att det är värt det eller om man kanske ska hitta en annan väg. Tack för din kommentar. Kram
Jag håller helt med dig här! Jag har, som jag skrev tidigare ätit antidepressiva, men det funderade inte. Första gången var det utmattningsdepression och läkaren skickade hem mig med ett recept på antidepressiva och en sjukskrivning. Det var inte tal om psykolog eller någonting annat. Jag fick läsa på själv. Sedan, efter år av olika antidepressiva, när läkaren tyckte jag skulle dubbla dosen så bestämde jag mig för att sluta. Detta medförde väldigt obehagliga utsättningssymptom, vilka jag inte vill att någon ska behöva uppleva. Men jag kände mig mer som mig själv när jag slutat. För ett år sedan hamnade jag ännu en gång av depression. Denna gång ville läkaren återigen skriva ut antidepressiva trots att jag sa att jag ätit det förut och inte ville äta det igen. Då spände hon ögonen i mig och sa att jag aldrig någonsin kommer att bli fri från depressionen utan antidepressiva. ”Det ser jag på dig”, sa hon. Jag lät henne skriva ut det bara för att hon skulle bli tyst. Men medicinen hämtade jag aldrig ut. Jag började istället söka information om depression och fysisk aktivitet. På återkopplingssamtalet med läkaren, som skulle höra hur medicineringen gick, fick jag återigen en ”utskällning” för att jag inte börjat med det. Men nu sitter jag här, fri från depression utan antidepressiva. Vet att många blir hjälpta och att vissa behöver det för att bli bra, i kombination med någon form av terapi (speciellt de med djup depression). Men läkare tar ofta inte ansvar för att ge tillräcklig information. Det är även långt ifrån alla som har den orken att läsa på om alternativa behandlingsmetoder (som jag lyckligtvis ändå hade). Mycket information hade jag redan då jag pluggar till yrke inom vård och hälsa. Men jag tänker på alla unga (eller ålder kanske inte har med det att göra) som litar blint på läkarnas ord (vilket man borde kunna) och som stoppar i sig sådant utan att få någon mer hjälp överhuvudtaget.. Kram
Hej Ida! Jag har i ett par dagar börjat dricka gröna smoothies på morgonen som jag boostar med vetegräs och spirulina. Under kvällen har jag sedan fått ont i magen, känt mig febrig, tappt matlusten etc. Kan det ha någon koppling? Jag har varit väldigt försiktig med doseringen och bara tagit 1/3 tsk spirulina och 3/4 tsk vetegräs. Vad råder du mig att göra? Har bara hållt på med detta i 3 dagar. Men så jobbigt att börja må dåligt när jag egentligen hoppats att det skulle få mig att må bättre? Jag vet att du äter tillskott som chlorella, har du upplevt sådana här symptom? Kram
Svarar på din kommentar i ett inlägg inom kort 🙂 KRamis
som dotter till en mor som är missbrukare av alla möjliga antidepressiva tabletter sens jag va liten…håller jag med Ida, det är ett helvetet… Punkt slut !!…lda kör på, du är super!!!
Hur missbrukade hon dem? Alltså förlåt om det är en dum fråga men visste inte att man kunde missbruka dem eftersom man inte får något rus eller så. Tråkigt att höra i vilket fall!
Tack för ditt medhåll det är exakt det jag är rädd för när läkare skriver ut tabletter man sedan blir beroende av. Jag har flera vänner som är med om samma som dig tyvärr. Kämpa på! Massa kramar <3
Hej! Jag kan känna detsamma. Jag äter d-vitamin men mitt problem är min mage och när den är ur funktion vilket är flera ggr i veckan så orkar jag inget jag heller. Därför lägger jag inte pengar på gym och pass för så ofta kan jag inte gå dit utan behöver träna hemma istället när jag mår bra. Fler tips på övningar hemma vore toppen och gärna mer tips på hur man ska få en trilskande mage att fungera rent mentalt om du har det? Det sociala blir jobbigt för mig liksom jobb, intimitet med mera. Jag har ibs- och försöker äta utan gluten , lök och laktos men magen blir ändå som en jojo och gör ont….Med min omväxlande mage vågar jag inte ge mig på utdrivande tillskott heller så vad tror du? Tack för din blogg!
