Hej Ida. 
Jag har en fundering, som jag har tänkt väldigt mycket på. Ofta dyker det upp frågor kring ”mina vänner accepterar inte att jag äter nyttigt”, i mitt fall är det motsatsen. OBS: Jag sätter inte mig emot vänner som vill leva hälsosamt, verkligen inte. Men hur ska jag som vän agera/tänka när ens väns matbeteende triggar ens inre självskadebeteende? 

För att ge ett exempel. Igår var det pizza och bio som gällde. Hen beställde in en sallad, vi andra kebabpizza. Vi köpte godis, hen köpte kalorifri energidryck. Och – ja. Jag förstår hen. I do. Men den där inre känslan av ”hej, jag måste hem nu nu nu och svälta mig själv” går igång hejvilt och jag kan inte släppa mitt självhat. (Det har alltid varit tungt att hänga med vänner som väger tjugokilo mindre, är nära till underviktiga och konstant klagar på all mat och sina kroppar. Att vara uppväxt med vänner som har “fobi” för tjocka människor påverkar en när man har haft föräldrar som konstant konstaterar “du är större nu” alternativt “du är mindre nu än vad du var förra vintern” Då vikt och utseende blir en så betydande roll. Jag önska mest att alla kunde titta och känna – hej jag är finast i världen, precis som du!)

Så, självklart förstår jag att det är jag som bör förändra min syn – och absolut inte vilja förändra min vän. Men hur? Har funderingar på att gå till en psykolog, för det går överstyr och snart kommer sommaren – som tyvärr känns tusen gånger jobbigare när man känner att ”fy fan vad vackra exakt alla är – förutom jag”. Men har du några tips? Är psykolog det rätta? När man inte har någon annan att prata med? Och jag anser ju inte att det är min vikt jag bör ändra på (även om känslan säger att det är allt, exakt allt, jag vill) utan jag tror att hur man ser på sig själv sitter där inne någonstans. Det är ju inte fel på min kropp, det är fel på mina tankar om den.

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Jag kan nog säga att nästan alla känner igen sig i det du skriver. Även de du kollar på som i dina ögon är så vackra och smala tänker så om kanske just dig och alla andra. Ofta är det tyvärr så att man alltid hittar fel på sig själv och att alla andra är mycket finare (enligt sig själv). Man blir blind på hur man själv ser ut och ser inte det fina som andra ser. Mitt bästa tips för dig är att dagligen börja jobba på din självkänsla. Säg minst 10 bra saker om dig själv varje dag och säg dem högt tills du känner att du menar dem. Jag brukar börja morgonen med det. Ex.

Jag är stark.

Jag är snäll.

Jag är smart.

Jag är frisk.

Mina ben ä vackra.

Min mage är vacker.

Mina armar är vackra.

Mitt ansikte är vackert.

Jag är ödmjuk.

Jag är helt perfekt!

I början kan det här kännas jättelöjligt men jag lovar dig att det kommer göra susen. Försök att inte bry dig om vad andra gör utan lyssna enbart på dig själv, vad du vill och vad just du mår bra av. Din kropp är fantastisk precis som den är och om någon annan påstår något annat så lyssna inte. De har inte med det att göra och de som kommer med kommentarer gör det antagligen för att de själva har låg självkänsla och mår bra av att trycka ner någon annan. Att prata med en psykolog kan absolut vara ett bra komplement men testa börja öva på din självkänsla och se om det känns bättre. Det gör ont i mig att höra att dina föräldrar säger så. Tycker du ska säga åt dem nästa gång de kommenterar din vikt att det påverkar dig och gör dig ledsen. Var rak och öppen med dem. Det glädjer mig dock att höra att du är medveten om att inget är fel på dig och din kropp och som du säger sitter det i huvudet. Därför så viktigt att du varje dag påminner dig själv om hur fantastisk just du är! Så kort och gott, strunta i alla andra och utgå endast från dig själv som börja öva på din självkänsla. Precis som kroppen behöver den också tränas upp.

Lycka till Stor Kram, Ida

English: Question/Answer in swedish. Use google translate.