Hej Linda och tack för din kommentar! Jag kommer snart dra igång med veckans utmaning igen på bloggen vilket kommer vara massa hela träningspass man kan köra hemma så jag räknar med att du kommer haka på 🙂 Kommer köra igång inom 2 veckor och återkommer snart med datum 🙂 Jag förstår dig precis och jag har varit i ditt läge när det gäller magen och jag kan bara peppa dig med att säga att det går att fixa och jag ska försöka få ihop ett inlägg om magen inom kort då många undrar samma 🙂 Kramis
Antidepressiva har varit min räddning, är så tacksam för att jag tog mig styrkan att söka läkarhjälp och få denna möjlighet att börja leva igen.
Ajajaj Ida detta va inte bra! Håller med andra som skrivit. Men du kanske missförstod personens fråga. Snällt av dig att bry dig om andra människor, det är nog guld värt hos denna personen. Det visar att du Ida är en person med stort hjärta. Klart man ska prova allt innan man ger sig på mediciner men om läkare rekommendera detta så bör man iaf lyssna till den informationen.
Kram på er! Hoppas allt löser sig på bästa sätt <3
Hej! Kan du skriva ett inlägg angående alkohol och träning?:) Kram
Som dotter och syster till deprimerade människor blir jag allvarligt förbannad när jag ser bloggare som dig leka doktor. Depression är en sjukdom, ditt korrekta svar borde ha varit ”Tyvärr är detta utanför min kompetens, fråga läkare”. Håll dig till det du kan.
Jag tycker du ska söka hjälp av en läkare! Jag led av depression många år innan jag tog tag i saken och sökte hjälp. Fick antidepressiva + terapi och det var räddningen!
Det är viktigt att du inte bara äter antidepressiva utan även går och pratar med någon <3
Inget dumt mot Ida, hon försöker bara hjälpa. Jag tycker inte hon har något ansvar på det sättet, personen som frågade kan googla så hittar hon de som både är för och emot antidepressiva. Visst Ida har många följare och är på det sättet en förebild för många unga, men alla vet vad Ida står för och visste kanske på förhand vad hon skulle rekommendera.
Själv är jag allt för ofta deprimerad och har ångest. När det är så har jag ingen matlust men min man tvingar alltid i mig något, dock behöver man ju inte äta värsta portionen. Jag orkar inte träna heller, i december tränade jag knappt för att jag inte mådde bra helt enkelt. Men då fick det vara så.
Har märkt att det sämsta man kan göra är att stanna i sängen och tänka på allt man mår dåligt över. Gå på en promenad men någon, man behöver inte prata om man inte vill, eller sitt ner och prata med någon. Försök att göra allt det du tycker är roligt annars, kanske något får dig att må bättre. Man behöver absolut inte ta medicin. Visst i en krissituation, men inte varje gång man mår dåligt. Jag tror inte att det funkar i längden.
Haha jag vet inte vart jag vill komma, jag behöver nog hjälp själv också 🙂 Ville bara ”prata om det”. Kram till dig som frågade Ida, och andra som mår dåligt. <3
Tack fina du för din kommentar och exakt så var det jag menade! Jag är ju inte alls pigg på kemisk medicin och undviker det gärna så länga jag kan och försöker hitta orsaken till problemet istället. Skickar massa energi till dig och hoppas att du får ett glatt 2016 men även känner att det är ok att må dåligt ibland. Det gör vi alla! Kramis <3
Det var jag som ställde frågan och jag är tacksam för svar från både Ida och er andra. Jag tror att Ida och du anonym missförstod mig lite när jag sa deprimerad. Jag menade alltså sjukdomen depression, inte att man känner sig deppig i små perioder utan att jag ständigt varje dag oavsett vad jag gör mår dåligt på något sätt.
Tack för tipset om vitaminer hallfall Ida, det är dock tyvärr något som jag har kollat upp flera gånger genom vårdcentralen och tagit kosttillskott osv. En håranalys kanske skulle hjälpa men just nu är det inget jag har råd med.. Så tack för svaret men som sagt du kanske missförstod lite när jag sa deprimerad.
Jag får fundera vidare på det där med medicin, men vore intressant att veta varför du avråder så starkt ifrån det Ida.
Kram<3
Jag har också haft depression i flera omgångar. För mig hjälpte inte antidepressiva, men för många har det bra effekt. Sist jag var deprimerad försökte jag fokusera på att inte isolera mig hemma, vilket man lätt vill. Att bara ta sig ut en liten promenad kan göra mycket, eller om man orkar så kan det vara skönt med en lätt joggingtur. Försök att komma ut och träffa vänner ibland, det kan få en att glömma det som känns tungt, iallafall för en liten stund. Jag började också måla med akrylfärg (har verkligen inte talang för det, men det var processen som gjorde mig lugn på något sätt). Sedan finns det ju såna där ”målarböcker” för vuxna som också kan rekommenderas. För mig kändes det också bra att skriva av mig, skriva precis vilka känslor jag hade i kroppen, även om det ibland kan vara svårt att sätta ord på. Men jag upplever att det hjälpte mig att få ur mig alla mina tankar i huvudet. Sen är det såklart viktigt att prata med någon, våga söka hjälp från psykolog eller liknande. Hoppas du mår bättre snart, kram till dig.
Tack snälla för att du delar med dig av alla bra tips! Skickar energi och kärlek till dig och de där målarböckerna är magiska! Kramar, Ida
Ja då missförstod jag dig för min uppfattning var att du var deppig i olika perioder. Självklart ska du lyssna på din läkare som de andra säger för det är ju ni två som har en mer ingående blick i hur djup/svår depression du lider av och det är ni som i slutändan får ta ställning till om det är bra för dig eller ej.
Det jag menar är inte att du absolut inte ska ta den utan att jag skulle råda dig till att göra undersökning på vad anledningen till depressionen kommer från så kanske du kan undvika att ta medicin? Kanske hjälper det med ändrad livstil och använda naturliga tillskott? Kanske hjälper det med att gå hos en psykolog och prata?
Jag är allmänt emot kemisk medicin och har många vänner som gått till läkaren för att de varit lite deppiga, haft ibs eller något annat och det första läkaren gör är att skriva ut antidepp. Så enkel lösning för läkaren istället för att gå djupare in och kolla om man kan hitta orsaken till depressionen istället. Några av vännerna som inte tog emot blev friska utan medicin. En flyttade, en ändrade livsstil och en gick till psykolog och blev friska. Börjar man äta antidepp så kan det vara så att man sedan måste ta det resten av sitt liv. Har man testat allt och har svår depression så kan det absolut vara värt det så jag tycker du ska prata med din läkare och kanske besöka någon till läkare och prata igenom allt. Önskar dig lycka till och skickar massa energi 🙂 <3 Kram
Okej. Jag har väl inte så stark depression som du,jag mår också lite dåligt hela tiden, men somliga perioder värre. Men menade inte förminska det för dig eller något, hoppas att det blir bättre! Kram <3 H.Anonym
Hej!
Jag jobbar inom psykiatrin och möter många patienter med samma problematik som du har. Har man en depression är det otroligt svårt att komma ur den själv. Precis som någon annan skrev här, det är en sjukdom. Även om man gör mycket åt det grundläggande som även någon annan skrev, försöka komma ut i dagsljuset , äta regelbundet, ta en dusch osv. så blir man sällan frisk. Många behöver hjälp på traven. Läkemedel är inte allt, men det är bra i en kombination tillsammans med ex.terapeutiska samtal.
Beroende på vad du har för problem i din depression ( exempelvis. ökade sömnbesvär/ångest/nedstämdhet/suicidtankar/suicidplaner/panikångst/katastroftankar) så finns det olika läkemedel. Finns även mycket sociala hjälpmedel man kan få hjälp med om det är jobbigt där. Upplever du även att det blir extremt jobbigt och att du blir orolig för dig själv så är psykakuten mycket bra! ALLA kan drabbas av psykisk ohälsa och jag lovar att det går att göra något åt depression.
Ta ett snack med din läkare, depression är en allvarlig sjukdom, men det går att bli frisk.
Var rädd om dig!
Kram!
Hej fina du! Jag var själv deprimerad och fick utskrivet SSRI-antidepressiva som hjälpte mig enormt mycket. För att en medicin ska få finnas till försäljning i Sverige är det extremt höga krav på att kliniska studier visar att de ger resultat. Sedan är människor olika och reagerar olika, men då får man med läkares hjälp testa sig fram till rätt medicin. Gå till din läkare och får den hjälpen som du behöver – du hade ju inte tvekat att ta antibiotika om du hade lunginflammation och depression är en dödlig sjukdom som ska tas på allvar.
Kram till dig! Det kommer bli bättre!
Antidepressiva mediciner kan vara avgörande för en människas liv. Jag håller med om allt annat du skriver och tycker ibland att det är märkligt hur folk reagerar. Men detta är farligt. Jag är starkt emot att ta onödiga mediciner och gjorde motstånd ett bra tag innan jag påbörjade min behandling. Jag hann under den tiden bli riktigt dålig. Tabletterna hjälpte mig stt i överhuvudtaget orka ta tag i mina problem. Jag har inte haft en enda synlig biverkning
Tycker du ska läsa på innan du tar upp frågan. Finns massor av enkel läsning. Finns dessutom psykpodden där de går igenom massor av olika sorters psykiska sjukdomar. Lyssna, läs och gör om. Kan handla om människoliv.
Har man en depression kan det ibland vara nödvändigt att ta antidepressiva läkemedel. Det är en sjukdom som man måste få hjälp med! Det är fel att ge en negativ syn på dessa mediciner då de i vissa fall kan vara livsavgörande.
Det är upp till läkare att avgöra om dessa mediciner är nödvändiga eller inte 🙂
Att du tar dig rätten att säga åt en person att antidepressiva är något negativt är helt oacceptabelt. Det är upp till en läkare att avgöra. Depression är en sjukdom.
Varför avråder du från antidepressiva? Har funderat på att ta det för min IBS, det kan tydligen hjälpa en hel del, så blev lite nyfiken. 🙂
I dagligt tal säger man ofta att man är ”deprimerad” eller ”deppig” när man känner sig ledsen, nedslagen eller ur form. Men ordet syftar egentligen på ett allvarligare tillstånd som kräver behandling. Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans, vilket påverkar bland annat känslolivet, initiativförmågan och sömnen. Exempel på signalsubstanser som man vet spelar en viktig roll när det gäller depression är serotonin och noradrenalin. Läkemedelsbehandling mot depression går ut på att återställa balansen.
Läs på lite om depression istället för att råda folk att göra en hårmineralanalys innan de söker riktig hjälp. Det är skillnad på att vara lite deppig och deprimerad.
Du som ställde frågan: sök hjälp hos vården! Du kan ju säkert få mycket hjälp av din terapeut 🙂
Ida är inte läkare och ska inte ge råd ang antidepressiva, om du mår dåligt och din kurator/läkare föreslår det så TESTA! Vad antidepressiva gör är att de ’lugnar ner’ din ångest och din depression så du får utrymme att ta tag i den. Om man är väldigt sjuk klarar man oftast inte av att ta tag i det på ett bra sätt och då är antidepressiva ett bra verktyg för att ge sig den chansen att kunna börja bli bättre. De allra flesta behöver dem bara någon månad.
Men som sagt, ta inte mitt ord på det, eller någon bloggares för den delen, utan lyssna på din läkare/kurator och på dig själv. Medicinerna finns av en anledning.